Endogenesis 2 - Sanning

Detta är Endogenisis 2 där jag tycks lägga grunden för endogen livsstil och här ta klivet mot att forma endogen ideologi. Verket är inte fullständigt, utan initiativet mynnar ut i att skissa konturer av något som över många år kommer att förädlas, utforskas och förvinas, baserat primärt i lojal hängienhet till den endogena livsvägen som via stegvis och djupgående omvanlding av individen stegvis också visar vägen via direkt upplevelse, logiskt resonemang och intuition, där alla beslut och resultat ständigt ställs mot det högsta målet som är optimal fysiologisk, mental och andlig hälsa.

Märk väl: Min avsikt är att förädla ett skrivsätt som drar en tydlig gräns mellan modern mentalitet och endogen mentalitet, med det specifika syftet att formulera en endogen idologi som, snarare än att vara ett trångsynt besserwisser-perspektiv, ska tjäna som ett verktyg åt den endogena aspiranten på så vis att det appliceras och ger resultat. Vi bryr oss här inte om ideologi så som begränsat till en uppsättning idéer så som om de vore heliga i sig själv, men vi fokuserar på realism på så vis att idéerna ska leda till uppenbara och kännbara resultat av godo i linje med strävan efter optimal hälsa. Mit språk är således medvetet utformat till att vara, eller strävar iallafall att vara, hårt, strikt och svart-vitt, i den mening att texten tarlar om vad som är bra och vad som är dåligt, utan kompromiss med vad som ligger utanför de yttre ramarna för endogen ideologi. Således är det förstått att min text inte hävdar sig reflektera en universell absolut sanning. Istället definieras en sanning som individen självmant väljer att anta som en absolut sanning inom sin egen mentala sfär och i sitt eget liv med specifik avsikt att vara ideologiskt verksam i individens egna själv-centrerade beslut för att finna och främja den egna optimala hälsan. Åter igen, liksom påtalat i andra artiklar; det finns många fullt valida vägar utanför ramarna för den endogena ideologin eftersom var och en är fri att välja vad de prioriterar, och någon kanske känner att deras kall i livet gynnas bättre av ett helt annat synsätt. Dock misstänker jag att det måste finnas en sorts universell samsyn som innebär en ideologisk grunbd för att vi alla på jorden ska finna ett sätt att kunna leva med respekt för varandras egenart och grundläggande friheter.

Jag återkommer ofta i att betona detta, för jag vill verkligen inte lägga energi på att argumentera på ideologisk bas, utan snarare fokusera på hur ideologi kan användas för att framställa resultat i linje med optimal hälsa.

Låt mig starta med en kanske svårbegriplig formulering: Omgivande sjukdomsbringande kultur av vårt samtida samhälle som normalerserar en rad destruktiva beteenden - sättet på vilket kost och droger används på vilket har direkt destruktiv bäring på fysiolgin - ter sig oerhört främmande, och rent av vanvettig.

Den ketogena kosten i ett endogent kontext innebär att identifiera och kliva ur den kultur vi formats av och lever i. I grunden tycks det vara en sorts meta-kultur som underligger alla enorma kulturella krafter. Det är alltså inte en fråga om huruvida den här eller den där kulturen är rätt. Vi vet visseligen att vissa kulturer är överlägsna i avseendet lika rättigheter, jämställdhet etc, men med den endogena aspirationen söker vi att gå än djupare än att enbart finna den bästa kulturen. Vi söker de grundmekanismer som ger individen optimal hälsa, och vi ser att vägen till uppvaknande leder bortom kultur, som snarare, via sina många trender och påtryckningar, förvrider begreppet om vad som är hälsosamt.

Modern kultur betraktas i många avseenden som att leda individen till beteenden som förorsakar sjukdom och död. Brist på självinsikt är del i detta, både mental och fysiologisk - individen kan inte känna av kroppsliga signaler som diverse födoämnen faktiskt skapar, och mentalt är den moderna människan avskuren högre förmågor av introspektion och självkännedom i relation till omgivningen, och saknar situationsbaserad medvetenhet, och engagerar sig istället med ett mycket smalt mentalt fokus poå komfort och nöjen.

