Stimulans utan mening och människan som producerande produkt

Del av artikelns titel - människan som producerande produkt - reflekterar ett dystopiskt perspektiv på samhället i övrigt, och kommer inte att utforskas på djupet i denna artikel. Det dystopsika samhället som beskrivs ses dock underbyggas av fenomenet om dopaminmissbruk som kulturell norm. I konkreta ordalag betyder det att ditt smart-phone-beroende underbygger och återskapar ett destruktivt samhället.

%c Vad som presenteras här ska dock inte tas som alarmistiskt och inte som ett påstående om att modern kultur i sin helhet är dålig. Ansvaret landar på dig att inom ramen för kultur välja det som gynnar din hälsa som en oberoende individ (alltså inte via beroende och utnytjande av andra). En uppgiven konspiratorisk hållning är inte önskvärt. Det som manar till direkt ansvar och handling för din egen hälsa är vad som främjas, och det innebär att relatera till kognitivt innehåll på ett för dig konstruktivt sätt.

När människan reduceras till en primitiv varelse i bemärkelsen att göra dopamin till ett självändamåll, istället för att låta dopaminet vara drivkraft till genuin aktivitet i närmiljön, kommer samma människa att förlora klartänkt vilja, och därmed förlora sin autonomi, och blir ett objekt, en produkt, i greppet av en samhällsstruktur som söker att via människan producera andra produkter. Den högsta produikten som samhället strävar att producera, är de egna samhällsstrukturerna som reproducerar samhället själv. Människan görs till en tjänare som reprocucerar sitt sin egen herre som förberedelse nästkommande generationer, som också kommer tjäna samma herre. Nästkommande generation blir en produkt av nuvarande dystopiska samhällsstruktur, och nästkommande generation återskapar i sin tur samma system. Grunden till denna cykel av återskapande en samhällsstruktur och kulturell som reducerar människan till en produkt för sitt eget människo-förnekande självändamål, är att individerna saknar förmåga att reflektera och vidta handling i sin närmiljö - vad denna tragiska människa främst bryr sig om är nästa stimulans som ökar påslaget av dopamin, i en ändlös cykel där dopaminet är självändamålet och inte någon särskild målsättning baserat i individens annars klartänkta vilja och vilja till hälsa. Sökandet efter dopamin överskuggar dessutom individens kontakt med sig själv och saknar därför intuitiv kännedom om vad som är hälsosamt. Individen, mentalt ignorant samt utan intuition för sin egen hälsa, är därmed ett gott redskap i händerna på föregående nämnda dystopi.

Samhällsstrukturen fängslar individen. Reproduktionen av detta fängelse har pågått sedan införandet av jordbruket för 10 000 år sedan. Det kulturella fenomenet är inte nytt och samhällsstrukturen i fråga uppståd inte i vår närtid. Perspektivet jag redogjorde för ovan beskriver den generella mekanism som avgör ramen för inom vilket kulturell evolution sker. Dock från det endogena perspektivet anses samhällsförändringen inte reflektera kulturell evolution utan snarare kulturell devolution, även om vissa delar ändå kan ses som en evolutioin, så som mänskliga rättigheter m.m.

Trots den krassa syn på modernitet, som presenteras här, är det inte så att det endogena perspektivet motsätter sig modern teknik och alla fördelar som skapats därigenom, men ser istället att samhället integrerar modern teknik och modern kultur med kännedom om människans ursprung. När modern kultur beskrivs som ett "fängelse" ska det inte tolkas som att samhället uteslutande är av sådan karaktär. Det är enbart vid kulturella strukturer innehavandes fysiologiskt, mentalt och och psykosocialt skadliga faktorer som leder till metabola syndrom och andra civilicationssjukdommar, som samhället ses vara ett fängelse som också reproducerar sig själv via oreflekterande individer som förslavats i ständigt ångestladdat sökande efter stimulans urholkad av all sorts meningfulhet och ändamålsenlighet som kan ses relatera till individens hälsa och integritet.

Denna artikel beskriver det moderna samhällets skifte från genuin aktivitet till dopamin-beroende via digital media. Folk i samhället överlag uttrycker ett beroendebeteende som för bara 20 år sedan skulle betraktats som abnormalt. Beteendet är i sin art ett missbruksbeteende, och förr i tiden var mestadels reserverat för individer som upplevt stressfaktorer som föranlett missbruk av någon substans eller aktivitet. Idag tycks populationen överlag relatera till digital media som ett föremål för missbruk.

