Endogen Blog

Det upplevs av mig vara en risk att skriva, då min skrivmetod först är spontan, och sedan via analys, omarbetande för att fördjupa texten i den essäns som den första spontana skrivningen misslycakdes att framföra på ett skarpt sätt. Brist på skärpa ger utrymme för tolkningar som jag inte avser, och just därför känns det som en risk att skriva på detta vis. Dock är mitt skrivsätt det mest effektiva för mig, för jag behöver först en ofiltrerad ström av tankar, så att jag faktiskt grundar tankarna i mina egna intuitioner, istället för att via analys framställa sådant som är kulturella platityder och i övrigt behagar folks förväntningar utan att vara sannt för mig eller ens sant överhuvudtaget. Via den rekursiva skrivmetoden omarbetas och skärps texterna i all oändlighet, tills de konfronterar mig själv i min egen vaghet, definerar mig i ljuset via intelligent skarp skärpa, och därmed formar mig. Nej, jag omformas inte, utan jag formas därför att individen tycks mig vara en formlös sådan i brist på genuint och ihärdigt, ofta frustrerande, engagemang att via diciplin, finna form. Individen är från början ingenting särskilt, och måste särskilja sig via att definiera sig själv, via att ta ställning och dra gränser, via att inkludera och exkludera sådant som upplevs gynnsamt och sådant som inte gör det. Det låter krasst att mena att individen är ingenting särskilt från början, då vi vill tro att vi alla föds som speciella individer, varav vi manas att älska oss själva som vi är. Det är dock i bitterhet av ålderdom som retrospektiv självreflektion ångrar ett liv som upplevdes missa sitt mål, och som faktiskt gjorde det. Konstant ansträngning och engagemang är att använda din potential att bli något som du faktiskt vill vara, istället för att leva i ursäkter och rationaliseringar för och av ett mediokert tillstånd vars enda löfte är njutning förs tunden via komfort och passivitet.

Denna blogg produceras via en självreflekterande rekursiv skrivmetod där jag ständigt omarbetar och förbättrar tidigare texter. Bloggens innehåll är också experimentellt, då jag utforskar något vars fullständiga karaktär - så som den, mer i sin helhet, kommer uttrycka sig, via mitt framtida jag - fortfarande är främmande för mig själv; främmande, då jag öppnar mig för något nytt som inte definieras av den mediokra veka medelmåtta som jag upptäckte att jag var då jag fyllde 40 - befäst av ett sublimt men utbrett och genomgripande tillstånd av vekhet som yttrade sig i förlust av energi, bristande initiativförmåga och en kuslig bestående intuition om risk för framtida metabola syndrom; och där mitt framtida jag, inklusive denna blogg, står i rak motsats till min annars självsmickrande självuppfattning och min okritiska acceptans av samhällets normalisering av ett åldrande kantrat av sjukdom och oförmåga. Via reflektion, kritiskt tänkande, och praktisk metod - alla vilket redogörs för via denna blogg - är del av vad som gör förändring möjligt.

Bloggen syftar till att reflektera den metod jag utvecklar för att fasa ut den inneboende svaghet som håller mig borta från hälsa, styrka, vitalitet ovh livsmening. I 20 år har jag från och till studerat diverse psykologiska teorier, både som lekman och via högre utbildning, men min insikt är att psykologiska teorier och tillämpning av dem inte kan ge bestående framgång, utan individen måste ihärdigt arbeta för att underkasta sig den egna biologin och vara i samspel med den, varav en styrka och livsglädje uopstår som raserar grunden för divers psykologiska besvär och därmed gör psykologiska metoder irrelevanta. Styrka och vitalitet utan svackor är individens naturliga tillstånd. Jag använder begreppet underkastelse, vilket är adekvat, då det är precis vad som krävs för att exempelvis hålla jämna sovtider och mycket annat som uppenbart är bättre livsval, samt att ge upp det andra.

Bloggen reflekterar mitt initiativ till att etablera maximal handlingskraft och fatta rätt beslut i allt. Bloggen utgår från att hälsa är det mest relevanta intresset, att hela livsstilen måste orienteras kring det, och att det inte alls är upp till individen att fritt försumma hälsa och fokusera på något annat, utan negativ konsekvens. Eftersom alla människor har en självbevarelsedrift och vill ha goda upplevelser, jämfört med negativa sådana som exempelvis metabola syndrom och autoimmune sjukdomar.

