Alla inlägg

Konstant behov av bekräftelse leder till ineffektivitet då det sociala och emotionella behovet för företräde framför att fokusera på praktiska problem. Det är inte ett problem så länge omständigheterna är enkla och förlåtande, men när riskerna vid fel och ineffektivitet ökar, då blir ett sådant behov en nackdel. Att söka att tillgodose ett behov efter sådan bekräftelse ses inte likvärdigt handlingar som direkt fokuserar på praktiska lösningar. I en ansträngd miljö, om praktiska lösningar inte kommer till skott, riskerar det att skad eller tillintetgöra individen eller andra.

Dock ska social och emotionell bekräftelse undersökas närmare: Vad det är, och på vilket sätt det fyller en god funktion, och att utveckla tankar - som reflektioner a givna här inledningsvis - om när det kan tänkas inte vara missgynnsamt och isåfall hur och varför.

Författaren tycker sig se en nödvändighet att producera just denna tankegång, då den grundas I den direkt upplevda omgivningen och de villkor verkligheten ställer. Olika individer har olika livserfarenheter och producerar skilda tankegångar kring vad som är och inte är god strategi. Författarens tankar är således en reflektion av livserfarenheter och närmiljö, kombinerat med de analyser som författarens intellekt lägger till grund för antaganden och slutsatser.

Tilläggas observationen kan att den moderna människan tycks ha ett bekräftelse behov, via social media och säkerligen i övrigt också, som överstiger till och med viljan till basala gynnsamma praktiska handlingar. Individen minskar sin handlingsförmåga och medvetenhet om relevanta signaler från närmiljön, och engagerar sig istället i sökande efter bekräftelse eller kvarhålls i längtan efter det, vilket livet i övrigt därigenom upplevs icke tilltalande och ointressant, varav individen slutar engagera sig med relevanta aktiviteter och skapar problem för sig själv över tid då neglekt får negativa praktiska konsekvenser, och individen har på grund av avskildhet från närmiljö samt på grund av djupgående konsekvenser av praktiska bekymmer som ignoreras, en sorglig syn på sig själv och livet, eftersom livet av dessa anledningar faktiskt blir sorgligt.

%a Detta är en mycket lång och mångfacetterad artikel. Jag vill inte intellektualisera för mycket genom att dela upp innehållet, utan har valt att skriva mer spontant som det kommer. Artikeln skrevs under en period av 8 sammanhängande timmar - alltså inget avbrott. Att skriva tar tid, och jag hade gärna gjort annat, men det är viktigt för mig att återkommande reflektera för att verkligen kunna fördjupa den endogena livsstilen, som är av sådan natur att den motsätter sig det vi kulturellt sätt tar för givet, och understryker sådant som du borde leva efter från ditt hjärta. Jag har flera andra texter som jag inte hunnit publicera, som ska bli intressanta att reflektera över och publicera vid senare tillfälle. Jag behöver dock sätta mig ner och bara skriva för att inte analysera för mycket, utan ge en mer direkt reflektion av vad jag upplever som inte är allt för präglad av mina spekulationer. Jag vill också framföra mina åsikter och perspektiv så som de förefaller mig, därför att de vittnar om kognitiv förändring som också är del av processen. f

%w Min avsikt är att blottlägga mina inre processer, för att nå självinsikt. Denna text är därför spontant skriven, är utforskande, och innehåller mitt personliga perspektiv. Det är meningen. Texten försöker inte säga vad som är rätt, utan reflektera en process av förändring som pågår. Mina perspektiv uppstår ur en pågående process och ska inte tolkas som försök att hävda vad som är rätt och fel för andra individer. Jag söker via min skrift att finna min egen väg. För det behövs blottläggande och reflektion.f

%c Jag kanske kompletterar denna artikel senare, eller iallafall förbättrar. Jag har skrivit spontant, men känner att jag för tillfället måste göra annat. Vänligen ha överseende med vissa aspekter av artikeln. Jag skulle nog kunna skriva dubbelt så mycket och bygga vidare på vad som skrivs här, men får ta det i omgångar.

[TOC]

b
cvby

dfg

[TOC]

%c Vad har dessa artiklar om kultur och identitet att göra med mitt primära projekt om en hälsosam livsstil och optimal kosthållning? Då jag söker vägen till optimal hälsa förväntar jag mig att hantera alla dimensioner av livet: fysiologisk, mental, kulturell och andlig. Det förvånar mig inte att jag leds in i att resonera kring min kulturella identitet, därför att min kulturella identitet antagligen är nyckeln till att förstå kulturellt präglade urkrafter inom mig själv, som jag behöver bekänna och omfamna för att kunna leva min fulla potential och därmed nå optimal hälsa och vitalitet. En person som lever i medveten eller omedveten förnekelse eller försummelse av sig själv, kan antagligen inte vara stark.

