Endogen Blog
⌂ Home
Min tid på denna kost

Destruktiva effekter av kaffe på ketogen diet

id 228 · Skapad: 2025-09-28 · Ändrad: 2025-12-16 · Diff

Under föregående rubrik förklarades i detalj hur kaffet blir en starkare drog under ketogen kosthållning - eller är det kanske specifikt under endogen kosthållning där dopaminsystemet inte får några dopamin-kickar alls från något annat, som kaffe blir så destruktivt?

Hjärnan ser nu kaffet som den mest värdefulla aktiviteten, eftersom det ger mest dopamin och glädje. Samtidigt höjs ribban, vilket är klassiskt i olika former av beroenden, och jag måste dricka mer kaffe för att få samma välbehag. Kaffedrickande på denna ketogena kost leder alltså till att kaffet blir mycket mer potent som en drog i sin förmåga att leda individen in i en destruktiv relation med kaffe, där alla andra intressen försvinner och kaffet blir det enda intresset. Jag fick också svårare att relatera emotionellt till min omgivning, eftersom kaffe var det enda jag tänkte på, och den njutning som följde då jag väl hade möjlighet att dricka det. Som nämnt: när du har kolhydrater i kroppen, så trycker de på så att du i alla fall tar några initiativ efter att du druckit kaffe, men utan kolhydrater så vill du bara ta ett enda initiativ efter att du har druckit kaffe, och det är att dricka kaffe igen. Någon stans har du en känsla för att du måste vänta, för annars skadar du kroppen, men allt eftersom pressar du gränserna och du börjar att mer och mer ignorera kroppens signaler. Du känner att kaffet skadar kroppen, men du bryr dig helt enkelt inte, därför att begäret efter kaffe är starkare.

Statistik: Jag drack som värst 1.3 liter brygg-kaffe per dag de 3 sista dagarna, och lika mycket grädde. Innan dess, under en och en halv veckas tid hade det eskalerat upp mot det.

Under makten av beroendet jag beskriver, njuter du av kaffet, men känner samtidigt hur det skadar kroppen (ont i magen, låg syrabalans i kroppen, muskler som dras samman, som exempelvis när det känns som att pH-balansen och näringsstatus i munnen ändras till nackdel för tänderna). I övrigt känns det som att själen dras ut ur kroppen och du går dig förlorad i ett bottenlöst hål. Allt detta är typiskt för starkare beroende-former, även om detta fortfarande är relativt milt. Vad jag beskriver här är ganska milt jämfört med beroenden till andra substanser, men det unika är att kaffet under denna form av keto, plötsligt fick en helt annan funktion, som ligger mycket närmare de mer destruktiva beroendeformerna. Begäret efter kaffet i detta fall passerade helt och hållet min beslutsförmåga. Normalt sätt tänker vi att vi måste "motstå" ett begär, men här var det som att det fanns inte ens någon möjlighet att motstå, därför att kaffe-begäret helt och hållet kringgick min beslutsförmåga, vilket vittnar om att mitt prefrontala cortex var utslaget, antagligen på grund av att prefrontala cortex blivit utslaget.

Prefrontala cortex under ketogen kost: varför kaffe blir ett självändamål

Jag upplevde att kaffe-beroendet på endogen kosthållning helt slog ut min beslutsförmåga. Det var som den klassiska beskrivningen av beroende-problematik: Du sitter i baksätet på en bil och beroendet styr, och du kan bara titta på utan något inflytande.

Jag ska låta ChatGPT 5 förklara det: Prefrontala cortex (PFC) är din kontrollpanel för beslutsfattande, långsiktighet och impulskontroll. Normalt väger PFC dopamin-signaler mot långsiktiga mål (”jag vill må bra imorgon, inte bara nu”). Men när dopaminflödet blir smalt och kraftigt riktat mot en enda trigger, då sker en slags ”hijacking”: limbiska systemet (begär, vana, drift) tar över, och PFC blir funktionellt nedtryckt. På ketogen kost, där hjärnan inte får samma glykolytiska "snap" till PFC, blir PFC mer sårbart för dopamin-drivna impulser. Med andra ord: du hade energin att tänka och skriva, men inte bufferten för att hålla tillbaka impulsen. Då upplevs det som att beslutsförmågan försvann helt. Det var alltså inte bara koffeinet i sig, utan kombinationen av ketogen metabolism + dopaminmonopol + nedsatt prefrontal buffert som gjorde att du tappade kontrollen och kaffet blev ett självändamål.

Detta kaffe-beroendet var en relativt mild form av beroende, men själva kaffet fick en helt annan, mycket mer lömsk karaktär samt en förmåga att röra sig i mitt sinne som en stark autonom kraft som gjorde sig själv till föremål för min dyrkan, och krävde min dyrkan, på bekostnad av min hälsa, vilket var en överraskning.