Del 1 - underliggande andlig super-struktur
Vad ska vi kalla det? Det där som inte lätt kan beskrivas men som kan nås via introspektion och inre perception? Underliggande andliga super-strukturer.
Vad ska vi kalla det? Det där som inte lätt kan beskrivas men som kan nås via introspektion och inre perception? Underliggande andliga super-strukturer.
Svaghet är fienden. Handlingskraft är styrka. Fel val straffas och leder inte sällan till sanktioner vilket skapar svaghet och vidare oförmåga att agera. Livet, om det ska levas med värdighet, blir delvis en fråga om hur vi effektivt definierar svaghet. Snarare än att vara en attityd, och snarare än att vara något som man kan ha olika perspektiv på, är vår definition av svaghet och styrka funktionell och bestämd. Vi anpassar oss till vad styrka är. Vi väljer inte vad vi vill att de ska betyda.
Styrka ska tjäna ett syfte och demonstreras i varande, belsut och handling. Vi ska inte falla in i diverse kulturella ideal om vad svaghet och styrka är. Kulturellt sätt kan vi säga att det är starkt av en man att kunna gråta. Det är möjligtvis sant, och det är inte klokt att förtrtycka psykologiska reaktioner, men styrka enligt naturen innebär handlingskraft varav gråtande blott blir en psykosomatisk reaktion och ett slöseri på dyrbar tid om det fortgår utan handlingskraft. Detta är vad som inte lärs ut i vår moderna kultur, och vad som gör många paralyserande då verkligheten försätter individen i desperation.
Det är antingen med eller mot självaste naturen och den biologiska sanningen vi måste kämpa (exempelvis sanningen om vårt blodsocker), och vilket förhållningssätt vi har, avgör vår styrka. Styrka kommer enbart ur det levnadssätt som väl förhåller sig till naturen själv. Styrka är en gåva från naturen till den som underkastar sig naturens åsikt om vad naturen belönar och vad naturen straffar vad gäller personlig hälsa.
Naturen - den innre biologiska sanningen - är rättvis i sin dom, lika generös som brutal i sin tillämpning beroende på din dom, och totalt likgiltig inför människans lidande. Den svaga mannen föraktar henne därför att han i djupet av sin själ har valt att älska sin svaghet. Hans enda styrka är att försvara sin svaghet. Han är förlorad, och tillskillnad från en viss religiös frälsare som förlåter syndaren, så är Hon likgiltig och ingen skonas hennes dom. Hon är generös i sin gåva till den som förtjänar, men för den oförtjänte är hon utan nåd, och det är just därför den strka mannen beundrar henne. Han älskar henne lika mycket som han avskyr motsatsen. Denna dynamik av förälskelse och avsky är en nödvändigt polaritet i en hans mentala dynamik att särskilja gott från ont och konsekvent välja handlingar därefter.
Styrka - snare än att vara en onödig fysiologisk accessoar som erhålles via gymträning, liksom ett 6-pack - är den ontologiska grund på vilket hela vårt varande och vår förståelse av världen måste byggas. Innebörden av begreppet styrka är inte valbart i den mening att det finns flera radikalt olika men samtidigt likvärdiga alternativ. Innebörden av styrka som presenteras här, är det enda värdiga alternativet, därför att naturen själv kräver det, för annars skulle du inte vara under ständigt hot från sjukdom, korruption och missär. Det är i den moderna människans oförtjänade komfort som idéer om styrka blir sekundära och ses som löjliga uttryck för inre osäkerhet. Styrka, vitalitet och hälsa är den realistiska mannens primära fokus.
%w Vidta aktsamhet i tolkning av ovan stående. Snarare än att hävda att ovanstående är en absolut sanning i absolut mening, så är poengen att konstruera och använda absoluta sanningar som en metod att stärka sionnet för en krävande praktisk livshållning som är tänkt att ge extraordinär avkastning. Det förefaller mig vara så att, för att komma någon stans, måste vi tydligt göra personliga val - så tydligt att våra personliga val blir för oss själva till absoluta sanningar.
Naturen - det är via henne han ser sin svaghet, och det är av kärlek till henne som han sätter ljus och mörker i konflikt inom sig själv för att bemästra båda. Han härdar hat till vad som förtjänar hat och fostrar kärlek för det som är av styrk, vitalitet och högre ordning. Vår moderna kultur gör oss till snälla pacifister, och det fungerar säkert väl inom en väl fungerande kultur, men den endogena aspiranten söker att förverkliga sig själv i hela spektrat av förmågor. Kärlek och hat är därför två grundläggande krafter han omfamnar och bemästrar, då han inte anser att edera av dem garanterar tillräcklig flexibilitet att agera för att bevara styrka och vitalitet. Exempelvis faller många individer tillbaka i gamla ovanor, därför att de har inte lärt sig känna igen och avsky nakdelarna med ovanorna.
%i Fotbollssupportrar har en tendens att använda begreppen älska och hata i relation till respektive av två konkurerande lag. Möjligtvis tjänar det syftet att uppleva och aktivera ett primalt tillstånd av den mänskliga varelsen, vilket tränar individen i att agera resoplut i andra frågor som kräver det.
%w Var medveten om att jag inte hävdar att det ska vara en särskild bestämd uppdelning i människans mentalitet vad gäller feminin och maskulin princip. Det är via introspektion som den endogena aspiranten möter krafterna av motpolen till sin könsroll. Motpolen finns alltså i någon mening antagligen inom varje enskilld individ. Den endogena aspiranten relaterar till alla delar av sig själv och använder dem för att nå optimal hälsa och möjligtvis mer därtill. Grundtanken är: få det att fungera, hur du än gör. Du ska finna att på något vis måste du finna ett sätt att relatera till aspekter av dig själv som inte enbart direkt relaterar till den yttre världen. Detta är skrivet från mitt personliga perspektiv, och därför från persppektivet som man.
