Jag är fri, men nu är hela kulturen beroende

Den endogena livsstilen utmanar dopaminsystemet i grunden och neutraliserar alla former av beroenden till dopaminpåslag. Dopaminpåslag regleras till att associeras med genuina aktiviteter och långsiktiga målsäggninagar. Snarare än att frigöra sig själv från en eller två särskilda beroendn, handlar den endogena livsstilen om en frigörelse från den meta-struktur av beroende, som underligger alla olika beteenden som syftar till dopaminpåslag för dopaminets egen skull. Jag frigör mig från denna meta-struktur av beroende, men, förvånansvärt nog, observerar jag hur merparten av människor i dagens kultur, nu år 2025, tycks gå i motsatt riktning med modern teknik.

Jag började artikeln med att beskriva att det, på min tid för 25 år sedan, fanns två typer av människor: datornördar och vanliga människor. Vanliga människor levde liv fulla av aktiviteter i den fysiska och sociala närmiljön. Datornördar var individer som, från den vanliga människans perspektiv, ansågs ha ett abnormalt fokus på datorer. Som datornörd, i bemärkelsen jag har beskrivit, utvecklade jag en slags "vi och dom" känsla. Vanliga människor, ur mitt dåvarande perspektiv, ansågs leva ett liv som är obegripligt, då jag själv inte kunde förstå hur de känner intresse för de många "ytliga" saker som de engagerar sig i. Grunden för den upplevelsen i mig var, såklart, min låga grundnivå av dopamin, vilket uppstått under uppväxt av miljömässiga stress-faktorer.

Det är med stor förvåning jag betraktar dagens människor idag 2025. Vanliga människor har förvandlats till dopamin-sökande datornördar. De vandrar runt med sina mobiler, och uttrycker samma typ av dopamin-beroende som jag själv har levt med under mitt tidiga liv. Jag har också själv upplevt hur beroendeframkallande den moderna teknologins artifakter är. Moderna människor är möjligtvis inte lika djupt beroende som jag har varit, men de uttrycker samma typ av beteende, och de är själva inte medvetna om det.

Grundstrukturen för vad som motiverar en människa till handling har skiftat i samhället överlag, från genuina aktiviteter, till att söka dopaminpåslag för dopaminets egen skull, via ytlig underhållning, scrollande i algoritmiska flöden och stäniga notiser på social media. Jag själv har kanske tendens att snabbare bli mer beroende av exempelvis social media, liksom jag har en tendens att bli beroende av många andra saker. Vad jag ser omkring mig är samma typ av beteende som jag upplevt, även om kanske i mildare grad. Dock är beroendet en kraft som infiltrerar livet och ständigt söker att gå djupare, varav det väntar på ett tillfälle då människan är extra sårbar, som vid personlig förlust. Modern kultur och dess maning till dopaminsökande beteende är som ett rovdjur som ständigt vakar över dig och väntar på nästa tillfälle, och det verkar på flera fronter: kost, nöjen, social media etc.