Lösning ur ett endogent perspektiv

Problemet är att tid och resurser är begränsade. Vad som måste till är ett välstånd med resurser i överflöd samt ett skifte i perspektiv från produktion till varande. Andra brancher kan mycket väl ha ett produktionsperspektiv, men människovårdande yrken ska ha ett varandeperspektiv. Det betyder att personal är närvarande, utan krav på ett direkt mål i den nära framtiden som inte direkt är relaterat till det aktuella vårdmomentet så som bedöms efter yrkets faktiska syfte. Det är således vårdmomentet som utförs, och det utförs enbart för vårdmomentets skull, inte för att producera en siffra som sedan ska bedömma om aktiviteten var värdefull eller inte. Det är den direkta konsekvensen av vårdmomentet som avgör kvaliteten, inte ett externt mått så som mängden tid det tog.

Som exempel: Betrakta en grupp barn som spelar fotboll på egen hand. De engagerar sig fullt ut och de har resurser i överflöd vad gäller både tid och "personal". Resultatet är att de producerar en utmärkt aktivitet. Deltagarna avgör också kvaliteten på aktiviteten direkt genom att observera den effekt som deras interaktion har. Om ett av barnen bryter mot reglerna så korrigeras det direkt. Det behövs vanligtvis inget "samtal med chefen/föräldern", och det finns inget system som för statistik över aktiviteten och därefter bedömmer om årets fotbollsaktiviteter har varit gynsamma. Vad jag pekar på här är att systematisk insamling av data kring en aktivitet, samt systematisk planering är frånvarande i barnens aktivitet av att spela fotboll.