Endogenesis

Förord och vidare kontext

Detta reflekterar såklart också mina tidiga skrifter, eftersom detta är en tidig skrift i en livstid av detta projekt. Viss trubbighet i resonemang kan förväntas. Jag utforskar detta i skrivandets stund, och insikt kommer i samband med den djupa förändring - fysiologisk, mental och själslig - som den endogena livsstilen medför. Jag är i skrivandets stund på dag 182 av omställning till ketogen kost i bemnärkelsen av endogen livsstil. Den endogena livsstilen har ketogen kost som en del, men skiljer sig markant från andra som exempelvis LCHF, eftersom jag utesluter mejeri, all processerad mat, allt med artificiella ämnen etc, samt ändrar synen på mat och sättet jag äter på. Framstående är också en omprogrammering av dopaminsystemet, vilket andra kosthållningar inte är kapabla att betona, då de istället tycks försöka underhålla samma begär efter dopåaminkickar men med andra metoder. Eftersom dopaminsytstemet omprogrammeras angrips också allt annat som missbrukar dopaminsystemet, liksom modern kultur i stora drag, och känslighet utvecklas så att även intresset för musik upplevs som våld på sinnet, och i bästa fall som kulturellt primitiva uttryck från människor som själva har skeva dopaminsystem och lever inom modern kultur bortom kontakt med sitt ursprungstillstånd.

Inledning - ett annat sätt att se på tillvaron

I denna artikel ska jag presentera ett flertal löst och sammanhängande idéer som skönjer konturerna av en hårt sammankopplad biologisk sanning och söka mig till gränsområdet bortom vilket våra kulturella antaganden slutar att vara sanna. Jag ska hävda att vägen till hälsa börjar just utanför dessa kulturella gränser, där ett exempel på en kulturell gräns är att sjukdom ses vara något som olyckligt och orättvist drabbar individen snarare än att vara förorsakat av individens egna val. Varje ord av detta är tänkt att genomlevas, och bär sanning enbart om det genomlevs, och bekänns som sannt enbart om det bär resultat, och är sannt, och uppenbart, enbart, och exakt, så som det bär resultat. Mot bakgrund av det kravet på att tillämpa dessa ord, är mitt skrivsätt utforskande och kreativt, snarare än att vara försök till att definiera sanning i absolut mening.

Jag arbetar med idéen om vissa absoluta sanningar, som exempelvis den biologiska sanningen vilket ses vara vår inre biologiska natur som inte är föremål för vår åsikter utan fungerar på ett bestämt sätt. Med vissa absoluta självklara sanningar arbetar jag en ny tolkningsram för förståelse av individen själv och omkringliggaden samhälle. Den tolkningsramen är ämnad att producera handling som är skild från, och säkert ofta i motsats till vår samtida kultur, då vägen till hälsa anses ligga bortom vår övergripande kultur.

Samtida kulturella faktorer som modern teknik förkastas dock inte, utan omplaceras inom vår nya tolkningsram, och får en relevant innebörd i att tjäna vårt mål om optimal hälsa. Det är för övrigt en annan absolut sanning: att vår nuvarande kultur är frånvänd vår ursprungliga biologi. Tid läggs på att påtala det, men inte att försöka övertyga om det. Syftet här är att framställa ett underlag för konkret handling som leder till bättre hälsa, och det är antaqget att läsaren har en högre ambition kring hälsa än vad modern kultur ger löfte om.

Det moderna samhällets löfte är att 50% av västvärldens befolkning utvecklar civilicationssjukdomar (t.ex. typ-2-diabetes, hjärt-kärlsjukdomar, fetma, depression, vissa autoimmuna och cancersjukdomar). Dessa uppstår inte ur genetiska förändringar utan ur miljö- och livsstilsfaktorer i vår moderna värld. Resten av de 50% som klarar sig kan på god grund i övrigt antas leva ett suboptimalt liv ur hälsoståndpunkt, och de har alldrig upplevt något annat för att kunna jämföra och sätta sin hälsa i jämförelse med optimal hälsa. Oftast minns de bara att de hade mer energi när de var yngre och tolkar förlust av vitalitet som del av naturligt åldrande, vilket för den endogena människan är ett absolut förkastligt antagande och ett tecken på allt för låg självinsikt.

Vilken affärsman skulle investera sitt livsprojekt i ett avtal med 50% risk, där ett negativt utfall är ett fullständigt nederlag och ett positivt utfall ändå skulle vara suboptimalt?

Snabbaste vägen till rätt val

Vad är avsikten med denna artikel? Avsikten är att anföra ett resonemang som leder till extraordinär hälsa, varav vi måste agera snabbt, eftersom tiden är begränsad. Att fördjupa oss i kroppens många biokemiska processer är inte av intresse, och är förövrigt något vi lämnar åt experterna. Tack vare AI kan vi få tillräcklig expertkunskap för att kunna fatta snabba beslut. Inte på något sätt försöker vi här påstå att våra argument är korrekta genom komplicerade argument för hur kroppen fungerar på biokemisk nivå. Viktigare än att ha rätt är att göra rätt. Premissen är, liksom reflekterat av mitt favorituttryck inom militärvetenskap, att; för att fatta rätt beslut i en situation, krävs minst 40% korrekt kunskap. Resonemanget är väl känt och principen är den samma även om den exakta siffran varierar mellan 40% och 80%. Principen är att det är bättre att fatta rätt beslut i tid baserat på begränsad kunskap, än att vänta på fullständig kunskap och försent fatta rätt beslut.

Vi kan också säga att det krävs enbart 40% korrekt fakta, eller med andra ord; det krävs enbart en begränsad mängd korrekt information för att kunna fatta ett framgångsrikt beslut. Vi behöver alltså inte försöka anstränga oss för att alltid finna en hög mängd korrekt fakta, utan enbart lära oss att resonmera väl med tillräcklig fakta.

Vi söker således inte 100% korrek information. Sådan lyx är allt för kostsam i en tidsmässigt begränsd värld som ofta kräver snabba beslut av oss. Kravet på snabba beslut, inom en tidsbegränsad värld som ofta hotar med negativa konsekvenser vid fel beslut, för oss närmare vad jag betraktar som människans mer naturliga tillstånd av intuitivt tänkande, vari vi också ska finna människans ursprungliga kraft.