Endogen livsstil, i motsats till föregående nämnda okloka människan, innebär något särskillt unikt som skiljer och sätter den endogena människan över den okloka människan. Hård omänsklikg diciplin - hård och omänsklig; det anser den moderna människan då den exponeras för den endogena ideologin - i ett utförande av nogrannt utvalda beslut, som relaterar till biologisk sanning, medför ökad kroppskännedom via bättre förmåga att uppleva kroppsliga signaler då uppfattningsförmågan inte blokeras av kraftiga energipåslag via glukos och effekter av inflamationsbringande kost. Hård och omänsklig - det är också så som den endogena aspiranten upplever övergången till endogen livsstil, då svagheten stegvis identifieras och där ut i kamp med det framtida överlägsna jaget som är en realisation av individens sanna potential och som kräver total uppoffring och förkastande av den komfort sökande och självömkande individen som i sådan strävan också vanvårdar sig själv i en stolt arrogans inför biologisk sanning om orsak och verkan.

Det är inte bara en åsikt om att endogen livsstil är hälsosam som leder till polaritet med allt annat. Ett intuitivt motstånd mot allt annat uppstår grundat i direkt kroppskännedom om vad som ger styrka och vad som ger svaghet. När individer omkring betraktas gära val som leder till svaghet, är det klandervärdigt.

Det är som så att den endogena aspiranten lätt kan förakta andra individers dåliga livsval då skadeverkan är tydlig. Exempelvis alla mammor lider då de ser ett barn som utför självskadebeteende, och sådant destruktivt beteende föraktas av naturliga skäl då det bevittnas. Men, i mer milda fall av icke-optimala livsval, hur kan vi veta att individen inte felaktigt utvecklar och innehar detta förakt därför att individen faktiskt inte vill förlika sig med sina egna tillkortakommanden? De tillkortakommandenan i fråga anses förövrigt i sådant fall vara en del av den mänskliga naturen, men något som individen förnekar. Typexempel är en individ som växer upp i ett hushåll där förbud finns mot andra sexuella läggningar, varav individen sedan blir aggiterad och fientlig mot andra individer som uippvisar sådan sexualitet.

En individ som fostras till att alldrig ge uttryck för X kan tänkas utveckla förakt mot alla andra människor som uppvisar X eller ens antyder X. Vanligtvis sägs att individen förtrycker sin egen X, men eftersom X är ett naturligt behov som förekommer oavsett vad individen tycker och tänker, utvecklas en förtryckt del i psyket (var uppmärksam på ordet psyket) som individen inte vill bekanta sig med, men som gör individen hyperuppmärksam på allt som liknar det förtrykta X, och därtill upplevs en ohälsosam fixering fylld av avsky gentemot dessa individer, därför att de påminner om den förträngda delen X som är förbjuden och därmed ett absolut hot mot individens självkänsla.

Men vi behöver reda ut vad som är naturliga behov.

Vi kan också vända på det och säga att en rad exemplariska och beundransvärda egenskaper lika mycket är del av vår natur, eller snarare att enbart dessa egenskaper är del av vår natur. Allt annat är en snedvridning av vår sanna natur, och inte något vi har från födseln. Istället för att förverkliga vår poitential till enbart exemplariska förmågor, blir vi av många faktorer snedvridna och sedan identifierar vi felaktigt vår snedvridenhet som en inneboende konstant del av oss själva, och fåniga idéer om nödvändig psykologisk motpol uppstår.

Vi som människor innehar inte alls destruktiva, omoraliska, klandervärdiga tendenser som vi förtrycker just för att de är negativa i samhällets ögon. Sådana tendenser uppstår enbart när snedvridning av vår sanna natur får företräde framför realisation av vår sanna potential. Vi behöver därför inte engagera oss med psykologi för att försöka närma oss dessa klandervärdiga tendenser och på något vis förlika oss med dem, eller integrera eller acceptera genom att acceptera att alla goda egenskaper kräver en motpol inom oss, dem vilket då antas medföra frigörelse och leda till genuint självförverkligande. Vi ska istället förkasta alla våra tillkortakommanden som just en snedvridning av vårt sanna tillstånd, och inte på något sätt kompromissa genom att låta dem uppehålla sig i vårt mentala liv och via vårt beteende. Religiöst folk, vad jag sett i vissa fall, har en tendens att förkasta psykologi till fördel för religiös tolkning, vilket i ett sekulärt samhälle kan verka som en outbildad och ett primitivt tillvägagångssätt, men det förefaller mig mer och mer vara så att vår moderna psykologi är just oinformerad om vår sanna natur och ett modernt primitivt försök att hantera vad religion har gjort bättre sedan många årtusenden tillbaka (villket inte alls innebär att all psykologi enbart är dåligt; kom ihåg att vi använder allt som är användbart när det är användbart).