Denna artikel är viktig ur ett endogent perspektiv därför att endogen livsstil syftar till att återgå till människans optimala fysiologiska och mentala konstituition. Artikeln påvisar hur vår moderna kultur har skiftat från en mer normal funktion av dopaminsystemet till en destruktiv sådan, vilket därför också skiftar människan från sitt optimala mentala tillstånd till ett abnormalt tillstånd.

Jag grundar ovanstående generella tankar i egna konkreta upplevelser och observationer som här följer, och skriften är ledig och personlig:

När jag var ung fanns det två typer av människor: datornördar och vanliga människor. Min första dator som jag kopplade till internet var en Pentium 200 via ett 56k modem. Mitt dopaminsystem orienterades starkt till att utforska alla fachinerande saker inom datorns värld; ofta kreativa aktiviteter. Idag, 25 år senare, förstår jag att baseline för mitt dopamin - alltså grundnivån av dopamin - var lågt hos mig av olika personliga anledningar - främst stressfaktorer i uppväxten - vars effekter är väl dokumenterade i vetenskap, men som jag ska undvika att redogöra för här.

Den endogena livsstilen utmanar dopaminsystemet i grunden och neutraliserar alla former av beroenden till dopaminpåslag. Dopaminpåslag regleras till att associeras med genuina aktiviteter och långsiktiga målsäggninagar. Snarare än att frigöra sig själv från en eller två särskilda beroendn, handlar den endogena livsstilen om en frigörelse från den meta-struktur av beroende, som underligger alla olika beteenden som syftar till dopaminpåslag för dopaminets egen skull. Jag frigör mig från denna meta-struktur av beroende, men, förvånansvärt nog, observerar jag hur merparten av människor i dagens kultur, nu år 2025, tycks gå i motsatt riktning med modern teknik.

Jag började artikeln med att beskriva att det, på min tid för 25 år sedan, fanns två typer av människor: datornördar och vanliga människor. Vanliga människor levde liv fulla av aktiviteter i den fysiska och sociala närmiljön. Datornördar var individer som, från den vanliga människans perspektiv, ansågs ha ett abnormalt fokus på datorer. Som datornörd, i bemärkelsen jag har beskrivit, utvecklade jag en slags "vi och dom" känsla. Vanliga människor, ur mitt dåvarande perspektiv, ansågs leva ett liv som är obegripligt, då jag själv inte kunde förstå hur de känner intresse för de många "ytliga" saker som de engagerar sig i. Grunden för den upplevelsen i mig var, såklart, min låga grundnivå av dopamin, vilket uppstått under uppväxt av miljömässiga stress-faktorer.

Det är med stor förvåning jag betraktar dagens människor idag 2025. Vanliga människor har förvandlats till dopamin-sökande datornördar. De vandrar runt med sina mobiler, och uttrycker samma typ av dopamin-beroende som jag själv har levt med under mitt tidiga liv. Jag har också själv upplevt hur beroendeframkallande den moderna teknologins artifakter är. Moderna människor är möjligtvis inte lika djupt beroende som jag har varit, men de uttrycker samma typ av beteende, och de är själva inte medvetna om det.

Grundstrukturen för vad som motiverar en människa till handling har skiftat i samhället överlag, från genuina aktiviteter, till att söka dopaminpåslag för dopaminets egen skull, via ytlig underhållning, scrollande i algoritmiska flöden och stäniga notiser på social media. Jag själv har kanske tendens att snabbare bli mer beroende av exempelvis social media, liksom jag har en tendens att bli beroende av många andra saker. Vad jag ser omkring mig är samma typ av beteende som jag upplevt, även om kanske i mildare grad. Dock är beroendet en kraft som infiltrerar livet och ständigt söker att gå djupare, varav det väntar på ett tillfälle då människan är extra sårbar, som vid personlig förlust. Modern kultur och dess maning till dopaminsökande beteende är som ett rovdjur som ständigt vakar över dig och väntar på nästa tillfälle, och det verkar på flera fronter: kost, nöjen, social media etc.

Tydligt är att vår samtida kultur har skiljt sig från människans optimala sätt att vara och leva på. Om jordbrukssamhället samt industrialiserng redan har skiljt oss markant från vår optimala ursprungliga fysiologi och mentalitet, så har digitaliseringen gjort så yttrligare. Följaktigen innebär den endogena livsstilen att den endogena aspiranten skiljer sig från modern kultur i sökandet efter sitt ursprung. Var medveten om att sökandet efter ursprunget inte görs blott som en alternativ livsstil, som om det vore en anna trend. Den endogena aspiranten söker den ursprungliga fysiologiska, mentala och andliga konstitutionien därför att den är överlägsen i avseendet hälsa, välbefinnande, handlingskraft och känsla av mening i livet.