Ingen psykologi

Ordet psykologi är så inarbetat i vår kultur att vi tolkar det som en universell sanning. Psyket är en slags rymd i vårt mentala liv - inne i hjärnan - som kallas psyke, och den har en sorts dynamik med känslor och tankar, och ses ofta också ha ett undermedvetande. Vanligt folk har en vag, men ytterst potent, uppfattning om vad deras egen och människans psykologi innehåller och hur den fungerar. Förståelsen av begreppet psykologi så som det ofta förstås, oavsett hur vag förståelsen är, innehåller också vnaligtvis antaganden om att vi har en mörk sida - att våra destruktiva drifter är en naturlig motpol till våra goda drifter och att vi måste acceptera att ge dem utlopp på något kreativt acceptabelt sätt - att dålig självkänsla är naturligt, att vardags-depression också är naturligt, och att man måste tillåta sig att vara nedstämd, att vara sårbar, osv. Vilsna individer som är drabbade av dessa fenomen (ofta orsakat av riktigt dålig livsstil och föda) resonerar kring sig själva inom ramarna för denna psykologi. Därefter finner de sig själva hos någon terapeut som har spenderat år med att studera psykologi för att därmed framstå som seriös via komplicerade teorier om varför depression ska ses som naturligt etc.

Givet alla variationer inom psykologi kan vi inte säga att allt av psykologi grundas i en dystert vek syn på människan, men ett synsätt som definierar människan som inneboende vek tycks överlappa det mesta inom psykologi. Därför vill vi inte bekanta oss med begreppet psykologi. Psykologi innehåller inte potential för självförverkligande och optimal hälsa i riktig mening.

Grundproblemet med psykologi är att den försöker förhandla och kompromissa med svaghet, medan den endogena ideologin forcerar ett synsätt om att individen från början inte alls är svag på något vis, men har potential till ett tillstånd av enbart styrka. Den endogena individen har således inte en mörk och en ljus sida, har inte styrkor och svaghetger, är inte både ond och god. Givetvis kan individen göra misstag, men det bevisar inte en inneboende långvarig eller konstant svaghet som nödvändig motpol till styrkor. Det ska också tilläggas att om en individ är svag och förnekar sina brister och utger sig för att vara stark, så är det en självförnekelse som är emot den endogena ideologin. Åter igen: vi söker inte att hänge oss en idée om oss själva, men söker ständigt med handlingskraft de åtgärder som leder till uppenbara och direkt kännbara resultat av godo. Därför är våra egna idéer ständigt utmanade av vår egen metodologi som syftar till optimal hälsa.

Vi använder alltså inte begreppet psykologi. Andra begrepp som kan användas är: noetic (noetik), cognition (kognition), men det låter jag utforskas i en senare artikel.