Låt mig presentera ett annat perspektiv: Det är snarare så att vi har en rad beundransvärda egenskaper, som naturligt vill komma till uttryck, men som vi förtrycker genom att inte sträva efter att uppnå dem. Negativa egenskaper som girighet, avundsjuka etc, uppstår i vakumet som avsaknad av beundrandsvärda egenskaper medför, och de beundrandsvärda egenskaperna är frånvarande just för att vi inte utvecklar dem. I andra sidan: Grundperspektivet att vi har medfödda inre skuggsida eller inre negativa tendenser, är felaktigt. Vi har en inneboende potential till godhet, och misslyckande att förverkliga, leva och gestalta den potentialen, är vad som i sin frånvaro skapar möjlighet för negativa tendenser som en effekt av hängivenhet till "minsta motståndets lag".

Vi behöver då reda ut vad som är den mänskliga naturen. Vad som är riktiga behov och egenskaper. Universella mänskliga behov, som existerat från innan modern kultur, är enbart de behov som anses vara värdiga att batraktas för att lägga grunden för en ny psykologi som snarare än att förutsätta att människan är en obotlig syndig vekling, utgår från att människan har potential till perfektion i avseendet att, till det yttersta, förverkliga potentialen i alla aspekter av sig själv, samt att göra det holistiskt där alla delar är i balans, där balans står i relatoin till individens förmåga att överleva i sin omgivning.

Natur och kultur har en tendens att försätta individen i situationer som skadar individen. Exempelvis finns det regioner i världen där flour-halten är naturligt högre, varav individer via omedveten konsumption drabbas av vissa svagheter. I vårt moderna samhälle är utbrändhet ett exempel på underliggande kulturella faktorer som bryter ner individen. Natur och kultur är i sig självt verken god eller ond, men är en krafter som berikar eller förstör oss om vi befinner oss på fel plats och har fel tillvägagångssätt.

Kultur ska betraktas som ett ekosystem av abstrakta kulturella processer, så som ansvarsfördelning, regler för resursfördelning, rättigheter, skyldigheter, organisationsstrukturer, kulturella värderingar m.m. Kultur fungerar på ett sätt som liknar ett naturligt ekosystem. Ett naturligt ekosystem består av olika arter med olika avsikt och kapacitet, och samspelar och konkurerar i ömsesidiga beroendeförhållanden i en miljö som styrs av miljömässiga trender om väderlek, sässång m.m., där fara och möjlighet ständigt är närvarande. Medan individer i modern kultur upplever att livet handlar om att "följa sina drömmar" är det snarare så att individen måste prioritera val baserat i nödvändighet snarare än lycksökande, eftersom kulturen förgör individer som prioriterar fel, på liknande sätt som sker i ett naturligt ekosystem.

Hälsosam livsstil är en nödvändig prioritet, inte ett alternativt intresse som är likvärdiga andra intressen. En individ som försummar sin hälsa, t.ex. via för mycket tv-tittande, kommer att lida negativa konsekvenser oavsett om individen tycker att de personliga valen borde generera framgång, som t.ex. att nöjet av tv-tittandet har högre värde än att studera vetenskap kring miljömässiga faktorer bakom stress i syfte att öka förståelse och undvika "kulturella abstrakta rovdjur" som leder till utbrändhet, och identifiera och navigera "kulturellt svår väderlek" som dåliga omgivande organisationsfaktorer.

Jag har förklarat att natur och kultur verken är ond eller god, men straffar och belönar individen efter individens förmåga till adekvat bedömning av situationer. Vad gäller kultur krävs ett förtydligande kring varför kultur anses vara moraliskt neutral när det uppenbart finns både goda och onda krafter inom kultur. Diskriminering av individer baserat i kön, tro, och etnicitet, genom uteslutning från samma möjligheter i samhället, är en ond kulturell kraft. Fri sjukvård är en kulturellt god kraft.

%c ... Och givetvis ska inte argument om icke-diskriminering användas för att skydda en ideologi som i sig själv söker att motverka allas lika möjligheter.

Märk väl att vi nu befinner oss lite utanför det endogena perspektivets fokusområde. Vad som är kulturellt rätt och fel är inte av primär betydelse, samtidigt som det endogena perspektivet absolut inte motsätter sig vad som är kulturellt sunt förnuft. Det som är av primär betydelse för det endogena perspektivet är att känna igen kulturella faktorer som bestående av goda och onda krafter, samt att dessa krafter verkar mekaniskt med likgiltighet inför individens egna upplevelse och önskan.

