Stimulans utan mening och människan som producerande produkt

Artikelns vidare kontext

Del av artikelns titel - människan som producerande produkt - reflekterar ett dystopiskt perspektiv på samhället i övrigt, och kommer inte att utforskas på djupet i denna artikel. Det dystopsika samhället som beskrivs ses dock underbyggas av fenomenet om dopaminmissbruk som kulturell norm. I konkreta ordalag betyder det att ditt smart-phone-beroende underbygger och återskapar ett destruktivt samhället.

När människan reduceras till en primitiv varelse i bemärkelsen att göra dopamin till ett självändamåll, istället för att låta dopaminet vara drivkraft till genuin aktivitet i närmiljön, kommer samma människa att förlora klartänkt vilja, och därmed förlora sin autonomi, och blir ett objekt, en produkt, i greppet av en samhällsstruktur som söker att via människan producera andra produkter. Den högsta produikten som samhället strävar att producera, är de egna samhällsstrukturerna som reproducerar samhället själv. Människan görs till en tjänare som reprocucerar sitt sin egen herre som förberedelse nästkommande generationer, som också kommer tjäna samma herre. Nästkommande generation blir en produkt av nuvarande dystopiska samhällsstruktur, och nästkommande generation återskapar i sin tur samma system. Grunden till denna cykel av återskapande en samhällsstruktur och kulturell som reducerar människan till en produkt för sitt eget människo-förnekande självändamål, är att individerna saknar förmåga att reflektera och vidta handling i sin närmiljö - vad denna tragiska människa främst bryr sig om är nästa stimulans som ökar påslaget av dopamin, i en ändlös cykel där dopaminet är självändamålet och inte någon särskild målsättning baserat i individens annars klartänkta vilja och vilja till hälsa. Sökandet efter dopamin överskuggar dessutom individens kontakt med sig själv och saknar därför intuitiv kännedom om vad som är hälsosamt. Individen, mentalt ignorant samt utan intuition för sin egen hälsa, är därmed ett gott redskap i händerna på föregående nämnda dystopi.

Samhällsstrukturen fängslar individen. Reproduktionen av detta fängelse har pågått sedan införandet av jordbruket för 10 000 år sedan. Det kulturella fenomenet är inte nytt och samhällsstrukturen i fråga uppståd inte i vår närtid. Perspektivet jag redogjorde för ovan beskriver den generella mekanism som avgör ramen för inom vilket kulturell evolution sker. Dock från det endogena perspektivet anses samhällsförändringen inte reflektera kulturell evolution utan snarare kulturell devolution, även om vissa delar ändå kan ses som en evolutioin, så som mänskliga rättigheter m.m.

Trots den krassa syn på modernitet, som presenteras här, är det inte så att det endogena perspektivet motsätter sig modern teknik och alla fördelar som skapats därigenom, men ser istället att samhället integrerar modern teknik och modern kultur med kännedom om människans ursprung. När modern kultur beskrivs som ett "fängelse" ska det inte tolkas som att samhället uteslutande är av sådan karaktär. Det är enbart vid kulturella strukturer innehavandes fysiologiskt, mentalt och och psykosocialt skadliga faktorer som leder till metabola syndrom och andra civilicationssjukdommar, som samhället ses vara ett fängelse som också reproducerar sig själv via oreflekterande individer som förslavats i ständigt ångestladdat sökande efter stimulans urholkad av all sorts meningfulhet och ändamålsenlighet som kan ses relatera till individens hälsa och integritet.

Introduktion

Denna artikel beskriver det moderna samhällets skifte från genuin aktivitet till dopamin-beroende via digital media. Folk i samhället överlag uttrycker ett beroendebeteende som för bara 20 år sedan skulle betraktats som abnormalt. Beteendet är i sin art ett missbruksbeteende, och förr i tiden var mestadels reserverat för individer som upplevt stressfaktorer som föranlett missbruk av någon substans eller aktivitet. Idag tycks populationen överlag relatera till digital media som ett föremål för missbruk.

Definition av missbruk

Missbruk definieras här som inte enbart ett betteende som är destruktivt och kontraproduktivt, utan begreppet missbruk hänvisar också till hur det underliggande dopaminsystemet fungerar på ett specifikt sätt som tycks vara typiskt oavsett typ av missbruk.

