Endogen realism mot kulturell idealism

Ovanstående lade grunden för den endogena realismen, och i motsats till det står kulturell idealism. Diverse försök att ändra världen på ideologisk grund, det grundas i samma mentala snedvridenhet som allt annat som är dåligt. Fokus läggs på att ändra världen, istället för att kritiskt granska sig själv och optimera den egna hälsan. Dålig hälsa främjas den redan existerande mentala snedvridenheten som omkringliggande kultur har betingat individen till, och individen fördjupar sin snedvridenhet genom att rättfärdiga den på idiologiskt vis, och därtill i stolthet hävda att den allt djupare graden av snedvridenhet egentligen reflekterar individens överlägsna moral och karaktär. Inte sällan är dessa individer intolleranta, passivt agressiva, och våldsamma.

Jordbrukssamhällets urkrafter som stolthet, avundsjuka, girighet, etc. får sig uttryck i individen via inre självglorifierande fantasier om att vara unik och utvald att styra hela världen, och deras aktiviteter, snarare än att söka att förbättra världen, använder en vacker ideologi som täckmantel för en orgie i deras egna dödliga synder så definieras av exempelvis Kristendom eller Buddhism.