Förlust av individen i religiones grepp

Acceptans av religion innebär dock automatiskt att frånsäga sig kontakten med den egna intuitionen som grundad i den egna biologiska sanningen och upplevelsen av den - istället omfamnas religiösa idéer som samhället har skrivit, som kompass för val och beslut. Religion är dock alltid en kompromiss mellan det omgivande samhällets krafter som styr kulturen och individen själv. Genom att förkasta tron på att religiösa dokument är auktoritära och logisk i att fullstänidgt vägleda individen, kan individen förverkliga sig själv med full kraft, och därmed vara hängiven optimal hälsa. Ett exempel på religiöst vanvett är de många självförnekande aktiviteter som genomförs under dess påverkan. Begreppet om synd och skuld i relation till en allsmäktig gud, förefaller snarare vara en abstraktion, eller en sorts symbol, eller ett sorts sagoberättande, som fostrar dig i underkastelse till din närmaste herre, vem som nu råkar stå ovanför dig i heirarkin i din samtid, som exempelvis din chef. Du ser dig som underlägsen gud, och detta djupt inarbetade perspektiv uttrycker sig i hur en vanlig människa är benägen att relatera till sin chef - inte som jämlikar som sammarbetar för ett gemensamt mål, utan som under- och överlägsen. Den motsatta reaktionen av stolhet, och att se sig som överstående andra människor - oavsett vem - är också ett negativt symptom av samma religiösa underström, eftersom det bygger på en heirarkisk syn om över och under. Det endogena perspektivet förespråkar att det finns verken över eller under i bestämd mening. Naturen själv bedömmer dock dig som underlägsen om du fattar hälsoskadliga beslut, och naturen demonstrerar sin åsikt genom hälsomässiga sanktioner.