Bloggen förutsätter att individen bär ansvar för allt, inklusive förkylning. Medan detta kanske inte är sant i allt - för somliga ting är av Gud givet - gynnas individen av att utgå från att individen kan utöva inflytande i allt och har ett ansvar att göra det. Somliga dricker energidrycker - vilket biokemisk är främmande för kroppen - och konsumerar näringsfattig kost, och samtidigt beklagar sig över olyckan att bli förkyld. Så länge individens vardag baseras har en rad icke kloka val, vad gäller kost, sömn och rörelse, så är det individens egna orsak - inte otur. Folk vill dock inte bekanta sig med insikten om deras egen delaktighet i livet och deras ansvar till rätt initiativ, därför att det konfronterar en livsstil och självbild som de vurmar för. En livsstil och självbild som leder till hälsomössog försummelse, är dock grundat i en inneboende svaghet, där individen, trots möjlighet, av olika anledningar inte förmår fatta och genomföra rätt beslut - trots att individen har möjlighet.

Begreppet om svaghet kan ställas i relation till religionens idé om synd eller ignorans varav individen fäster sig vid sådant som är destruktivt, och är förförd att tro att godhet finns i det som uppenbart är dåligt, och gör ivrigt motstånd gentemot det som är gott. Medan individen är oförmögen, orkeslös och omotiverad att följa den goda och smala vägen, är individen ivrig, kreativ och ibland agressiv i att försvara och finna ursäkter för sina dåliga val. Bloggen har ett svartvitt perspektiv om starkt och svagt, bra ovh dåligt, gott och ont, ovh försöker inte framstå som intelligent genom att försöka ifrågasätta det genom finna argument som baseras i nyanser mellan de båda motpolerna. Axiomen är en av sanningen om polaritet mellan två ytterligheter; två motpoler som är ytterst verkliga och inte föremål för åsikters försök att omkullkasta dem, precis som människans många miserabla tillstånd inte påverkas av åsikt eller preferens, samt det faktum att alla individer föredrar gynnsamma förhållanden framför motsatsen, vilket grundas i biologiskt betingade behov och självbevarelsedrift, men också individens inneboende positiva drikraft till goda upplevelser, som synes då individen föredrar vad som av individen tolkas som goda upplevelser, grundat i iden om att de upplevelserna gynnar individen, även om idéerna är filtrerade via en skev kultur där individen missleds att tro att skadliga handlingar är goda handlingar.

• Individen förväntas underkasta sig sanningen. Sanningen är att verkligheten har en särskild lag och ordning som gynnar och missgynnar individen I relation till dess handlingar.
• Individen kan inte leva en livsstil av försummelse, och förvänta sig fördelarna av hälsa.

Snarare än att vara en 40-årskris, är mitt ett initiativ att maximalt nyttja perioden mellan 40 och 50 till att göra allt rätt, därför att jag har en ständig känsla av att naturen själv är på jakt efter att förgöra mig via misär och sjukdom, om jag förblir fast i det moderna samhällets komfort som söver individen till passivitet, och där individen i sin självgodhet inte tar några initiativ till konfronterande självinsikt, och där enstaka moment av självinsikt inte alls leder till sund handlingskraft att rätta sig, utan utlöser istället förnekelse, själv-ironi, bitterhet, intalad hjälplöshet, felriktad skuldbeläggning eller liknande.

Jag har upptäckt att om jag vill göra en förändring i livet, måste jag bli mentalt tuffare och anstränga mig mycket mer än vad jag tror att jag klarar, därför att mina förväntningar på mig själv, och min kapacitet till handlingskraft, har försvagats så till den grad att dess avsaknad nu formar mina tankar kring vad som ens är möjligt. Mental tuffhet är ibland blott en machoattityd som kritiseras i vårt moderna samhälle - och med all rätta. Det är dock inte vad jag avser med mental tuffhet. Vad jag avser är att fostra de förmågor som naturen själv kräver för att bibehålla vitalitet, och åldern kring 40-50 är den period då naturen talar sin sanning till individens intuitiva förmåga, oavsett hur okapabel individen är i förmåga till intuition, eller handlingsförlamad i att följa den.

Jag tror att en stor mängd människor har en känsla - även om en blott en vag sådan - om vad som är rätt, men de har inte mental kapacitet att se med klarhet, och inte motståndskraft nog att följa den intuitionen till dess oförnekliga sanning, utan förblir i ignorans som motiverar till komfortsökande framför hälsoinitiativ och engagemang - och jag menar att individen, för att lyckas, behöver motståndskraft för att stå i motstånd till alla omgivande intryck som lockar i fel riktning, och ofta i riktningen av komfort och stimulans.

