Förtydligande av skillnad på universell och kulturell logik.

Låt mig börja förtydliga vad jag menar med punkt 2 och i kontrast illustrera punkt 1.

Människan är kapabel till universell logik som fungerar densamma oavsettt kultur. Vad består den sortens logik i? Genom att observera återkommande fenomen i verkligheten får vi en känsla för vilka strukturer som är gällande i verkligheten och vi formar logiskt tänkande efter det. Samma princip gäller också mentala fenomen som rör känsloliv och tankemönster. Ett beroendebeteende - låt oss ta missbruk som exempel - följer en viss logik som spelas ut över både externa händelser och interna tankar och känslor. En icke-missbrukare kan anse att en missbrukares beteende är "fullständigt ologiskt", men ett sådant uttryck grundas såklart i en normativ tolkningsram där kännedom saknas för vilka interrna processer som vaktiskt pågår i ett missbruk. För en missbrukare med erfarenhet och självkännedom är beteendet fullständigt logiskt på så vis att känslor, tankar och reaktioner följer ett förutsägbart mönster. Förutsägbart betyder inte nödvändigtvis kontrollerbart. Det är just avsaknadena av kontroll som gör missbrukaren till en medpassagerare i en förutsägbar riskfyl resa. Någonstans finns en hopp om liv i frihet, bortom missbrukets krav på destruktiv handling för att tillgodose ett aktu behov, och missbrukaren lär sig snart den personliga interna logiken och finner medel för att i någon mån hantera och parera den mest destruktiva potensen och tendensen i missbruk.