Exempel

Låt oss ta ett motsatt xempel för att illustrera skillnaden mellan denna universella logik och kulturellt betingad logik. När en individ resonerar kring att Gud inte har förlåtit individen, då är det resonemanget kulturellt betingat och bygger på det kulturella antagandet om _Gud_s existens. Å andra sidan: det faktum att individen har en rad med tankar, och att dessa tankar har samröre med känsla av antingen skuld eller välsignelse, är ett generellt genomen som kan uppstå hos alla människor oavsett kultur. Tankarna i sig och känslorna i sig är faktiska fenomen som existerar i verkligheten i den stund individen upplever dem. Universell logik är sådan som grundas i vad som är föremål för direkt perception. Individen kan säga att "enligt min interna logik uppstår tanken av att vara oduglig vid känslan av misslyckanden, samt att idéen om att Gud är missnöjd med mig också uppstår som en följd av det". Allt detta är universell logik då vad som beskrivs enbart är antydan om sakförhållanden kring direkt uppenbara och självklara fenomen. Men, självaste idéen om existensen av en missnöjd Gud som ser ner på individen, är enbart ett antagande och sannolikt inget som individen direkt har verifierat på egen hand genom direkt upplevelse. Individen kan mycket väl ha haft några upplevelser, som sedan med hjälp av omkringliggande kultur, manar till tolkningen om att upplevelserna bevisar _Gud_s existens. Detta är tydligt då en individs Jesus är en annan individs Satan som imiterar Jesus, varav dessa individer underhåller en ändlös diskussion om vem som har rätt. Ingen av dem har haft en entydig upplevelse av varken det ena eller det andra, och det är enbart genom vissa kulturella antaganden som den enas eller den andras logik förblir logisk.