Prefrontala cortex under ketogen kost: varför kaffe blir ett självändamål

Jag upplevde att kaffe-beroendet på endogen kosthållning helt slog ut min beslutsförmåga. Det var som den klassiska beskrivningen av beroende-problematik: Du sitter i baksätet på en bil och beroendet styr, och du kan bara titta på utan något inflytande.

Jag ska låta ChatGPT 5 förklara det: Prefrontala cortex (PFC) är din kontrollpanel för beslutsfattande, långsiktighet och impulskontroll. Normalt väger PFC dopamin-signaler mot långsiktiga mål (”jag vill må bra imorgon, inte bara nu”). Men när dopaminflödet blir smalt och kraftigt riktat mot en enda trigger, då sker en slags ”hijacking”: limbiska systemet (begär, vana, drift) tar över, och PFC blir funktionellt nedtryckt. På ketogen kost, där hjärnan inte får samma glykolytiska "snap" till PFC, blir PFC mer sårbart för dopamin-drivna impulser. Med andra ord: du hade energin att tänka och skriva, men inte bufferten för att hålla tillbaka impulsen. Då upplevs det som att beslutsförmågan försvann helt. Det var alltså inte bara koffeinet i sig, utan kombinationen av ketogen metabolism + dopaminmonopol + nedsatt prefrontal buffert som gjorde att du tappade kontrollen och kaffet blev ett självändamål.

Detta kaffe-beroendet var en relativt mild form av beroende, men själva kaffet fick en helt annan, mycket mer lömsk karaktär samt en förmåga att röra sig i mitt sinne som en stark autonom kraft som gjorde sig själv till föremål för min dyrkan, och krävde min dyrkan, på bekostnad av min hälsa, vilket var en överraskning.