Motivet ur ett endogent perspektiv

Denna artikel är viktig ur ett endogent perspektiv därför att endogen livsstil syftar till att återgå till människans optimala fysiologiska och mentala konstituition. Artikeln påvisar hur vår moderna kultur har skiftat från en mer normal funktion av dopaminsystemet till en destruktiv sådan, vilket därför också skiftar människan från sitt optimala mentala tillstånd till ett abnormalt tillstånd.

Observation

Jag grundar ovanstående generella tankar i egna konkreta upplevelser och observationer som här följer, och skriften är ledig och personlig:

När jag var ung fanns det två typer av människor: datornördar och vanliga människor. Min första dator som jag kopplade till internet var en Pentium 200 via ett 56k modem. Mitt dopaminsystem orienterades starkt till att utforska alla fachinerande saker inom datorns värld; ofta kreativa aktiviteter. Idag, 25 år senare, förstår jag att baseline för mitt dopamin - alltså grundnivån av dopamin - var lågt hos mig av olika personliga anledningar - främst stressfaktorer i uppväxten - vars effekter är väl dokumenterade i vetenskap, men som jag ska undvika att redogöra för här.

Effekten av låg grundnivå av dopamin

Med en låg grundnivå av dopamin upplevs vardagen som mestadels meningslös och ständigt lågmält ångestfylld. Djupgående dystemi är en annan aspekt av vad som färgar upplvelsen av livet i en sådan mental kontext. Alla upplevelser och ambitioner tolkas inom ramen för en mycket depressiv inre atmosfär och för en individ utan specialist-kunskap är det enda som lovar frigörelse sådana aktiviteter som är mer extrema och som därmed skapar kraftiga dopaminpåslag, snarare än vardagliga aktiviteter som såklart inte skapar tillräckligt med dopamin-påslag och därmed känns meningslösa. Detta är en upplevelse som hindrar individen från meningsfullt deltagande i närmiljön, då tankarna ständigt svävar ut i att försöka finna ett sätt att höja dopaminet på för att ens komma upp till en grundläggande nivå som vanligt folk har automatiskt.

Särskild risk för drogmissbruk

Mot bakgrund av låg grundnivå för dopamin och en inre generell ångest och dystemi, söker sig individen till mer extrema aktiviteter som ger högt påslag av dopamin, för att få uppleva frigörelse från den inre känslan av existensiell nihelism. Exponering till droger leder lätt en sådan individ till missbruk, eftersom drogen ger extrema dopaminpåslag och därmed inre frigörelse från ett inre besvär som individen tycks uppleva i sin ensamhet.

Det är tur att jag för 25 år sedan, istället för mer destruktiva metoder, valde datorn som min metod att skapa dopamin. Medan datoranvändning kan ses som harmlös, eller rentav produktiv, liksom arbetsnarkomani, är nakdelen att dopaminpåslaget i sig själv blir syftet med alla aktiviteter, snarare än aktivitetns långsiktiga mål. Det yttrar sig i att aktiviteten inte sällan går ut över individens hälsa, då flykt från känsla av inre tomhet, samt drivet efter dopamin är ständigt pågående, och, liksom i missbruk, har mycket högre prioritet än individens hälsa.

Oförmåga till långsiktiga handlingar

En känsla av flykt från inre generaliserad ångest, samt sökande efter frigörelse via dopamin styr valet av aktiviteter - inte långsiktiga hälsosamma planer, även om individen har en tendens att lura sig själv om sådana motiv. Individen avbryter senare ett projekt för att hitta ett annat som ger mer dopamin då det dåvarande inte längre känns stimulerande. Individen förstår inte att det är just dopaminet, som styr valet av aktivitet, snarare än hälsosamma rationella långsiktiga beslut. Prefrontala kortex, som styr förmåga till beslut, förlorar sin förmåga att vidhålla långsiktiga beslut då ett dupaminmissbruk underligger.

Dopaminpåslag är målet, inte långsiktiga mål

Dopaminsökandet är inte bundet till en enskild aktivitet, utan hjärnan söker alla tänkbara aktiviteter som kan skapa dopamin, och för mig har det inneburit datorn värld i kreativ bemärklelse, samt andra mentala och intellektuella aktiviteter. För någon som ej är insatt är det svårt att förstå hur sådana aktiviteter kan utlösa dopamin i betydlig bemärkelse, och än mindre i kraftfull bemärkelse. Var medveten om att i en värld där grundnivån av dopamin redan är låg, finner hjärnan en rad metoder som för den vanliga människan kan tyckas vara okonventionella, och inte sällan kan de ej förstå varför aktiviteterna från första början är lockande.

