Endogen dag 60 - upplevelser
%note Denna post använde först begreppet "keto" så som i "ketodiet" men senare kom jag att anse att det egentligen är endogen kost jag har siktet inställt på.
Å ena sidan: Den återkommande tanken är att jag inte rekommenderar detta till någon. Å andra sidan: Ändå är det otänkbart att återgå till mina tidigare kostvanor besteådnde av kolhydratrik kost. Dessa två tillsammans motsägelsefulla fraser existerar samtidigt i min tankevärld och tvisten mellan dessa två tankar vittnar om att mitt dopaminsystem som är betingat av kolhydrater kämpar mot den rena ketogena energin som allt mer får fäste i form av överlägsen mental klarhet och fokus. Det första uttrycket är emotionellt. Jag rekommenderar inte denna kosten till någon, därför att jag upplever en stor tomhet i vardagen då jag inte kan ådra mig njutningen av socker och kolhydrater generellt. Det andra uttrycket---om att den ketogena kosthållningen är överlägsen---är rationellt och grundat i det faktum att fördelarna jag upplever är såpas framträdande att jag rent biologiskt och intiutivt föredrar detta framför det tidigare.
Vad jag förstod tidigt, var att ketogen kosthållning, lågkolhydratkost, innebär en livsstilsförändring. Mitt initiativ till att prova lågkolhydratkost började med avsikten att fasta. Jag förstår väl att vi i vår kultur äter alldeles för mycket, och att magen och kroppen i övrigt sällan får vila. Vedertagen kunskap är att fasta är bra för kroppen, då den får möjlighet att reparera sig själv och sköta underhåll i avsaknad av födoämnen som kräver energi för att brytas ner. Väl på dag två på fastan började jag läsa mer om uråldrig kost, och, tack vare att ChatGPT är så bra på att sammanställa information, insåg jag snabbt att de insulinspikar som kolhydratrik kost skapar, är rena vansinnet, sett ur perspektivet av hur kroppen är byggd att fungera, och hur den har fungerat under 290 000 år av jägare och samlar-samhälle, innan de senaste 10 000 åren av jordbrukssamhälle med spannmål och kolhydrater. Det är också väl etablerat att en rad tidigare icke sedda fysiologiska försämringar skedde i sambandet med införandet av spanmål. Kroppen själv säger dock till vad rätt och fel är. Att "krascha" efter 4 timmar utan mat är något som vi tar som normalt i vår moderna kultur, och vi är slavar under mat-klockan. Det visar på en svaghet som kroppen aldrig var designad för att behöva uppleva, och evolutionärt sätt fungerar ett sådant suboptimalt tillstånd inte under mer tuffa förhållanden där exempelvis fokus måste bibehållas för jakt eller försvar. De långsiktiga konsekvenserna av ett insulin-system som regelbundet är satt ur balans är inte svåra att ha en träffsäker aning om utan att vara beläst inom forskning. Diabetes---sannolikt bara en av riskerna med kolhydratrik kost---är ett faktum i vår kultur. Med diabetes följer sannolikt många andra komplikationer då olika system i kroppen kompenserar för varandra och tär på varandra.
Kakor och godis, ostbågar med mera. Sådant kan jag inte äta längre, och det känns som en förlust, och som att den mat jag äter just nu är tråkig och "tom", trots att den är av mycket god kvalitet och variation. Mitt dopaminsystem genomgår en omställning, och först nu inser jag hur mycket av min vardag som centrerade kring stimulanse som fås via kolhydrater---inte nödvändigtvis socker, även om ibland i mitt fall, men kolhydrater generellt sätt. Att tanklöst skopa ur en påse chips eller ostbågar, det är en sorts stimluans jag förknippat med välmående. Nu är allt det borta. Istället har jag ett järn-fokus på att vara aktiv.