Vägen till ursprunglig intuition

Vägen till människans ursprungliga kraft måste dock leda bortom kulturens ideal och de religiösa idéer som konstruerat dem, inte minst idéen om den allsmäktiga singulära guden. Det är dock inte en förnekelse av en sådan gud som i denna text gestaltas. Vad som avses här är att förkasta en sorts tvångsmässig fixering av en sådan guds påstådda universella sanning om människans litenhet i relation till en allsmäktig heirarki där den påstådda guden står högst. Vad som förkastas är också de kulturella krafter som manar till det perspektivet och samt ett avståndstagande från den mentalitet som bäddar för oreflekterad acceptans av sådana typer av perspektiv. Det betyder att vi här inte gör påstående gällande gud, gudar eller Gud, men att vi högt placerar kritiskt tänkande (liksom the seven universal standards of critical thinking), vilket ses vara ett verktyg för personlig utveckling och samhällsutveckling som är långt överlägset tidigare religiösa försök till samhällsorientering, men där samma kritik bekänner diverse religioners instrumentella effekti att lägga grunden för exempelvis många av de goda aspåekter av vårt västerländska samhälle så som att vi står lika inför lagen och vårt juridiska system överlag.

Ren källa till kunskap

Jag vill spekulera i att intuition är en aspekt som underordnats tradition och akutoritet, och att ett endogent perspektiv skriver om den ordningen och placerar intuition på en högre nivå, och istället placerar tradition och auktoritet på en lägre nivå till att tjäna den högre nivån där bland annat intuition befinner sig.

Jordbrukssamhällets införsel tyglade intuitionen till ett begränsat uttryck, alltid inom ramen för kulturens egna målsättning att svara mot förutsättningar och krav som jordbrukssamhället medförde. Vi är dock här inte intresserade primärt av samhället i övrigt, utan om individen och dess väg till optimal hälsa. Därför skriver vi om ordningen för hur vi prioriterar mänskilga förmågor som exempelvis intuition, och placerar intuition högre, därför att det i kombination med annat, som ska presenteras nedan, är en mer pålitlig källa till vägledande information för att självförverkligande, i en kultur som är frånskild vårt ursprung, och där dess information därför inte kan leda oss bortom dess egna yttre ramar. Källan till optimal hälsa ligger dock bortom kulturens ramar, och inbegriper i konkreta ordalag ett tillstånd helt fritt från de civilicationssjukdommar som vår kultur rationaliserar som normala.

Intuition och logiskt resonemang

Intuition och logiskt resonemang är två processer som informerar varandra i en växelvärkan, där intuition leder till fördjupning via logiskt resonemang, och logiskt resonemang i sin tur ger upphov till logik-överskridande associationer som utgör det intuitiva tänkandet - en mental bild kan leda till en annan utan tillsynes logiskt samband, men att det ändå blir avgörande för individens beslut. Medan logiken är logisk därför att den har klara associationier givet en uppsättning regler, så är det inutitiva resonemanget inte bundet till regler, men kan, utan särskild tydlig anledning, producera inre mentala intryck som blir vägledande för handling.

Genom att ha dessa två kognitiva verktyg till hands - logiskt resonemang och intuitivt tänkande - har vi möjlighet att utforska diverse idéer, upplevelser och intryck. Vi måste utforska en uppsjö även icke-konventionella idéer och tillvägagångssätt, därför att vår konventionella kultur drivs av kraftiga kulturella underströmmar som normaliserar sjukdom och en i övrigt, i bästa fall, absolut medioker livsstil.

En icke-konventionell idée bortom den kulturella ramen

Medan diverse terapeuter ser sig själva som sakkunniga, och med bästa avsikt, delger metoder för att hantera vardaglig depression och inre känsla av tomhet, så anser det endogena perspektivet att en sådan mental företeelse indikerar en mental svaghet baserat i fel livsperspektiv, livsval och livsstil i övrigt, och att lösningen alltid är att underkasta sig den biologiska sanning vilket individen i sådant fall agerar i motsats till, vilket förorsakar den negativa mentala upplevelsen. Medan en kulturel metod för att hantera symptomet kan ge effekt, så är den fullsätndiga lösningen att motverka dess uppkomst, och därmed först bekänna att den egna livsstilen är roten till problemet, men det är en insikt och ett perspektiv som utmanar individens kapacitet till ödmjukhet och det faktum att naturen har regler vilket alla måste förhålla sig till, och kämpa för att förhålla sig till.

Det heliga landet och intuition som kompass

Utöver intuition och logiskt resonemang, kan vi tillgripa ytterligare ett verktyg för att navigera den svåra terrängen som möter oss då vi söker det heliga landet av vårt ursprungliga tillstånd - och jag ska snart beskriva vad det är för verktyg. Det heliga landet av vårt ursprungliga tillstånd är en själslig plats där våra förfäder i själen väntar vår ankomst och där naturen själv bekänner oss som värdiga tjänare i dess kungadömme. Det är en plats, där de som når den genom ödmjukhet inför den biologiska sanningen och kompromisslös strävan, konsekvent betraktas som övermänniskor i kontrast till den arroganta underlägsna människan som tillhör den moderna kulturen som naturen avskyr och konsekvent också straffar på det mest brutala sätt.

Åter igen; det finns ytterligare ett verktyg vi kan tillgripa, för att nå landet som själsligt befolkas av de starka och sanningsenliga från alla universum och tidsåldrar. Inom Hinduism, vilket jag här hänvisar till utan att överhuvdtaget förespråka det, säger man att det finns tre verktyg för att bedöma ett religiöst fenomen (pramanas): logiskt resonemang (anumana), direkt upplevelse (pratyaksa), heliga skrifter (sabda). Intressant nog inkluderar de ej intuition som egen kategori, utan enbart som mer sublim aspekt inom någon eller flera av de tre andra kategorierna. Vi ser detta mönster återkomma i flertalet om inte alla religioner: 1) direkt upplevelse, 2) resonemang och logik, 3) auktoritet och tradition. Att intuition underkastas de tre andra kategorierna, och antagligen förekommer inbart i perrefirit, ser jag som ett uttryck för jordbrukssamhällets drivkraft att ettablera av människan skapad heirarkisk ordning som följaktigen manar till underkastelse till ett av människan skapat system, och därmed underkastelse av somliga människor till andra människor.