Min lätthet för en intellektuell begreppsvärld kanske imponerar några, men det jag saknar, eller snarare har saknat, är diciplin att fullföälja en diciplin. Dopaminsökandet har i mitt fall utvecklat endel särskilda förmågor, men lämnat andra åt sidan.

Beroendeproblematik som grund för superkrafter

Under förutsättningarna jag har beskrivit, nämligen att individen har en låg grundnivå av dopamin, och därmed liksom drivs av självbevarelsedrift att finna vägar att stimulera doppaminpåslag, är nödvändigtvis inte dåligt. Tvärt om blir detta grunden för hyper-fokus och nästan omänskligt engagemang i diverse aktiviteter. Detta är av godo, så länge aktiviteterna är konstruktiva. Därför är jag glad att jag tidigt i livet fastnade för dator-programmering och inte dator-spel, eftersom det sistnämnda, oavsett hur kul det är, är bortkastad tid. Hur mycket nytta har du av diverse bedrifter i datorspel, och vilka gynsamma färdigheter utvecklade du till följd av datorspelande? Antagligen inte ingen större nytta och inga vidare användbara färdigheter. För en person med beroendeproblematik är det inte en fråga om huruvida livstid kommer kastas bort eller inte, utan hur mycket tid som kastas bort innan individen vaknar upp. Bortom stundens nöje, 30 år in i framtiden, kommer självreflektioner tvingas bekänna just det, i bitterhet och ånger.

Ett exempel på dopaminsökande

Ett exempel är att jag har lätt för akademiska ämnen av filosofisk och psykologisk art, därför att jag har en väl utarbetad mental förmåga och inre mental värld där diverse koncept och idéer kommer till liv och är del av mig, därför att känslan av problemlösning samt känslan av nya mentala perspektiv skapar dopaminpåslag. Följden är att jag konsumerar idéer och alltid vrider och vänder på en idée så fort den har blivit tråkig och inte längre ger dopamipåslag. Detta har fått till följd att jag ofta ändrar livsinriktning och aktiviteter vilket för en utomstående förefaller vara en oförmåga hos mig att välja ett perspektiv och en aktivitet och stanna med det. Följden är att mina snabba rörelser upplevs vara desorienterande för omgivningen - inte för att jag bara byter perspektiv och livsinrikgning, men för att jag verkligen har utarbetat argument för det, och lever det till 100%, och jag lever det till 100% därför att dopamin-påslaget gör mig hyperfokuserad på den för tillfället nya saken, eftersom det för stunden är min källa till att uppleva mening och frigörelse från den låga grundnivån av dopamin.

Beroende som meta-struktur

I mitt eget fall har jag haft ett kluster av dopaminstimulerande aktiviteter. Allt från ovan nämnda exempel, till nöjesätande (även om det är inom ramen för kulturellt acceptabelt), YouTube, annan social media, informationsberoende, m.m. Vi är vana att se ett missbruk som bundet till en aktivitet, men jag föreslår att betrakta beroendeproblematik som grundat i en meta-struktur som underligger individens alla olika metoder för att stimulera dopamin. Den meta-strukturen söker ständigt nya sätt så fort ett sätt är neutraliserat av någon anledning.

Aktiviteten är alltid sekundeär; det enda som räknas är påslaget av dopamin.

Substanser som särskilt destruktiva för somliga

Somliga aktiviteter, som bruk av droger, har varit helt uteslutet för mig, på grund av att jag aldrig, som tur är, exponerats för det i större mening. Jag tackar också min skolgång för att den innehöll vad många idag kallar "skrämselpropaganda". Droger målades ut som vägen till helvetet, och jag tror det är sant. Saken är den att somlikga är benägna att gå mycket längre på den vägen om porten väl öppnas, medan andra har tillräcklig biologisk och social betingelse att enbart befinna sig strax över tröskeln.

Min tidiga livsstil som datornörd innebar att jag inte prioriterade socialt liv och därför markant minskade risken att utsättas för fel umgänge och deras naiva glorifiering av droger. På senare år har jag insett faran med droger på grund av vetenskap, särskilt om generell risk för drogutlöst psykos, samt specifik risk försådan mot bakgrund av personlig genetik, samt insikten om min låga grundnivå av dopamin som gör mig benägen att utveckla beroende till vadsomhelst.

