En pågående process

Den endogena livshållningen, inklusive konsumtion av födoämnen är en konst i sig själv. Den moderna människan å andra sidan betraktar ätande och kost blott som ett nöje, inte något som något som kan övas och förbättras. Detta för att den moderna människan är en passiv njutare i detta avseende och placerar livets mening i det. Den endogena människan är mer benägen att neka det som hen ej har arbetat och kämpat för, av olika anledningar, men delvis också för att det skiftar dopaminsystemet till att förvänta sig belöning utan ansträngning, var av nästkommande krav på ansträngning blir motigt. Den endogena människan njuter av resultatet av ansträngning, vilket i sin tur betingar belöningssystemet att förknippa glädje med själva ansträngningen. Detta är dock inget "bio-hack" för att lura hjärnan att göra tråkiga saker. Sådant är moderna idéer och avsikter som grundas i upplevelsen om att kropp och sinne är något motstridigt som måste manipuleras och luras för att utföra sysslor. Ja, den kolhydrat-baserade människan upplever tillvaron som motstridig därför att energikällan är dålig och stödjer inte kroppens interna system, varav det hen upplever mening i sådana ideer. Den endogena människan finner glädje i rörelse och handlingskraft på grund av rörelsen och handlingskraften i sig själv, eftersom den överlägsna ketogena energikällan ger en ren stadig energi som till följd ändrar kroppen på cellnivå och förbinder nervsystem med ett väl reglerat dopaminsystem vilket påverkar initiativförmåga och rent fysiologiskt upplevelsen av musklernas växelverkan och kroppens rörelse.