Diagnosen utbränd

Diagnosen utbrändhet introducerades på mitten av 1980-talet och definierades som fysisk, mental och emotionell utmattning, olust och empatibortfall. Medan vi idag använder begreppet brett över flera brancher, var det först begränsat till människor inom människovårdande yrken som exempelvis sjuksköterskor. Människor som blev utbrända betraktades vara av en persontyp som var jagsvag, sensibel, samt hade benägenhet till skuldkänslor. Högpresterande individer inom ekonomi och IT-sektorn ville inte bekanta sig med begreppet utbränd utan beskrev sina stressrelaterade symptom som kroniskt trötthetssyndrom, och hade inte samma association med den jagsvaga personlighetstypen, och föredrogs därför som diagnos av de mer högpresterande yrkesgrupperna. [fn: Rolf Ekman och Bengt Arnetz (red), 2025, Stress, Andra upplagan, ss. 25-6]