Min herkulisk aspiration är inte grundad i en så kallad livskris, där begreppet ofta används i en sarkastisk ton åsyftande män i 40-årsåldern som försöker signalera sin sinande vitalitet via yttre fåfänga attribut. En sådan så kallad livskris, i sådan mening, innebär blott den ärliga insikten om att du inte duger till, följt av ett självgott och hoppfullt initiativ att bevisa motsatsen, där du tycker dig förtjäna mer i livet än den annalkande dystra mediokra ålderdomen - bara för att du älskar dig själv, inte för att du förtjänar det via handling - men där din egen självgodhet döljer det faktum att naturen snart kommer krossa dig då du vänt naturens lagar ryggen till allt för länge genom att exempelvis försummad hälsa - oavsett om du vetat bättre eller inte. Livskris innebär i folkmun att individen försöker återfinna och återuppliva sin ungdomlighet, men samtidigt i en sorts förnekelse av den annalkande bedrövliga ålderdomen som individen intuitivt är varse om men återkommande förnekar.

Vad jag siktar på är något annat: att utvecklas som individ, så som vi är skapade att göra, för att mogna till något långt mer starkt än min ungdom - att retrospektivt betrakta sin ungdom som de gyllene åren är ett intyg på totalt misslyckande att bli någonting överhuvudtaget; syftet är bli starkare i din karaktär för varje år och att öka din holistiska förmåga samt att ha utmärkt vitalitet - vilket innebär att ålderdom medför ökad styrka, medan ålderdom för den mediokra människan som vänder naturen ryggen till och söker komfort snarare än friktion, alltid innebär förlust av vitalitet, styrka, och engagemang, vilket uttrycks inte minst i bristande ambitioner, låg standard och klänsla av att livet saknar mening; och ett sådant liv saknar mening i motsats till den meningsfulla tillvaro som individen via sin passivitet har försummat.

Endogen livsstil innefattar ketogen kosthållning. Det är en mycket mer strikt variant än allt annat - en form av asketisk ketogen kosthållning, men fortfarande naturlig, gynsam, hälsosam och slutligen överlägset behaglig. Den moderna kosthållningen å andra sidan ses som utgångsläge för framtida obehag. Den ketogena kosthållning jag beskriver inbegriper bland annat att utmana och åter-balansera dopaminsystemet, varav termen asketisk via det får en adekvat innbörd. Livsväg är ett bättre ord än livsstil, därför att det förstnämnda - livsväg - är något du behöver kvalificera för, medan det andra - livsstil - är något du fritt väljer som det behagar.

Den endogena livsvägen är något som väcker en primal kraft bortom vår samtida kultur, som kräver av dig att du ger dig hän en inneboende drivkraft som grundas i din sanna potential, och den drivkraften tycker inte om den svaghet som präglar den moderna komfortsökande stimulans-beroende människan som ständigt måste omhuldas och som skyr friktion och motstånd. Ditt framtida jag är inte överens med dig, och i djupet av din högra hemisfär där symbolik och abstrakta krafter rör sig, finns en gestalt som söker att tillintetgöra dig, och ta din plats, därför att det är egentligen ditt sanna jag som du förtrycker via att söka komfort snarare än friktion.

Den endogena livsvägen medför en extrem hållning - så som att inte konsumera några kolhydrater, men sträcker sig till alla dimensioner av människan, och inte enbart kost. Kosten är dock en utgångspunkt då fysiologi och biokemi har direkt bäring på kognition vilket har bäring på andlighet. [fn: Andlighet kan definieras som det som gör att somliga lyckas där andra misslyckas och där ingen enkel formel eller förklaring entydigt kan härledas.] Naturlig fasta, som utförs med vad som modernt kallas för näringsstöd, vilket egentligen bara innebär att konsumera mycket lite näring under en längre period, är en del av den endogena livshållningen. Lika extrem som den endogena livshållningen kan tyckas vara, så tar den också avstånd från vår samtida kulturs många extremt ointelligenta attityder, idéer och handlingar som skadar kroppen och schanserar och förvanskar sinnet.