Jag argumenterar för en omfördelning av människans kognitiva fakulteter enligt följande:

1. Direkt upplevelse.

2. Resonemang och logik, vilket innefattar diverse informativa källor, vetenskap, AI, experter etc. Vår tradition av vetenskap definierar reglerna för logiskt resonemang. Tradition och akuktoritärt synsätt ses därför som underliggande kategorin logiskt resonemang, och ska inte ha en egen kategori.

3. Intuitivt resonemang - detta blir en fullvärdig högsta kategori.

Denna omfördelning kan tyckas vara en mindre justering, men kommer att ha långtgående och djupgående effekter.

1. Långtgående - förändringen kommer påverka alla ideéer som utvecklas inom det endogena perspektivet.

2. Djupgående - de idéer som utvecklas inom det endogena perspektivet kommer inte att vara fixerade, bestämda, absoluta idéer, som exempelvis kristendomens lära om Guds trinära natur (fadern, sonen och den helige anden). Istället läggs i grunden, istället för specifika idéer, metoder och praktik för att framställa de idéer som för individen blir vägledande.

Låt mig resonera kring punkt 2: djupgående effekter av att prioritera intuition.

Grunden för intuition

Idéer ses inte som fristående människan, som människan sedan tar till sig utifrån och accepterar. Istället ses vägledande idéer uppstå som dynamiska enheter i människans sinne, och dessa idéemässiga enheter är direkt bundna till kroppens förmåga till direkt perception. En idée uppstår alltså i relation till perception, och formas via kropp och sinne, varav optimal hälsa ses som av högsta prioritet, då kroppens och sinnets hälsa är del i att forma de idéer som framstår i människans sinne. Direkt perception samt god hälsa att bearbeta perception är vad som inbegrips i begreppet intuition, och det är enbart via god hälsa som intuition fungerar som kompass för oss.

Snedvridenhet omöjliggör intuition

Sjukdom, bristande hälsa etc, har bäring på individens förmåga att uppleva och tolka verkligheten. All snedvridenhet i samhället (som exempel: betrakta all snedvridenhet i modern underhållning) ses ha sin grund i det faktum att kropp och sinne befinner sig i ett mer eller mindre kraftigt tillstånd av ohälsa. Intuition för sådana individer fungerar inte, och de måste förlita sig på externa strukturer som religiösa dokument. Snedvridna individer, innehavandes av suboptimal hälsa, utan extern styrning är dömda att i samhället återskapa sin egen snedvridenhet, och de kanske hhävdar att deras alster är kreativetet eller att deras handlingar är del av deras kall att rädda världen, men är oftast deras sätt att få uttryck från inre mental snedvridenhet förorsakad av dålig hälsa och livsstil. Förförsikt är att i unga år är den dåliga hälsan, förorsakad av dålig livsstil, inte för individen märkbar, men har ändå direkt bäring på personens mentalitet, och inte sällan uppvisar dessa individer diverse civilicationsproblem som depression, ångest etc.

Jordbrukssamhället har en sjukdomsbringande livsstil och kosthållning, samt kamp kring territorie och ägande. Det i sin tur leder till mental snedvridenhet. Det berättigar externa heirarkiska strukturer för att kontrollera de snedvridna människorna. Religion gör ett gott jobb i att definiera snedvridenheten som synd och kartlägger dess beståndsdelar så som avunsjuka, stolthet etc. Dessa individer, i behov av extern kontrollstruktur, har ej kontakt med sin intuition, och om de ändå lyckas resonera intuitivt kommer deras intuition vara präglad och snedvriden av sjukdom och suboptimal hälsa. Det är därför bättre att dessa individer hålls inom ramen för kulturens kontrollsystem. Personligen är jag inte en förespråkare för att ta bort dessa kontrollstrukturer. Jag förespråkar individens ansvarsfulla återgång till optimal hälsa, men för att ens börja med det måste individen bekänna den biolopgiska sanningen. Det innebär att bekänna att modern livsstil med all dess komfort och nöjen, inte är optimal, och ett sådant bekännande kräver mer ödmjukhet och självransakan än vad den moderna människan kan förväntas klara. Det är likt i filmen The Matrix (1999):

Morpoheus till Neo: Du måste förstå att de flesta av dessa människor inte är redo att kopplas ur. Och många av dem är så invanda, så hopplöst beroende av systemet, att de kommer att slåss för att skydda det. (Engelska: You have to understand, most of these people are not ready to be unplugged. And many of them are so inured, so hopelessly dependent on the system, that they will fight to protect it.)

Spekulation kring Jacques Derrida

Utan att vara särskillt påläst, och utan att leda till något särskilt, finner jag det intressant att övergripande spekulera kring Derridas idéer, därför att han verkar utmana vad vi tolkar som meningsfullt och de strukturer som legitimerar mening som meningsfull. Detta möjligtvis för att jag sedan ska diskutera fenomenet om logik som kulturellt bundet.

Nej, först och främst: jag menar inte att all konskap är relativ och en fråga om perspektiv. Jag antar inte ett dekonstruktionistiskt perspektiv, och jag tror att Jacques Derrida, som en representatnt för ändlös relativitism, går sig själv förlorad i ändlösa meta-abstraktioner och att han hittar på en magisk absolut princip som gör hans egna system immun mot sin egen allt-destruktiva potens. (Denna kritik tycks undgå hans egen intellektuella kapacitet att bekänna och hantera.) Jag antar något i stil med funktionell realism. Mening uppstår i struktur som baseras i funktionella sammanhang av fenomen som återkommer systematiskt. Mening är absolut inom ramen för vad vi vet, men vi kan inte göra påståenden kring saker vi inte vet. Vi vet exempelvis inte vad som avses med Gud. Stolen jag sitter på är en absolut sanning för mig, och mer sann än vad jag kan påstå att (någons påstående om) Gud är. Detta låter självklart, men sådan självklarhet det ligger i samhällets intresse, verkar det som, att dölja vad som är självklart, till förmån för diverse heirarkiska kontroll-strukturer.

