Eller är de starkare?

Möjligtvis är det så att inom människovårdande yrken finner vi några av de mest jagstarka individer, eftersom de lyckas bevara sin integritet och överleva i en miljö - både organisatorisk och kulturell - som omväxlande, nyckfyllt och kraftfullt söker att överskrida individens kapacitet och hälsosamma personliga gränser via orimliga krav och ständig anpassning inom en organisation som söker att kortsiktigt utnytja allt av individen och urarma all kapacitet för att tillfredställa den närmast ovanstående organisationsnivån, som, i sin tur, i desperation söker att nå sina egna underfinansierade mål, för att i sin tur tjäna sin egen ovanstående organisationsnivå.

En individ som överlever under sådana förhållanden måste på något vis vara jagstark, även om av en annan art än exempelvis högpresterande ekonomer som stöddigt och explicit sätter sina egna behov först. Inom vårdyrket överlever de starkaste, och den hårda miljön sködar följaktigen också många offer i utbrändhet (ett påstående som atagligen understödjs av statistik över sjukskrivningar). Vårdyrket, när den innebär en negativt betingad psykosocial miljö, är således mer likt en miljö där de starkaste, mest gatusmarta överlever; mycket likt i naturens värld bortom vår civilications skyddsnät.