Kulturens krafter, liksom naturens krafter, kommer inte att ta hänsyn till vad individen tycker, utan kommer att förorsaka negativa och positiva konsekvenser oavsett, liksom en maskin ger en viss effekt under vissa förutsättningar. Ur ett överlevnadsperspektiv, och ur ett hälsofrämjande perspektiv, är vi intresserade av att identifiera gynsamma och skadliga fenomen, och att öva upp färdighet att framgångsrikt relatera till dem. Därför betraktar vi kultur som bestående av processer och vi betraktar inte människorna bakom som skapar, upprätthåller och utgör dessa processer.

Ovanstående - det att misslyckanden är ett svek gentemot sig själv - är ett perspektiv som svåreligen kan förstås av den moderna människan, och om det ändå förstås, så väcker det avsky och kan inte accepteras, därför att den moderna människan genomsyras av självgodhet och stolthet, varav samma moderna kultur antagligen producerade dokument som Bibeln för att påtala och påminna om just det faktum att (den moderna) människan är en stolt syndare. Människan: syndare för att hen väljer sådant som går emot den biologiska sanningen, samt stolt för att hen inte ser felet i det, utan snarare höjer sin snedvridna livsstil till skyarna och förväntar sig gudomlig respekt för det.

Skiftet från jägare-samlar-samhället till jordbrukssamhället var människans fall från det normala till någopt sjukligt och destruktivt, och som en sorts kulturellt omedveten motreaktion, grundat i ett hopp om uppvaknande och återgång till ursprunget, producerade samma kultur religioner som Kristendom för att påminna om att individen faktiskt har fallit från sitt naturliga tillstånd, och är en syndare som föredrar allt som är i motsats till det naturliga motståndet och vägen dit. Människan saknar också intuition om detta och behöver någon sorts gestalt inom sin föreställning, liksom en religiös ikon, som kan visa vägen, då människan, skapad ur, och påverkad av, sjuklig kultur, inte kan tänka för sig själv.

Exempelvis hade jägare-samlar-samhället en gåvo-baserad ekonomi som var i motsats till girihet och avundsjuka, medan jordbrukssamhället införde andra grundstrukturer för samhället - territorie, ägande, jordbruksmässiga rutiner, arv m.m. - vilket gav upphov till, ur religionens perspektiv, dödliga synder som girighet, stolthet, m.m. Medan sådan krafter kan tänkats uppstå i föregående människors mentalitet, som en sorts evolutionär missanpassning, och därmed direkt motverkad av deras samhälle genom tukt och utfrysning, så är det under jordbrukssamhällets samhälsstruktur som dessa mentala missanpassningar får förtur som framgångsrika strategier, varav dessa mentala misanpassningar integreras i, och formar, samhällsstrukturen där dessa misanpassningar blir egenskaper som på subtila och icke-subtila sätt främjas och även glorifieras.

Begreppet kapitalism relaterar till begreppet bodskap (engelskans capital och cattle), vilket relaterar till jordbrukssamhällets krav på att äga. Ägande - att äga - är en kulturell aktivitet som manar till, samt gynnas av, de nämnda mentala missanpassningarna - girighet, stolthet, avundsjuka etc. Det gåvo-baserade ekonomiska systemet i jägare-samlar-samhället, möjliggjort pågrund av naturligt välstånd, å andra sidan, brydde sig inte om att äga, men delade med sig i fall av överflöd, samt delade med sig av solidaritet.

Givetvis ska vi inte anta ett svart-vitt perspektiv, utan bekänna att inom vår moderna kultur också finns goda krafter med samma essäns av solidaritet.

Vi ska inte utgå från att modern kultur är ensidigt negativ, liksom vi inte ska romantisera ett förflutet. Vi ska inte försöka härma ett förflutet levnadssätt som vi antar är korrekt - många saker kan vi inte veta, och en mänsklig tendens är att byta ut avsaknad av fakta mot romantiserande önsketänkande. Vi är realistiska, inte idealistiska. Idealism är ett uttryck av den svaga människan som föredrar fantasi framför verklighet. Den endogena människan är hängiven att finna sanningen i bemärkelsen av vad som fungerar. Ett konkret exempel är att det är en sanning att blodsockret stiger kraftigt vid hög konsumption av snabba kolhydrater, liksom att det i sin tur har negativa effekter. Den endogena aspiranten börjar med att söka sådan information, och använder intuition, moderna redskap (böcker, AI etc.), och universellt logiskt tänkande.