Ett annat synsätt är att Derrida inte alls ville postulera absolut sanning eller avsaknad av sådan, men att hans sak var ytterst funktionell i att plocka isär diverse kontroll-strukturer. Medan han kan kritiseras filosofiskt, så smiter han undan och gör verkan så som han avser, och bryr sig möjligtvis inte myckjet om kritiken. Syftet är handling, inte teori. Hans sak är filosofiskt imperfekt, men ytterst effektiv i realiteten. Han ska därför ses vara pragmtisk. Filosofi för honom var funktionell. Hans införande av filosofisk imperfektion kan vara vad som gör det perfekt i operationell mening. Hans sak fungerar mer än den beskriver.

Vad logik är

Kulturen ses fostra individen i resonemang och logik. Här är det kulturen som bestämmer vad som är logiskt. Somliga kulturer är vetenskapliga och baserar logik på kritiskt tänkande, medans andra baserar sin logik på myter, korrupta maktstrukturer och annat. Exempelvis fanns det en tid då samhället var övertygat om att jorden var platt, och under ett sådant antagande låg ett sorts logiskt resonemang som upplevdes adekvat så till den grad att opponenter som påstod och försökte bevisa att jorden var rund, avrättades.

Logik inom en kultur är alltså inte nödvändigvtvis logisk i den mening att den förhåller sig till verkligheten. Det faktum att vi som modernt samhället fortfarande har många banbrytande vetenskapliga upptäkter att åstadkomma, antyder att vår nuvarande logiska ram, även om den delvis gör det, inte helt förhåller sig till verkligheten. Den endogena människan kan dock inte nöja sig med resonemang och logik som en huvudsaklig kategori på samma nivå som intuition, därför att det skulle ge kulturen befogenhet att diktera den endogena människans tolkning av verkligheten, vilket vore ge kultur potens att förgifta sinnet, då kulturen inte sällan har avsikter som är främmande för individens biologiska sanning och därmed driver individen bort från optimalt hälsotillstånd, och följaktigen också bort från förmågan till klar intuition, eftersom det förutsätter god hälsa.

Två typer av logik

Vi ska dock särskilja på två typer av logik. Ovanför redogjorde jag för en sorts kulturell logik som inte är särskilt prioriterad i det här systemet. Det finns en kulturellt oberoende logik som - en universell logik som grundas i människans oberoende förmåga att observera och tänka för sig själv. Den sortens universella logik är vad som prioriteras.

1. Lokik som är kulturellt ligitimerad: Teologi exempelvis är logiskt givet ett antal grundläggande premisser som accepteras som sanna. Låt oss anta Kristendom som exempel. Resonemang om Gud är mer eller mindre logiska enbart om vi accepterar premissen att gud existerar. En sådan acceptans uppstår enbart av kulturella skäl.

2. Logik som är uppenbar via observation: Exempel: gravitation är uppenbar. Saker faller till marken. Vi kan dra logiska slutsatser som att ett föremål faller till marken om det passerar kanten på ett berg.

Förtydligande av skillnad på universell och kulturell logik.

Låt mig börja förtydliga vad jag menar med punkt 2 och i kontrast illustrera punkt 1.

Människan är kapabel till universell logik som fungerar densamma oavsettt kultur. Vad består den sortens logik i? Genom att observera återkommande fenomen i verkligheten får vi en känsla för vilka strukturer som är gällande i verkligheten och vi formar logiskt tänkande efter det. Samma princip gäller också mentala fenomen som rör känsloliv och tankemönster. Ett beroendebeteende - låt oss ta missbruk som exempel - följer en viss logik som spelas ut över både externa händelser och interna tankar och känslor. En icke-missbrukare kan anse att en missbrukares beteende är "fullständigt ologiskt", men ett sådant uttryck grundas såklart i en normativ tolkningsram där kännedom saknas för vilka interrna processer som vaktiskt pågår i ett missbruk. För en missbrukare med erfarenhet och självkännedom är beteendet fullständigt logiskt på så vis att känslor, tankar och reaktioner följer ett förutsägbart mönster. Förutsägbart betyder inte nödvändigtvis kontrollerbart. Det är just avsaknadena av kontroll som gör missbrukaren till en medpassagerare i en förutsägbar riskfyl resa. Någonstans finns en hopp om liv i frihet, bortom missbrukets krav på destruktiv handling för att tillgodose ett aktu behov, och missbrukaren lär sig snart den personliga interna logiken och finner medel för att i någon mån hantera och parera den mest destruktiva potensen och tendensen i missbruk.

Universell logik står högre som egen kategori

Jag påtalar detta, för att påvisa att missbrukaren, i vårt exempel, arbetar nära en intern universell logik om hur saker och ting fungerar. Vi kan också i kontrast med missbrukets kraft se hur de interna mentala processerna tillsammans med sociala processer m.m., följer en universell logik som kulturella idéer inte råder bot på utan omfattande social och kulturell kontrollstruktur, i form av exempelvis religion, rätt umgänge och meningsfull sysselsättning. Min ståndpunkt är att den processer som underligger den universella lokiken är starkare, och en given kultur - oavsett vilken - bygger på dessa som underliggande processer. Jag vill med detta påvisa att universell logik inte blott är ett lkvärdigt alternativ till kulturell logik, utan nödvändigtvis måste stå högre. Kultur kan skifta, och gör så beroende på veom som förespråkar de kulturella idéerna, men universell logik skiftar inte. Det faktum att människan är mentalt kapbabel till medvetenhet om att en given tanke uppstår i samband med en given känsla är inte ett kulturellt antagande, utan är ett direkt upplevbart fenomen som är föremål för perception i realtid av individen på egen hand. Det är därför jag placerar universell logik som en högsta kategori bland intuition och direkt upplevelse. Kulturell auktoritet och tradition, till skillnad från i diverse religiösa system, får i mitt system inte utrymme som en högsta kategori. Åter igen: Vi kan inte ha kulturell inverkan på våra mest centrala verktyg, då vår väg till optimal hälsa måste gå bortom kultur.

Kultur som medelvärde och mediokert

Kultur, i övrigt, tycks vara ett slags medelvärde baserat på alla människors olika prioriteringar, och därmed kan kultur inte vara en ansats till något som är mer än ett medelvärde - det kan enbart leda till något mediokert, och i bästa fall till en annan variation av något mediokert. Vägen till optimal hälsa innbär något som är långt över medelvärdet.