Ett järn-fokus är vad jag får, och vad jag har upplevt kontinueligt sedan start. Plötsligt "plöjer" jag igenom saker och ting som jag tidigare skjutit framför mig. Jag vaknar upp på morgonen och det första jag tänker på med engagemang är aktiviteter jag har framför mig. Jag har aldrig upplevt ett sådant starkt, stabilt, och bestående fokus tidigare, inte ens under de bra dagarna på kolhydratrik kost. Den kolhydratrika kostens paradigm---ja! jag säger paradigm---håller dig fången i cykler av matkoma och blodsockerfall---kolhydratrik kost binder dig till enviss livsstil som formar dina värderingar och din syn på världen och dig själv och innbär därmed inte bara en kosthållning utan en hel paradigm. Den ketogena kosten ger dig en bestående energi som inte rubbas av att du inte äter på en dag eller ännu längre. Brottet från kolhydratrik kost innebär ett paradigm-skifte---en fundamentell förändring av värderingar och hur du ser på världen. Plötsligt kommer du i kontakt med en djupare energi av dig själv där du blir mån om hälsa och att vara aktiv och att inte slösa tid på onödig underhållning. Kolhydrater, liksom social media och liknande, delar samma grund, och frodas i samma paradigm där du aldrig känner dig hemma i din egen kropp och ständigt söker stimulans och verklighetsflykt, istället för genuint engagemang med närmiljön. Du, som använder kolhydrater som primärt bränsle, kanske inte ser dig i mörkret av min beskrivning, men jag själv upptäckte, för min egen del, att så var fallet, då jag övergick till den ketogena kosten och plötsligt fick något att jämföra med.
Omställningen till keto beräknas ta 90 dagar, och jag är nu på dag 60. Vi får se. Jag är i dagens läge tvetydig, precis som jag inledningsvis beskrev. Jag saknar de där stunderna då jag njöt av att äta ett helt paket kakor, trots att jag mådde illa efteråt. Å andra sidan har något vaknat inom mig som nu inte kan ignoreras---denna kraft och vilja till genuint engagemang och varande---och medan jag kan längta efter kakor, kanelbullar, kaffe och annat, så har jag en känsla av att stadigt vara och fortsätta i ketogen rikning. Ett genuint engagemang---vad är då ett icke-genuint sådant? Det är hela en kultur och de beteendemönster som främjar snabb stimulans, beroende och annat som är underhållande för stunden, men som, precis så som så många vittnar om---lämnar dig tom på insidan---ungefär som kolhydrater; snabb stimulans och energi, men tom på insidan efter några timmar, och då fruktansvärt tom.
Då jag efterliknar en kosthållning som är mer som jägar och samlar-samhället---en uråldrig kosthållning---undviker jag också kaffe, och alla andra stimulerande medel. Min tanke är att när alla beroenden försvinner, och mat och dryck inte längre förblir centralt,... ja, då dör visseligen den del av oss som finner livets mening i just det,... men då har vi också möjlighet att vakna till något bättre som inte kan nås via genom att fly från verkligheten, men helt tvärt om; genom att konfrontera verkligheten, vilket sker då all onaturlig stimulans tas bort. Men tänk efter! Är det ditt liv inte mer än så; att finna livets mening i mat, dryck, netflix, social media, och liknande?
Omställningen till ketogen kost innebär en helomställning på så vis att det innefattar även den själsliga, eller djupt psykologiska nivån. Jag upplever en tomhet just nu för att jag inte får de kolhydrater mitt dopaminsystem är betingat att förvätna sig. Världen känns tom och dyster i skrivandets stund, men samtidigt har jag en inneboende intuitiv kunskap om att det där bara är struntprat, och jag känner mig snarare vilsen, frustrerad och aggiterad, då jag möter verkligheten som den är, för första gången, utan att mitt perspektiv är påverkat av ständiga begär efter stimulans, så som via kolhydrater och via alla de andra närliggande begären som verkar i samklang med effekten av kolhydraterna på dopaminsystemet. Kolhydratrik kost tycks vara liksom djupa rötter av ogräs som förgrenar sig i ditt undermedvetna och tränger sig upp i alla aspekter av ditt liv och fullständigt dominerar dig och din världssyn. Varför jag, trots min längtan efter kakor, inte kommer återgåt, är att jag nu upplever frihhet. [1] [2] [3]
- Var medveten om att jag är på dag 60 och att jag skriver detta under pågående omställning och att jag faktiskt inte vet hur det kommer falla ut. Inledningsvis var jag optimistisk. Jag är fortfarande optimistisk, men just nu verkar dopaminsystemet genomgå en omställning varav längtan efter gamla vanor förstärks. Om det visar sig att jag har fel, så försöker jag mrätta mig efter ny insikt. (tillbaka)
- Jag påbörjade övergången till keto fredag 25 april 2025 kl 19:00. (tillbaka)
- Jag gick ner 8.8 kg exakt på de första 56 dagarna. (tillbaka)