Syn på behov av bekräftelse

Konstant behov av bekräftelse leder till ineffektivitet då det sociala och emotionella behovet för företräde framför att fokusera på praktiska problem. Det är inte ett problem så länge omständigheterna är enkla och förlåtande, men när riskerna vid fel och ineffektivitet ökar, då blir ett sådant behov en nackdel. Att söka att tillgodose ett behov efter sådan bekräftelse ses inte likvärdigt handlingar som direkt fokuserar på praktiska lösningar. I en ansträngd miljö, om praktiska lösningar inte kommer till skott, riskerar det att skad eller tillintetgöra individen eller andra.

Dock ska social och emotionell bekräftelse undersökas närmare: Vad det är, och på vilket sätt det fyller en god funktion, och att utveckla tankar - som reflektioner a givna här inledningsvis - om när det kan tänkas inte vara missgynnsamt och isåfall hur och varför.

Författaren tycker sig se en nödvändighet att producera just denna tankegång, då den grundas I den direkt upplevda omgivningen och de villkor verkligheten ställer. Olika individer har olika livserfarenheter och producerar skilda tankegångar kring vad som är och inte är god strategi. Författarens tankar är således en reflektion av livserfarenheter och närmiljö, kombinerat med de analyser som författarens intellekt lägger till grund för antaganden och slutsatser.

Tilläggas observationen kan att den moderna människan tycks ha ett bekräftelse behov, via social media och säkerligen i övrigt också, som överstiger till och med viljan till basala gynnsamma praktiska handlingar. Individen minskar sin handlingsförmåga och medvetenhet om relevanta signaler från närmiljön, och engagerar sig istället i sökande efter bekräftelse eller kvarhålls i längtan efter det, vilket livet i övrigt därigenom upplevs icke tilltalande och ointressant, varav individen slutar engagera sig med relevanta aktiviteter och skapar problem för sig själv över tid då neglekt får negativa praktiska konsekvenser, och individen har på grund av avskildhet från närmiljö samt på grund av djupgående konsekvenser av praktiska bekymmer som ignoreras, en sorglig syn på sig själv och livet, eftersom livet av dessa anledningar faktiskt blir sorgligt.