Vad gäller logiskt tänkande i sökandet efter sanning, avses inte den form av tänkande som en given kultur anser vara logiskt, men vad som är logiskt oavsett kultur. Exempel på universell logik är de universella intellektuella standarderna (the universal intellectual standards), vilket innebär att ett en förståelse, åsikt eller slutsats kritisk analyseras inom kategorierna klarhet, riktighet, precission, relevans, djup, bredd, logik, relevans, rättvisa.

Den endogena aspiranten, söker via observation, logiskt tänkande och intuitioin, vad som är sannt. Syftet är pragmatiskt. Sanning är ett instrument för att avgöra beslut som ska leda till resultat. Optimal hälsa är resultatet som eftersträvas efter, och som beslut och resultat ständigt bedöms emot.

Individen kan inte ha en förutfattad mening om vad som är optimal hälsa - en sådan förutfattad mening skulle blott vara ett tarvligt kulturellt ideal, som exempelvis stora biceps med tillhörande magmuskler som en tvättbräda. Optimal hälsa är nåot som enbart kan träda in i individens medvetande via direkt upplevelse. Den endogena aspiranten söker fakta - sanning - som används som grund för beslut som leder till fysiologiska, mentala och andliga tillstånd som direkt upplevs som önskvärda och förmånliga. Dessa tillstånds egenskap som bevisligen förmånliga är direkt uppenbar via individens direkta upplevelse.

En biologisk sanning är att alla individer, om de presenteras med två alternativ, väljer det bättre framför det sämre, och tillstånd av hälsa är såklart bättre än tillstånd av sjukdom. Enbart en individ, som av kultur, är okunnig eller snedvriden fysiologiskt, mentalt och andligt, kommer att välja något sämre, vilket syns i exempelvis självskadebeteende eller annars missgynsamma beteenden, vars självdestruktiva intitiativ är uttryck för en snedvridenhet av individens normaltillstånd.

Ovanstående lade grunden för den endogena realismen, och i motsats till det står kulturell idealism. Diverse försök att ändra världen på ideologisk grund, det grundas i samma mentala snedvridenhet som allt annat som är dåligt. Fokus läggs på att ändra världen, istället för att kritiskt granska sig själv och optimera den egna hälsan. Dålig hälsa främjas den redan existerande mentala snedvridenheten som omkringliggande kultur har betingat individen till, och individen fördjupar sin snedvridenhet genom att rättfärdiga den på idiologiskt vis, och därtill i stolthet hävda att den allt djupare graden av snedvridenhet egentligen reflekterar individens överlägsna moral och karaktär. Inte sällan är dessa individer intolleranta, passivt agressiva, och våldsamma.

Jordbrukssamhällets urkrafter som stolthet, avundsjuka, girighet, etc. får sig uttryck i individen via inre självglorifierande fantasier om att vara unik och utvald att styra hela världen, och deras aktiviteter, snarare än att söka att förbättra världen, använder en vacker ideologi som täckmantel för en orgie i deras egna dödliga synder så definieras av exempelvis Kristendom eller Buddhism.

Begreppet ideologi behöver inte vara negativt, och vi måste kritiskt fråga oss hur det endogena perspektivet inte är en sorts ideologi. Det vore arrogant att utgå från att den egna uppstättningen idéer reflekterar universell sanning, men att alla andra idéer blott är ideéologier i negativ mening. Sådan brist på självinsikt och sådan arrogans är precis vad som kännetecknar den negativa formen av idéeologi, och vad som lett människor till att rättfärdiga våld mot andra och exploatering av dem. För att kunna tas på allvar måste vi svara på denna kritik, men hur?

Begreppet ideologi betyder ett system med idéer som förklarar verkliogheten och förklarar hur en borde leva och agera. I moderna sammanhang förknippas ideologi snarare med ett synsätt som filtrerar verkligheten, utesluter vissa saker, och främjar andra saker, och på så vis sätter idéer framför verklighet, genom att ignorera sådant som påvisar brister i dess sätt att tolka verkligheten på. En forskare som manipulerar mätvärden, eller som inte vill svara mot kritik som påvisar brister i det egna tankesättet, är exempel på ideologisk styrning i negativ mening. Givetvis är detta en korrupthet som är i direkt anslutning till svaghet, eftersom förfarandet inte förhåller sig till sanning och ärlighet.

Från ett endogent perspektiv är sanning och ärlighet primärt eftersom det är vad som måste underligga beslut för att kunna garantera optimal hälsa. Om jag äter frukt-dieten - alltså bara frukt, vilket är skadligt - därför att jag är styrd av en viss förespråkares oärligt framställda idéer, kommer jag att missgynnas via ohälsa.