Universell logik grundas i universella mönster

Liksom det finns biologiska konstanter - som att ditt blodsocker och produktiuon av insulin ökar kraftigt vid konsumption av hög mängd snabba kolhydrater - finns det också mentala konstanter som avgör interna mentala processer. Jag kommer fortsätta ta missbruk som exempel, därför att det är ett tillräckligt komplicerat exempel för att kunna illustrera min poeng med nyans.

Missbrukarens beteendemönster består inte alls av slumpmässigt sammansatta händelser, tankar och känslor, utan utgör en förutsägbar sekvens reaktioner och beteenden. Eftersom missbruksbeteendet är ett mönster som upprepas reflekterar den också en sorts systematik. När något sker systematiskt kan vi också resonera logiskt på så vis att vi kan påvisa samband mellan olika delar av systematikens flöde. Vi kan med säkerhet säg att när A uppstår så följer B - perceptionen av en sak leder till en viss känsla som leder till en viss tanke som leder till en viss handling.

Denna sorts logik som våra mentala processer följer är i grunden inte kulturellt bunden. Jo, såklart är innehållet som behandlas av våra kognitiva processer kulturellt bundet, som exempelvis tankar om Gud, men tanken som fenomen, och dess potens att påverka kognition och riktande av uppmärksamhet, exempelvis, är inte kulturellt bundet. Alltså; själva förmågan att tänka är inte kulturellt bundet, men hur tankeinnehållet ser ut i detalj är det.

Exempel

Låt oss ta ett motsatt xempel för att illustrera skillnaden mellan denna universella logik och kulturellt betingad logik. När en individ resonerar kring att Gud inte har förlåtit individen, då är det resonemanget kulturellt betingat och bygger på det kulturella antagandet om _Gud_s existens. Å andra sidan: det faktum att individen har en rad med tankar, och att dessa tankar har samröre med känsla av antingen skuld eller välsignelse, är ett generellt genomen som kan uppstå hos alla människor oavsett kultur. Tankarna i sig och känslorna i sig är faktiska fenomen som existerar i verkligheten i den stund individen upplever dem. Universell logik är sådan som grundas i vad som är föremål för direkt perception. Individen kan säga att "enligt min interna logik uppstår tanken av att vara oduglig vid känslan av misslyckanden, samt att idéen om att Gud är missnöjd med mig också uppstår som en följd av det". Allt detta är universell logik då vad som beskrivs enbart är antydan om sakförhållanden kring direkt uppenbara och självklara fenomen. Men, självaste idéen om existensen av en missnöjd Gud som ser ner på individen, är enbart ett antagande och sannolikt inget som individen direkt har verifierat på egen hand genom direkt upplevelse. Individen kan mycket väl ha haft några upplevelser, som sedan med hjälp av omkringliggande kultur, manar till tolkningen om att upplevelserna bevisar _Gud_s existens. Detta är tydligt då en individs Jesus är en annan individs Satan som imiterar Jesus, varav dessa individer underhåller en ändlös diskussion om vem som har rätt. Ingen av dem har haft en entydig upplevelse av varken det ena eller det andra, och det är enbart genom vissa kulturella antaganden som den enas eller den andras logik förblir logisk.

Universell logik och inget annat

När jag placerar resonemang och logik som en egen kategori på högsta nivån, tillsammans med direkt upplevelse och intution, syftar jag enbart på universell logik. I den kategorin ingår inte kulturellt betingad logik, eftersom det förgiftar individens förmåga att avgöra ett fenomen, då individen blir benägen att ge förtur till kulturella tolkningar, och som vi vet så är mycket av vår kultur fungerar som en sorts kontrollstruktur för att främja samhället i stort, men som vi avser att kliva ur, då modern kultur inte ses förmögen att främja den optimala hälsa vi öker.

Verklighet och illusion

På sätt och vis kan sägas att vi söker verklighet och konfrontation framför illusion och komfort. Illusionnen är känslan av trygghet och komforten är det moderna skyddsnätet i form av medicin som låter oss fortsätta leva i illussionen om att vår livsstil inte är skadlig och att vi inte ansvarar för vår egen sjukdom. Kultur upprätthåller illusionen genom att berätta för individen hur hen ska tänka kring sig själv och vilka förväntningar som är rimliga. Exempelvis manar kultur individen till att se civilicationssjukdommar som i hög grad normala förekomster och något som man drababs av om man har otur och dåliga gener. Vi kliver ur kulturen och dess illusioner, och för att göra det behöver vi förlita oss på universell logik som inte är kontaminerad med kulturellt bunden logik som bygger på antaganden snarare än direkt upplevelse.

Åter igen, universell logik

När individen observerar mentala fenomen som är kännbara via direkt perception, formas kännedom om den egna mentala aspekten och den logik som råder där bland de känslor och tankar som återkommer i särskilda mönster. En missbrukare, exempelvis, utvecklar efter många år en erfarenhet och känsla för den interna logiken, och även om hen inte kan kontrollera sitt beteende fullt ut, så kan individen förutse sitt eget beteende flera veckor framöver, eftersom individen känner till den interna logik som binder samman individens reaktioner, känslor, tankar m.m. Jag poengterar detta, eftersom jag vill styrka att det finns en universell logik som individen kan lära sig, som inte är särskilt beroende av kultur, och det är just den sotrens logik (tillsammans med intuition och direkt upplevelse) som måste finnas som verktyg i sökandet efter optimal hälsa.

Det ultimata perspektivet och konsekvent motstånd

Det endogena perspektivet är det ultimata, som drar upp och förstör kollektivets onda rot ur individens sinne. Fri från kulturens gift, inte minst sociala skyddsnät som belönar sjukdom, vaknar individuen upp till egenansvar, intuition, aktivitet, engagemang, och bekänner naturen och den biologiska sanningen som sin enda mästare, och ser alla de människor som försöker ta naturens plats som ledare, som underlägsna och korrupta människor som svikit sitt ursprung och försöker nyttja andra individer till att fylla den inre tomhet och svaghet som konsekvent uppstår, och att denna inre tomhet och svaghet, och behovet att fylla det första och att kompensera för det andra, skapar komplicerade maktstrukturer och heirarkier som ligger till grund för kultur och syunsätt, och som sedan reproducerar sig själv genom att forcera individer in i samma dystopiska dödsdyrkande struktur.

