Spekulation kring Jacques Derrida

Utan att vara särskillt påläst, och utan att leda till något särskilt, finner jag det intressant att övergripande spekulera kring Derridas idéer, därför att han verkar utmana vad vi tolkar som meningsfullt och de strukturer som legitimerar mening som meningsfull. Detta möjligtvis för att jag sedan ska diskutera fenomenet om logik som kulturellt bundet.

Nej, först och främst: jag menar inte att all konskap är relativ och en fråga om perspektiv. Jag antar inte ett dekonstruktionistiskt perspektiv, och jag tror att Jacques Derrida, som en representatnt för ändlös relativitism, går sig själv förlorad i ändlösa meta-abstraktioner och att han hittar på en magisk absolut princip som gör hans egna system immun mot sin egen allt-destruktiva potens. (Denna kritik tycks undgå hans egen intellektuella kapacitet att bekänna och hantera.) Jag antar något i stil med funktionell realism. Mening uppstår i struktur som baseras i funktionella sammanhang av fenomen som återkommer systematiskt. Mening är absolut inom ramen för vad vi vet, men vi kan inte göra påståenden kring saker vi inte vet. Vi vet exempelvis inte vad som avses med Gud. Stolen jag sitter på är en absolut sanning för mig, och mer sann än vad jag kan påstå att (någons påstående om) Gud är. Detta låter självklart, men sådan självklarhet det ligger i samhällets intresse, verkar det som, att dölja vad som är självklart, till förmån för diverse heirarkiska kontroll-strukturer.

Ett annat synsätt är att Derrida inte alls ville postulera absolut sanning eller avsaknad av sådan, men att hans sak var ytterst funktionell i att plocka isär diverse kontroll-strukturer. Medan han kan kritiseras filosofiskt, så smiter han undan och gör verkan så som han avser, och bryr sig möjligtvis inte myckjet om kritiken. Syftet är handling, inte teori. Hans sak är filosofiskt imperfekt, men ytterst effektiv i realiteten. Han ska därför ses vara pragmtisk. Filosofi för honom var funktionell. Hans införande av filosofisk imperfektion kan vara vad som gör det perfekt i operationell mening. Hans sak fungerar mer än den beskriver.