Diverse skrifter av religion kan användas för att finna vägen till optimal hälsa, och det förefaller mig vara så att religion, åtminstånne delvis, reflekterar sanningar som kan leda oss ur vår kulturs grepp, till vad som faktiskt är gott. Genom självförverkligande blir den endogena individen en hälsosam motpol till den snedvridna kulturen - ett ljus i mörkret. Men, den endogena individen söker inte att övertyga andra, lika lite som solen själv söker att övertyga dig om sitt ljus. Istället är det så att den endogena individen bara är, och naturligt utstrålar ett ljus, som kommer inspirera några få, och samtidigt medföra att många flyr tillbaka till mörkret. Ljuset, är, tvärt emot vad man kan anta, inte något som alla vill ha. Ljuset ställer krav, men leder till liv. Mörkret är den breda vägen som lockar med minsta motståndets lag och istället glorifierar svaghet och brister, och som slutligen leder till död - både i fysiologisk och andlig mening.

Ordet psykologi är så inarbetat i vår kultur att vi tolkar det som en universell sanning. Psyket är en slags rymd i vårt mentala liv - inne i hjärnan - som kallas psyke, och den har en sorts dynamik med känslor och tankar, och ses ofta också ha ett undermedvetande. Vanligt folk har en vag, men ytterst potent, uppfattning om vad deras egen och människans psykologi innehåller och hur den fungerar. Förståelsen av begreppet psykologi så som det ofta förstås, oavsett hur vag förståelsen är, innehåller också vnaligtvis antaganden om att vi har en mörk sida - att våra destruktiva drifter är en naturlig motpol till våra goda drifter och att vi måste acceptera att ge dem utlopp på något kreativt acceptabelt sätt - att dålig självkänsla är naturligt, att vardags-depression också är naturligt, och att man måste tillåta sig att vara nedstämd, att vara sårbar, osv. Vilsna individer som är drabbade av dessa fenomen (ofta orsakat av riktigt dålig livsstil och föda) resonerar kring sig själva inom ramarna för denna psykologi. Därefter finner de sig själva hos någon terapeut som har spenderat år med att studera psykologi för att därmed framstå som seriös via komplicerade teorier om varför depression ska ses som naturligt etc.

Givet alla variationer inom psykologi kan vi inte säga att allt av psykologi grundas i en dystert vek syn på människan, men ett synsätt som definierar människan som inneboende vek tycks överlappa det mesta inom psykologi. Därför vill vi inte bekanta oss med begreppet psykologi. Psykologi innehåller inte potential för självförverkligande och optimal hälsa i riktig mening.

Grundproblemet med psykologi är att den försöker förhandla och kompromissa med svaghet, medan den endogena ideologin forcerar ett synsätt om att individen från början inte alls är svag på något vis, men har potential till ett tillstånd av enbart styrka. Den endogena individen har således inte en mörk och en ljus sida, har inte styrkor och svaghetger, är inte både ond och god. Givetvis kan individen göra misstag, men det bevisar inte en inneboende långvarig eller konstant svaghet som nödvändig motpol till styrkor. Det ska också tilläggas att om en individ är svag och förnekar sina brister och utger sig för att vara stark, så är det en självförnekelse som är emot den endogena ideologin. Åter igen: vi söker inte att hänge oss en idée om oss själva, men söker ständigt med handlingskraft de åtgärder som leder till uppenbara och direkt kännbara resultat av godo. Därför är våra egna idéer ständigt utmanade av vår egen metodologi som syftar till optimal hälsa.

Vi använder alltså inte begreppet psykologi. Andra begrepp som kan användas är: noetic (noetik), cognition (kognition), men det låter jag utforskas i en senare artikel.

Det centrala temat har varit styrka och svaghet, relaterat till sanning som bärande metod för att nå vad som är gott och därmed främja styrka. Snedvridenhet, svaghet, har härletts till samhällets moderna kultur i övrigt. Religion har identifierats som att ha sanningar som kan användas praktiskt med framgång, och frågan är om religion inte inehåller en kärna av sanning som är ultra-sann, men som givetvis inte är uppenbar via ytlig läsning av tillhörande texter. Den endogena människan har också satts i kontrast mot den okloka moderna människan, där den förstnämnda påvisas ha överlägsen förmåga att känna kroppsliga signaler samt utöva mental klarhet, och därför är lämpad att vandra bortom modern kultur som håller människan i sitt suboptimala tillstånd.