Den endogena människan ser sin egen individualitet och sitt förkulturella varande, och upplyst om just detta; befinner sig i evigt motstånd mot samhällets sjukliga aspekter och dess proponenter (men bekänner samhällets goda aspekter, eftersom den endogena människan är klartänkt, och inte trångsynt). Motståndet uttrycks inte minst i en total vägran av att acceptera civilicationssjukdommar som förväntade och normala. Motståndet yttrar sig också gentemot den kultur som normaliserar sjukdom, och det faktum att du som just nu läsare detta möjligtvis inte kan genomskåda att det är vår kultur och livsstil som leder till sjukdommar, är just för att du tolkar världen som att många av våra sjukdomar är normala förekomster och är att förvänta sig och att om de sker så har man bara otur.

Naturens grymhet

Naturens grymhet - det faktum att du blir sjuk - är kanske inte att sjukdom sker som en konsekvens av livsstil - sjukdom är en sorts grymhet - men det faktum att individen aldrig får kännedom om sambandet, och förevigt ser sig själv som ett olyckligt och hjälplöst offer, och faktiskt också är mestadels hjälplös när sjukdom väl uppstår - naturens likgiltighet inför individens vilsenhet i sitt lidande är kanske en än värre grymhet.

Den endogena människan förstår att det är en mängd små val över en hel livstid som leder till akumulation av kritisk och irreversibel sjukdom, och att det är just oförmågan att absolut vägra att acceptera ett sådant utfall, som faktiskt gör individen mentalt svag och mottaglig för sjukdom, i att passivt acceptera dåliga livsval till fördel för kortsiktig och kulturellt betingade dåliga val, vilket ofta uttrycks som "man måste unna sig" som motiv till att äta stora mängder socker, men där ett sådant uttryck - "man måste unna sig" - inte skiljer sig mycket från en drogmissbrukares många ursäkter och förnekelse och oförmåga till självransakan potent att göra skillnad (och jag beskyller dem inte, därför att droger är inte att leka med). Men, det är enbart sådan skillnad som naturen själv bryr sig om i sin slutliga dom.

Du lever över dina tillgångar, och du tycker dig vara berättigad

Du lever över dina tillgångar, och du får betala för det. Det är mot bakgrund av resonemanget ovanför, som vi förstår att när kroppen berikas med höga mängder kolhydrater, skapas en stor mängd energi som manar till högintensiv aktivietet. Regelbunden konsumption av kolhydratrik kost (standardkost) skapar regelbunden högintensiv aktivitet. Du är ständigt omedvetet rastlös och benägen till ångest, men eftersom mestadels av vår kultur är drabbade och främjar det, ser du det som normalt. Metoder för att hantera höga mängder av glykogen energi innebär bland annat att "ta ut sig på gymmet" och att tillståndet av utmattning som följer ses som behagligt därför att kroppen trubbas av via utmattning och graden av rastlöshet och ångest minskar. Till detta uppstår kulturella idéer om hur man ska träna, vilket ofta innebär hög explosiv belastning och sådan kraftig träningsverk att det medför svårigheter att röra sig dagarna efter.

Kroppen, madan till återkomnmande högintensiv aktivitet, slits ut, samtidig som den kolhydratrika kosten i övrigt är inflamatoriskt och biokermiskt irriterande, varav det tär på kroppens vitalitet och lämnar i dess tomrum grugrund för diverse civilicationssjukdomar. Styrka betraktas som hur mycket vikt musklerna orkar bära, me nhar inte med i beräkningen immunförsvar och annat. Så kallade "starka" individer blir regelbundet drabbade av lätta sjukdomar som förkylning och liknande. Det indikerar en övergripande svaghet, oavsett muskelkapaciotet. Den kloka människan förstår en holistisk syn på hälsa, men den moderna människan isolerar några enstaka aspekter, som exempelvis muskler, som indikation på styrka och vitalitet. Beviset på genuin styrka och vitalitet kommer i livets slutskede. Styrka ses här, ur ett endogent perspektiv, därför alltid som holistisk och innefattar hela livet och hela individens varande och förmåga.

Felaktigheten i den moderna människans hälsoperspektiv

Den moderna människan förväntar sig ständig högintensiv aktivietet, och kulturen i övrigt fokuserar på extraordinära prestationer som ett intyg på styrka, vitalitet och värdighet. I själva verket är den moderna människans träning bestående av tillfälliga explossioner av energi via kroppen, vars bombastiska uttryck döljer för individen och omgivninten i övrigt, den djupgående fysiologiska destruktivitet som livsstilen föranleder och som yttrar sig efter många år. Till detta hör att diverse mental svaghet som depression, ångest, och annan oförmåga att svara mot omgivnintens krav, eller att ta avstånd från orimliga krav och överansträngning, inklusive ständig social media och skräp-underhållning, är mentala yttringar liksom varningssignaler eller skärande ljud från en dysfunktionell kropp som inte får förutsättningar att fungera så som den är tänkt. Ständiga blodsocker-spikar, via normal livsstil, kan inte annat än att missbruka kroppen och skapa högrisk för sjukdom på sikt. En energidryck före eller efter gymet är betraktat som normalt - till och med gynnsamt - men mot bagrund av resonans i denna skrift framstår det som idioti och missbruk av kroppen. Principen att tillföra energi utifrån är tvärt emot den endogena principen. Om kroppen är svag ska orsaken eller beteendet åtgärdas, inte maskeras via konsumption av stor mängd kolhydrater och koffein.

Den endogena människan, å andra sidan

Den endogena människan tollerarer inget missbruk av kroppen, och om hen ändå är fast i sådant, betraktas det som ett tillstånd att avveckla utan hänsyn till själv-ömkan. Det är därför det endogena pespektivet är krävande, och stundvis i upplevelse psykologiskt brutalt; därför att endogenisis tar bort från dig allt du arrogant anser att du har rätt till - ständiga dopamin-kickar, ständig underhållning, ständig komfort, snabbtillgänglig energi, att manipulera kroppen via höga doser av tillskott - men som du inte förtjänar, och endogenisis kräver istället av dig att du ödmjukt anpassar dig till att reglera dopaminsystemet efter fysiologisk, mental och själslig aktivitet som är i linje med naturen och din biologiska sanning.

