Förkylning är inte normalt

Jag lever med detta synnerligen stränga persopektiv, och gör så med yttersta ambition, engagemang och nogrannhet, när jag påstår att "jag blir inte sjuk" vad gäller vanliga sessångssjukdomar. Sedan starten på den endogena livsstilen har jag inte blivit sjuk, och inte haft minsta tendens, och jag ser med spänning på huruvida den endogena livsstilen visar sig vara överlägsen i detta avseende, eller inte. Om den inte visar sig vara överlägsen måste jag ifrågasätta mitt tillvägagångssätt samt livsstilen i sig. All sorts sjukdom måste vara fullständigt icke-acceptabel. Det är inte så att sjukdom aldrig kommer att ske - jag kan möjligtvis bli sjuk, så som feber, förkylning, och på äldre dagar änn värre - men mentaliteten måste vara som sådana att det är fullständigt icke-acceptabelt, lika mycket som vi i vårt samhälle eftersträvar nolltollerans i många andra aspekter, liksom vad gäller trafikolyckor med dödlig utgång. Denna nolltollerans vad gäller livsstil och sjukdom är otänkbar för mediokra människor, som känner sig förnärmad av ett sådant krav, därför att de har antagit ett perspektiv där de ser sig vara hjälplösa offer för sjukdom - "man kan inte hjälpa om man blir förkyld". De vill inte anta ett perspektiv som innebär att de har fullständigt inflytande i sin egen livsstil, och att de kan styra sin hälsa, därför att med inflytande kommer ansvar och kravet att välja vissa saker framför andra baserat i nödvändighet snarare än av nöje och kulturella trender.