Människans som föll

Ovanstående - det att misslyckanden är ett svek gentemot sig själv - är ett perspektiv som svåreligen kan förstås av den moderna människan, och om det ändå förstås, så väcker det avsky och kan inte accepteras, därför att den moderna människan genomsyras av självgodhet och stolthet, varav samma moderna kultur antagligen producerade dokument som Bibeln för att påtala och påminna om just det faktum att (den moderna) människan är en stolt syndare. Människan: syndare för att hen väljer sådant som går emot den biologiska sanningen, samt stolt för att hen inte ser felet i det, utan snarare höjer sin snedvridna livsstil till skyarna och förväntar sig gudomlig respekt för det.

Skiftet från jägare-samlar-samhället till jordbrukssamhället var människans fall från det normala till någopt sjukligt och destruktivt, och som en sorts kulturellt omedveten motreaktion, grundat i ett hopp om uppvaknande och återgång till ursprunget, producerade samma kultur religioner som Kristendom för att påminna om att individen faktiskt har fallit från sitt naturliga tillstånd, och är en syndare som föredrar allt som är i motsats till det naturliga motståndet och vägen dit. Människan saknar också intuition om detta och behöver någon sorts gestalt inom sin föreställning, liksom en religiös ikon, som kan visa vägen, då människan, skapad ur, och påverkad av, sjuklig kultur, inte kan tänka för sig själv.