Svårigheten att bekänna detta perspektiv

De som exponeras för detta perspektiv, som presenmteras här utan försök till kompromiss för vänlighetens skull, uppvisar en rad avvisande reaktioner som exempelvis ståndpunkten att detta blott är ett alternativt sätt att leva på, och ett till synes udda och onaturligt sätt. Faktum är dock att detta är det enda sättet att leva på i relation till den biologiska sanningen, och så är fallet, därför att den biologiska sanningen är konstant och inget som kan ändras. Andra livsstilar kan blott kompensera för den skada som de medför, via exempelvis modern medicin, och givetvis är det fritt för individen att välja en sådan livsstil om personliga ställningsttaganden kan motivera det.

Inte emot modern kultur

Tvärt emot vad som kan antas, är jag inte alls emot en modern kultur även om den skapar sjukdom. För det första, alla individer utvecklar inte betydande sjukdom på grund av modern livsstil. För det andra; många lyckas kompensera för modern livsstil med en rad hälsofrämjande aktiviteter (ex omega-3). För det tredje: ens personliga kall kan anses vara viktigare än att lägga tid på att finna optimnal hälsa genom att söka sig utanför kulturella normer. För det fjärde: den endogena livsstilen är ett personligt projekt, ett sorts specialintresse, och relativt till en normgivande kultur, kan den endogena livsstilen betraktas som extrem, men vi som går denna väg är självsäkra i vårt val. Vi är självsäkra i att ödmjukt söka och underkasta oss den biologiska sanningen. Det är en självsäkerhet som grundas i välståndet av optimal hälsa, och vetskap om att naturen själv står på vår sida, varav vi vet att vår hängivenhet och metod är rätt, varav vi också är auktoritära representanter för vad gäller vår personliga optimal hälsa. Självaste begreppet optimal hälsa är också något som vi inte alls arrogant basunerar ut efter egna lättvindiga och självgoda antaganden, men efter nogran och ärlig analys av orsak och verkan vad gäller våra egna val. Optimal hälsa innefattar också hela livet fram till sista andetaget, vilket förutsätter vad som kallas naturligt åldrande, i motsats till det onaturliga åldrandet som är kantrat av diverse sjukdomar.

Förkylning är inte normalt

Jag lever med detta synnerligen stränga persopektiv, och gör så med yttersta ambition, engagemang och nogrannhet, när jag påstår att "jag blir inte sjuk" vad gäller vanliga sessångssjukdomar. Sedan starten på den endogena livsstilen har jag inte blivit sjuk, och inte haft minsta tendens, och jag ser med spänning på huruvida den endogena livsstilen visar sig vara överlägsen i detta avseende, eller inte. Om den inte visar sig vara överlägsen måste jag ifrågasätta mitt tillvägagångssätt samt livsstilen i sig. All sorts sjukdom måste vara fullständigt icke-acceptabel. Det är inte så att sjukdom aldrig kommer att ske - jag kan möjligtvis bli sjuk, så som feber, förkylning, och på äldre dagar änn värre - men mentaliteten måste vara som sådana att det är fullständigt icke-acceptabelt, lika mycket som vi i vårt samhälle eftersträvar nolltollerans i många andra aspekter, liksom vad gäller trafikolyckor med dödlig utgång. Denna nolltollerans vad gäller livsstil och sjukdom är otänkbar för mediokra människor, som känner sig förnärmad av ett sådant krav, därför att de har antagit ett perspektiv där de ser sig vara hjälplösa offer för sjukdom - "man kan inte hjälpa om man blir förkyld". De vill inte anta ett perspektiv som innebär att de har fullständigt inflytande i sin egen livsstil, och att de kan styra sin hälsa, därför att med inflytande kommer ansvar och kravet att välja vissa saker framför andra baserat i nödvändighet snarare än av nöje och kulturella trender.

Vaksamhet och kunskap

Jag bedömmer att med hjälp av AI kan vi uppnå 70% korrekt fakta. Så resonerar man inom militären vad gäller mängden korrekt fakta som behövs för ett beslut. I strid finns inte tid att invänta perfekt kunskap. Beslut måste fattas med en icke komplett kunskapsprofil. Den exakta siffran på mängden solid kunskap varierar, men principen är den samma.

I detta liv, begränsat av tid, och med faror i många olika dimensioner - fysiologisk, mental, sociala och andlig - måste vi fatta beslut med begränsad kunsap. Det är bättre att fatta rätt beslut i tid baserat i begränsad kunskap sanare än att vänta på mer kunskap och fatta rätt beslut försent. Den endogena människan betraktar sig, trots det moderna samhällets skyddsnät och komfort, som alltid föremål för abstrakta rovdjursliknande krafter som ihärdigt söker svagheter i individen samt svaga individer. I vårt moderna samhälle är det inte bokstabliga rovdjur som är vårt primära hot utan abstrakta sådana, i samhällslivets ekosystem, där exempelvis utbrändhet vittnar om sådana krafters förtäring av människans psykosomatiska konstitution efter långvarig kamp, där dessa kulturella abstrakta rovdjur, som jagar målinriktat med sylvassa tänder av exempelvis prestationskrav, som replikerar sig själva och rör sig via kulturella heirarkier, genom dess mänskliga uppbärare, och och likt många arter i naturen, använder förföriska metoder för att lura sitt byte mot sin käft, likt köttätande blommor.

Den endogena människan är vaksam. Vaksamheten är av sådan kvalitet att intryck bedöms och i stillhet väljer individen om en reaktion är berättigad. Detta gäller yttre intryck, som exempelvis media, men också inre intryck som egna tankar och känslor. Den moderna människan å andras sidan är impulsiv och ger sig ikast med vad som än presenteras och som tillsynes är lockande. Impulsiviteten betraktas som del av det naturliga varandet, och konsekvenseran av det ses mer som otur snarare än att individen ser sig själv vara instrumentell i att välja att agera på intrycket. Den moderna människan har impuls som grundtillstånd. Den endogena människan har vaksamhet som grundläge, där det mesta sollas bort till fördel för avslappning och konservering av energi i ett tillstånd av kravlöst varande och stillhet, men ständig alert medvetenhet om inre och yttre omgivning, och ständigt aktivt bedömande.

