Mental tuffhet

Tänk på att den endogena livsstilen är ganska tuff, och det fungerar inte att kompromissa med svaghet. Under denna kost är det som att hela ditt synsätt förändras och du blir plötsligt medveten om vad svaghet och styrka är. Glöm den moderna kulturens fåniga idéer om styrka, så som extremsport eller enorma muskler. Styrkan jag syftar på är något annat. Den är primal och genomsyrar fysik, mentalitet och själsliv på ett balanserat sätt. Det är något som måste upptäckas genom omställning till den endogena livsstilen.

Den endogena livsstilen kräver en mental tuffhet. Detta formar sättet på vilket jag tänker kring saker och ting, vilket kan låta strängt och avvisande. Hela poängen är optimal hälsa, och har därför inte utrymme för sådant som avviker från det, inte ens för att vara snäll och tillmötesgående. Utanför ramen för den endogena livsstilen får folk göra vad de vill, men den som väljer denna väg måste underkasta sig kravet på att utveckla mental tuffhet.

Exempelvis är jag nu på dag 155 och upplever fortfarande en kroppslig trötthet emellanåt, vilket alltid försvinner då jag aktiverar kroppen, men för att aktivera kroppen under dessa förhållanden krävs en annan form av mentalitet än vad den moderna människan är bekant med. Den tuffare mentaliteten måste också etableras för att undvika att kroppen från början går in i det läge där kroppen känns slö. Jag trodde att det helt var en fysiologisk fråga, men börjar misstänka att det också är beroende av ens mentalitet. Om det enbart var en fysiologisk fråga skulle jag inte kunna bli stadigt energi-rik bara genom att börja aktivera kroppen.

Kroppen blir slö, liksom när den inte har någon glykos och förväntar sig det. Det är en ganska obehaglig känsla - som att ha sirap i musklerna. Men, så fort jag börjar aktivera mig, bara inom några minuter, uppnår jag fantastisk och konsekvent energi, och slöheten försvinner helt. Jag misstänker att detta har med omställningen till ketogen förbränning att göra (fett som primär och konstant energi-källa), och att den omställningen faktiskt kräver en mental omställning. Men! ska det fortfarande vara såhär på dag 155? Det verkar som att kroppen försöker ställa om, men att den behöver stöd av en tuff mentalitet som inte låter kroppen falla in i det där slöa läget som är så typiskt då kroppen förväntar sig glukos men inte har någon tillgång till det. Jag är på dag 155 och jag upplever fortfarande denna slöhet stundvis. Möjligtvis är det så att det kommer fortsätta såvida jag inte vidtar rätt mentalitet. På detta vis är den endogena livsstilen tuff - den kräver att du ändrar dig, och gör du inte det får du svårt tills du ger upp, eller tills du ändrar dig.