Jag vill, istället för att ursäkta tillsynes extrema företeelser inom den endogena livshållningen, istället betona att drivkraften måste vara att vandra via det till synes extrema, och förstå att begreppet extremt blott vittnar om samhällets perspektiv, där samhället definierar normalt utefter ett mediokert medelvärde, och ibland efter komersiella intressen (snarare än efter genuin ambition att nå och bevara hälsa). Den endogena livsvägen är enbart för dem med kritiskt tänkande som ständigt utvärderar och omvärderar olika beslut för att finna bästa väg och skapa genuin hälsa som väcker kroppens inneboebde krafter istället för att ständigt vara i behov av att manipulera den via exempelvis energidrycker och preparat i en ständig kamp mot symptom som grundar sig i misskötsel.

Jag syftar inte på naturliga svagheter som att exempelvis ha brutit ett ben, men på en attityd av svaghet som hämmar initiativtagande i de situationer individen faktiskt kan ta initiativ. Det är som det sägs inom militären: "Många har dött av att ge upp, få av att kämpa vidare." En attityd av att ge upp eller att inte försöka, måste således betraktas vara en svaghet, en sårbarhet, då det leder till missär och död i värsta fall. Men... Den svaga individens enda styrka ligger i att försvara och ursäkta sin egen svaghet. Människan har många sätt att försvara och ursäkta sin svaghet på. Den endogena livsvägen är hård, tuff och kompromisslös, därför att enbart det fostrar individen, både i och till sin sanna potential, vilket medför evig tacksamhet, då individen återföds i styrkan av sin sanna natur och upplever sann livskvalitet.

Viktigt att betona är att den endogena livsvägen centrerar kring:

1. Hälsa.
2. Resultat.
3. Effektivitet.

En handling som inte effektivt producerar ett hälsosamt och gott resultat, är inte önskvärda och måste avvecklas eller omarbetas. Grundantaganden måste ständigt prövas och omarbetas, varav kravet på kritiskt tänkande är bestående.

Ätstörningar, som exempel, är därför inte acceptabelt då de bryter mot de tre centrala värdena om hälsa, resultat, och effektivitet. Den endogena individen är en som tar snabbaste vägen till rätt handlingar, och behöver ingen ideologi eller övertygelse för att göra så, utan gör det därför att resultatet talar för sig själv. All form av hälsomässig kompromiss är icke acceptabelt, då den endogena livsvägen bekänner naturens laga om orsak och verkan, samt människans biologiska sanningen om hur kroppen fungerar, och driften till självbevarelse, vitalitet och goda upplevelser som överstående människans lägre drifter. Idéer och tankar som saknar konkreta förankring i kännbart goda resultat går bort.

Det är lätt att förknippa begreppet extremt med något dåligt - och det stämmer om det som avses med extremt faktiskt är ohälsosamt - men vad den endogena livsvägen leder till är något extremt bra, annars måste du omarbeta din metod. Den endogena livshållningen friskriver sig ansvaret för människans alla tänkbara dumheter, då den inte talar om vad som är rätt handling, men lämnar det upp till dig, men kräver samtidigt att du utför rätt handling.

Grunden är att du måste arbeta mycket hårdare och mycket mer intelligent än du är van vid, och att göra det konstant, utan viloperioder i form av komfort, därför att det finns ingen återvändo. När du känner att du är på gränsen av din kapacitet måste du göra det till ditt naturliga tillstånd och söka att ök din kapacitet. Friktion är din nya komfort. Konstant siblimt välbehag via direkt handlingskraft är din nya stimulans. Ständig vaksamhet. Ständigt lugn i att inte behöva söka något annat än vad som är här och nu. I metaforisk mening frodas du där andra skulle dö om de begav sig, och du frodas därför att den svaga delen av dig har dött via endogena vägen, varav du har nått källan till din sanna potential, och börjat tillfriskna av dess klara friska vatten, och återvunnit det riktiga och eviga livet. Den endogena vägen kommer därför aldrig att bli populär därför att den är allt för konfronterande, men den kommer alltid att existera som ett alternativ, däför att där fel väg existerar, måste också valet till rätt väg konsekvent existera. Den endogena vägen grundas i tidlös sanning om vad som ger resultat och vad som inte gör det, och omfattar alla dimensioner av människan och samhället.

Slumpmässigt utvalda texter. Då alla texter uppdateras kontinuerligt via ett rekursivt skrivsätt, är datumet då de först spades inte viktigt, eftersom innehållet antagligen är nyare och skiljer sig markant från ursprunget. Poängen med rekursivt skrivande är att omarbeta en text återkommande för att använda kritiskt tänkande och utveckla de egna analyserna och idéerna.