Hon har valt honnom för att han uppvisar styrka i hennes domän, och han har valt henne, därför att hon med sitt kravfyllda förhållningssätt synliggör för honnom hans svaghet. Han är den som uppvisar ödmjukhet och intellekt först i att förhålla sig till hennes mest sublima krav, vilket ord inte kan beskriva, men som han kan känna, och som relaterar till den kvinnliga urprincipen, och att han finner sin maskulina urprincip i uppoffring genom att avveckla sin svaghet, och därmed väcka den innre potentialen vilket är föremål för hennes eviga beundran.
Den endogena livsstilen öppnar en själslig portal till en upplevelsevärld och villkorsförhållanden bortom vad den vanliga människan känner till. Det betyder exempelvis, vilket du kommer se i denna artikel, att jordnötssmör är en härdelse av den styrkeprinciper som dekorerar alla nobla själars ambition.
Han finner sig i ljuset av månen där hennes krav blir för honnom kända. I kylan och mörkret utvecklar han en primal resistans, och han förstår att förkylning är lika med döden. Kraven är här mycket högre, och det, snarare än att skrämma honnom, gör att han vaknar till liv på en primal nivå. I vår moderna kultur är såklart en fyrkylning inte lika med döden, men detta är den mentalitet han antar, och han strävar som om det vore en absolut sanning. Han vet att det inte är bokstavlig förkylning som är fienden i vår moderna, då vi har en rad skyddsnät. Vad som åsyftas är en sorts "mental sjuklighet" som föranleder ursäkter, självhykleri, skenhelighet och dåliga livsval som leder till fysisk och mental svaghet.
Hon älskar honnom, för att han inte har några kompromisser, utan är helt hängiven hennes principer. I en kulturell värld där nyanser och gråzoner är nödvändiga, är hennes främmande domän med krav på absolut hängivenhet en frigörelse där han, i motsats till sig själv, betraktar den vanliga människan som fängslad i obeslutsamhet, medan den vanliga människan, i motsats till sig själv, å andra sidan betraktar honom som fänglsad till ett orubbligt beslut. Det är dock just ett sådant orubbligt beslut som är nödvändigt som fundament för hans självförverkligande via hennes principer som lovar optimal hälsa, och överlägsen gudomlig klarsynthet. Det är hans potential till att utveckla och leva ett sådant beslujt, som gör honnom värdig av hennes uppmärksamhet via personlig närvaro av den kvinnliga urprincipen.
Det är också så, att han inte har någon respekt för språket och begreppens innebörd, så som kulturen anlägger dem för honnom. Han förstår att språk och begrepp formar sättet på vilket han tänker på, varav hans självuppfattning både möjliggörs och begränsas av språkbruket som kulturen manar till. Istället använder han sin begreppsförmåga kritiskt för att forma en förståelse av sig själv i ljuset av hur hon ser honom i hans högsta potential, snarare än vad kulturen har bestämt för sina invånare. Han är sublimt medveten om hur hon betraktar honnom i hans fullständiga potential, och det är magnetism som leder honnom att förverkliga sin högsta potential.
I hennes närvaro, i hennes domän, är han nu också samtidigt nu en närvaro i en omgivande kultur, och han påverkar den kulturen, utan att vara påverkad av kulturen. Han är i direkt relation till henne; den för honnom absolut överlägsna och enda principen. Solen är kulturens ljus i form av normer, ideér och koncept. Hon är månen, som är fri från allt det, men fortfarande kan reflektera allt ljus. Hon försvagar i honom kulturens koncept. Ljuset av kulturen som hon reflekterar försvinner stegvis, då fullmånens ljus stegvis försvinner. Snart återstår enbart mörker, och det är här som han finner sig själv i likhet med henne - bortom alla former av koncept som riktas mot honom, men fortfarande förmögen att anta och reflektera dem alla. Han förstår att den endogena livsstilen, medan det här presenteras som ett koncept, enbart är likt det initiala svaga månljuset, som först möter honnom då han lämnat kulturen i sitt beslut att nå optimal hälsa. Han möter hennes vägledande ljust, som snart leder till en plats bortom ljus i form av kulturens idéer.
Fri från kulturens koncept, börjar hon att åter lysa upp vägen för honnom. Hon förvränger solens bestämda koncept och heirarkiska ordning som nödvändigtvis definierar samhällets ordning och den övergripande kulturen. Hon hjälper honom att omvandla kulturella koncept och idéer till att tjäna honom i hans individuella självförverkligande. Hon hjälper honom att förstå en välrd bortom kulturen, genom att förvränga och omarbeta den konceptuella grund som han har med sig från början. Detta medför att när han återvänder till kulturen, blir han, likt henne, ett ljus, men det är nu inte ett ljus som är ett förvrängt solljus. Hela bedriften med att omarbeta koncept handlade om att forma verktyg för att nå ett sorts självförverkligande som blir ett oberoende ljus - en oberoende klartänkthet - vilket sedan formar allt han gör inom sin kultur. Hans influens och inverkan har en källa som är bortom av människan skapad kultur. Bottnad i den källan är han ett med henne.
Han har därför ett hängivet djupt fokus på hälsa. Detta kan inte förstås av den omgivande kulturen, som ständigt söker att balansera sig sina anhängare med kulturens mediokra medelvärde.