Religion som indikation på ursprungstillstånd

Mycket av detta tycks vara reflekterat i religion. Är inte religion jordbrukssamhällets instutionalisering, systematisering och heirarkisering av förnimmelsen av ett ursprungligt tillstånd? Religionens såkallade upplysning (som i Buddhism) eller att finna Jesus, är möjligtvis en kulturell saga med praktiska metoder för att till viss del försöka återskapa ett ursprungstillstånd av ett engagerat liv likt urmänniskan. Både Buddhism och Kristendom värnar om mental klarhet och vaksamhet. Kristendomen varnar på många sätt för onda krafter och manar till vaksamhet, förtänksamhet och försiktighet. Den moderna människan, frånskilld sitt ursprung, saknar intuitioin för detta, och måste förlita sig på institution.

Bibeln är kulturens instruktionsbok för att till viss grad aktivera den annars passiva individen, men att inte aktivera individen allt för mycket eftersom det moderna samhället kräver - eller iallafall manar - individen till att underkasta sig dess heirarki och kultur, vilket också ligger i individens intresse, eftersom den omgivande kulturen, och hur andra människor beter sig via institutioner etc., är hens närmaste verklighet. Buddhismen har också samma betoning på att vara vaksam gentemot sådant som anses vara skadligt för ensjälv och omgivningen. Återigen är det inte bokstavliga rovdjur utan abstrakta samhällskrafter och dess potentiellt skadliga bäring på människans mentalitet och samhället som är i fokus för vaksamhet och försiktighet i ett religiöst kontext.

Religion i modernt samhälle

Samma observation, som ovan förklarade, tycks vara möjligt att göra oavsett religion, vilket är rimligt om vi antar att all religion har sitt ursprung i de villkor, förutsättningar och möjligheter som jordbrukssamhälet medförde. Den bibliska historeien om fallet från Eden reflekterar möjligtvis vår förlust av vårt ursprungliga tillstånd som jägare-samlare då vi trädde in i jordbrukssamhället. Det sistnämnda samhället var ett sådant som producerade institutioner och därmed formade begreppet andlighet inom ramen för religion. Kristendomen, som en religion sprungen ur jordbrukssamhället, måste nödvändigtvis omarbeta människans alla grundläggande funktioner till anpassning inom ramarna för kulturens behov. Exempelvis blev könsrollerna mer stratifierade där kvinnan och mannen tilldelades olika mer bestämda och strikta roller, jämfört med jägare-samlarsamhället där könsöverskridande roller var mer funktionellt och förekommande.

Religionens syn och krav på könsroller utarbetades efter kulturens behov av att säkerställa arv av egendom och territorie samt att säkerställa det rutinbaserade arbete som lantbruk krävde. Dessa samhällsstrukturer uppståd av praktiska behov snarare än att vara uppenbarade absoluta sanningar från en allsmäktig gud. Den påstådda allsmäktiga guden vilar på molnen av abstrakta tankegångar som beskrivs som teologi. Det är ett sorts kunskapsfält som innefattar sin egen sorts logik tänkt att förklara religiösa sanningar, och som blir logisk för individen enbart när samhällets premisser accepteras - dvs. när acceptans sker av dess ordning av människa och föremål, som exempelvis uppdelning av könsroller och fördelning av arv.

Förlust av individen i religiones grepp

Acceptans av religion innebär dock automatiskt att frånsäga sig kontakten med den egna intuitionen som grundad i den egna biologiska sanningen och upplevelsen av den - istället omfamnas religiösa idéer som samhället har skrivit, som kompass för val och beslut. Religion är dock alltid en kompromiss mellan det omgivande samhällets krafter som styr kulturen och individen själv. Genom att förkasta tron på att religiösa dokument är auktoritära och logisk i att fullstänidgt vägleda individen, kan individen förverkliga sig själv med full kraft, och därmed vara hängiven optimal hälsa. Ett exempel på religiöst vanvett är de många självförnekande aktiviteter som genomförs under dess påverkan. Begreppet om synd och skuld i relation till en allsmäktig gud, förefaller snarare vara en abstraktion, eller en sorts symbol, eller ett sorts sagoberättande, som fostrar dig i underkastelse till din närmaste herre, vem som nu råkar stå ovanför dig i heirarkin i din samtid, som exempelvis din chef. Du ser dig som underlägsen gud, och detta djupt inarbetade perspektiv uttrycker sig i hur en vanlig människa är benägen att relatera till sin chef - inte som jämlikar som sammarbetar för ett gemensamt mål, utan som under- och överlägsen. Den motsatta reaktionen av stolhet, och att se sig som överstående andra människor - oavsett vem - är också ett negativt symptom av samma religiösa underström, eftersom det bygger på en heirarkisk syn om över och under. Det endogena perspektivet förespråkar att det finns verken över eller under i bestämd mening. Naturen själv bedömmer dock dig som underlägsen om du fattar hälsoskadliga beslut, och naturen demonstrerar sin åsikt genom hälsomässiga sanktioner.

Slutord

Med denna artikel har jag primärt utforskat intuition som centralt, men har nuddat vid flera kringliggande aspekter. Artikeln har varit utforskande utan ambition att vara komplett i att beskriva något av de aspekter som tas upp. Syftet är dock att ge ett sorts kollage av idéer och låta tankarna intuitivt utarbeta relevanta sanningar som kan leda vidare till att problematisera nuvarande kultur och finna vägen till bättre hälsa. Vägen till bättre hälsa är alldrig ett enkelt träningsprogram med tillhörande kostupplägg. Medan sådant kan hjälpa må¨nga individer, är vi endogena människor som tar på oss ansvaret att garantera absolut optimal hälsa till sista andetaget.

Fredrik

Den endogena livsstilen jag följer innebär att leva inifrån, utan beroenden, utan distraktion. Jag tror på långsamma cykler, klara gränser och integritet i det jag gör.