%i Jag vill inte framställa mig själv som unikt drabbad av svårigheter i livet. Alla har vi våra svårigheter vi måste överkomma i unga år. Det som i slutändan är avgörande är altid metoder för att överkomma svårigheter. Människan måste ha en evigt närvarande drift att identifiera och överkomma personliga hinder.

Jag är fri, men nu är hela kulturen beroende

Den endogena livsstilen utmanar dopaminsystemet i grunden och neutraliserar alla former av beroenden till dopaminpåslag. Dopaminpåslag regleras till att associeras med genuina aktiviteter och långsiktiga målsäggninagar. Snarare än att frigöra sig själv från en eller två särskilda beroendn, handlar den endogena livsstilen om en frigörelse från den meta-struktur av beroende, som underligger alla olika beteenden som syftar till dopaminpåslag för dopaminets egen skull. Jag frigör mig från denna meta-struktur av beroende, men, förvånansvärt nog, observerar jag hur merparten av människor i dagens kultur, nu år 2025, tycks gå i motsatt riktning med modern teknik.

Jag började artikeln med att beskriva att det, på min tid för 25 år sedan, fanns två typer av människor: datornördar och vanliga människor. Vanliga människor levde liv fulla av aktiviteter i den fysiska och sociala närmiljön. Datornördar var individer som, från den vanliga människans perspektiv, ansågs ha ett abnormalt fokus på datorer. Som datornörd, i bemärkelsen jag har beskrivit, utvecklade jag en slags "vi och dom" känsla. Vanliga människor, ur mitt dåvarande perspektiv, ansågs leva ett liv som är obegripligt, då jag själv inte kunde förstå hur de känner intresse för de många "ytliga" saker som de engagerar sig i. Grunden för den upplevelsen i mig var, såklart, min låga grundnivå av dopamin, vilket uppstått under uppväxt av miljömässiga stress-faktorer.

Det är med stor förvåning jag betraktar dagens människor idag 2025. Vanliga människor har förvandlats till dopamin-sökande datornördar. De vandrar runt med sina mobiler, och uttrycker samma typ av dopamin-beroende som jag själv har levt med under mitt tidiga liv. Jag har också själv upplevt hur beroendeframkallande den moderna teknologins artifakter är. Moderna människor är möjligtvis inte lika djupt beroende som jag har varit, men de uttrycker samma typ av beteende, och de är själva inte medvetna om det.

Grundstrukturen för vad som motiverar en människa till handling har skiftat i samhället överlag, från genuina aktiviteter, till att söka dopaminpåslag för dopaminets egen skull, via ytlig underhållning, scrollande i algoritmiska flöden och stäniga notiser på social media. Jag själv har kanske tendens att snabbare bli mer beroende av exempelvis social media, liksom jag har en tendens att bli beroende av många andra saker. Vad jag ser omkring mig är samma typ av beteende som jag upplevt, även om kanske i mildare grad. Dock är beroendet en kraft som infiltrerar livet och ständigt söker att gå djupare, varav det väntar på ett tillfälle då människan är extra sårbar, som vid personlig förlust. Modern kultur och dess maning till dopaminsökande beteende är som ett rovdjur som ständigt vakar över dig och väntar på nästa tillfälle, och det verkar på flera fronter: kost, nöjen, social media etc.

Avslutande ord: Den endogena livsstilen är överlägsen

Tydligt är att vår samtida kultur har skiljt sig från människans optimala sätt att vara och leva på. Om jordbrukssamhället samt industrialiserng redan har skiljt oss markant från vår optimala ursprungliga fysiologi och mentalitet, så har digitaliseringen gjort så yttrligare. Följaktigen innebär den endogena livsstilen att den endogena aspiranten skiljer sig från modern kultur i sökandet efter sitt ursprung. Var medveten om att sökandet efter ursprunget inte görs blott som en alternativ livsstil, som om det vore en anna trend. Den endogena aspiranten söker den ursprungliga fysiologiska, mentala och andliga konstitutionien därför att den är överlägsen i avseendet hälsa, välbefinnande, handlingskraft och känsla av mening i livet.

Fredrik

Den endogena livsstilen jag följer innebär att leva inifrån, utan beroenden, utan distraktion. Jag tror på långsamma cykler, klara gränser och integritet i det jag gör.