Är individer inom människovårdande yrken i grunden svaga?

Kanske är det inte en särskild jagsvag personlighetstyp som bidrar till dåliga arbetsförhållanden. Är det istället organisationens struktur i kombination med yrkets faktiska krav som skapar dåliga arbetsförhållanden? Vad skulle då ske om en grupp högpresterande individer i ett mansdominerat yrke tog över i ett människovårdande yrke? Skulle arbetsförhållandena plötsligt bli bättre? Antagligen inte.

Möjligt är samhällsstrukturen som sätter parametrarna för yrkets organisation avgör arbetsförhållandena, oavsett vilken personlighetsyp som söker sig dit. Svaret är då att en grupp män inte alls skulle skapa bättre arbetsförhållanden inom vårdyrket, för de råder fortfarande under samma krassa parametrar, som ger yrket låg status vilket reflekteras i låg lön och dåliga arbetsförhållanden. Människovårdande yrken av vanlig typ är inte en prioritet inom samhället, och lider därför av brist på vad som upprätthåller goda arbetsförhållanden. Uttryck som "Att ta hand om en annan människa är det viktigaste som finns, vi borde få mer betalt" låter som självklarheter. Tyvärr anser samhället i övrigt att omhändertagande inte är viktigare än exempelvis IT-utveckling, och naturligtvis så, eftersom våra IT-system ger mer ekonomisk avkastning och är grunden för modern livsstil, medan många människovårdande yrken enbart konsumerar resurser, och således, från det övriga samhällets perspektiv, är sekundärt prioriterat, vilket befolkningen dessutom ska vara tacksamma för snarare än att förvänta sig mer, eftersom människovårdande yrken inte genererar vinst, varav samhället likaväl knude slopat yrkeskategorin helt om de så velat.

Människovårdande yrken som sekundärt prioriterade (oavsett vilket sken politiker ger), innebär att ramen för arbetsförhållanden redan på organisationsnivå är snäv. Den jagsvaga individen föds ur organisationens förutsättningar. Det är inte så att organisationen har fantastiska förutsättningar, men att en grupp "jagsvaga" individer, som vanligtvis anses vara kvinnor, inte kan dra gränser, markera behov och föra sin egen talan.