Begreppet invandrare är intressant att analysera: En individ som vandrar in i något, och kommer från något annat som är på utsidan. Individen vandrar ut från en kultur och vandrar in i en annan kultur. Vad är det som utgör insidan och vad befinner sig på utsidan, och hur präglar utsida och insida individen, och hur ska individen förhålla sig till vad som är av insidan och vad som är av utsidan?

[TOC]

[TOC]

[TOC]

%c Även detta är en av mina tidiga skrifter, om jag utgårt från att jag kommer återkomma till samma tema under en livstid. Därför kan vad som presenteras här ses som utkast i relation till framtida mer förädlade tankegångar.

[TOC]

[TOC]

[TOC]

Det är i slutänden ett endogent perspektiv som presenteras i denna artikel. Jag börjar dock med att analysera fenomenet om utbrändhet inom vårdyrket, och påvisar att ett sådant fenomen troligtvis inte beror på en inneboende brist hos yrkesgruppen själv, men beror på organisationens struktur, som i sin tur reflekterar samhället i övrigt. Samhället i övrigt blir slutligen förtemål för endogen kritik, där en avveckling av heirarkiska organisationsstrukturer innebär ett radikalt perspektiv i motstånd till vårt radikalt människofrämmande samhälle med civilicationssjukdommar och annat som är konkreta intyg på modernitetens förlust av sina ursprungliga optimala livsförhållanden till fördel för något sämre som går emot vår biologi.

[TOC]

Det har varit en händelserik period. Artikeln här omfattar dag 100 till 155.

Innehåll:

[TOC]

Innehåll:

[TOC]

Njutningsätande

En sak som återkommer är att folk anmärker på att det är bra att unna sig saker och ting, att inte vara för strikt, att göra undantag etc.

I denna kosthållning är poängen att ta död på all form av nöjes-ätande. Njutning uppstår när kroppen får den rena mat som den endogena kosthållningen innefattar, men dopaminsystemet förväntar sig en kick, vilket denna kosthållning inte ger. Denna kosthållning har som mål att radera behovet av dopamin-kickar via mat. Undantag leder till att just dopamin-beroendemönstret fortsätts att underhållas. Därför görs inga undantag.

Jag märker att jag försöker hitta sätt att äta mer kolhydrater som exempelvis att äta mer mat än jag behöver. Detta är inte för att kroppen behöver kolhydraterna. Det är för att mitt dopamin-beroende-beteende försöker att hitta ett sätt att överleva.

Den enda vägen framåt är full förkastelse av nöjes-ätande, och att möta den inre död och depression som uppstår av det, ta sig igenom det, och komma till ljuset på andra sidan. Ett mycket djupare välbehag förväntas uppnås på andra sidan. Om beroendet underhålls genom att regelbundet "unna sig" och göra undantag, blir man kvarstående i ett slags mellanläge, som senare riskerar att bli ett fullständigt fall tillbaka till gamla matvanor.

Ja ... om du gör rätt.

%d Huruvida det är svårt eller lätt beror på mentalt tillstånd. När man äter av emotionella skäl är det svårt att gå ner i vikt, därför att maten maskerar andra problem som man ej vet hur man ska hantera. Det är den vanliga förklarningen, och det är antagligen sant. Viktnedgång får heller inte bli något man gör av emotionella skäl, så som att man ogillar sig själv. Min tanke är att ge kroppen rätt förutsättnignar för hälsosamt liv, och inte lägga tid på exakt kropsvikt, och sedan låta kroppen själv bestämma. Folk är mycket fixerade vid kroppsvikt, men det viktiga är att ha ett meningsfullt liv, där det är upp till var och en att bestämma vad som är meningsfullt. Hälsa är dock en central del för många och, istället för att fokusera på vikt primärt, anser jag att fokus ska ligga på hälsa. Vikt är bara en biprodukt av ens liv i övrigt, och det är upp till varje individ att avgöra om den egna vikten är gynnsam eller inte.

Jag tycker synd om personer som kämpar på löpbandet och tror att viktnedgång handlar om att bränna kalorier via aktivitet. Cardio är så trist, och att pressa sig själv när man inte ens gillar det, är onaturligt. Snacka om att objektifiera sin kropp istället för att leva i samband med den. Liksom: "kroppen är ett objekt som måste tvingas", snarare än "kroppen finner välbehag i rörelse." När dopaminsystemet regleras, via rätt metod, som påtalas i denna artikel, blir rörelse naturligt en härlig aktivitet och du blir "ett med kroppen". Med skevt dopaminsystem, via kolhydratberoende, försvagas din motivation till rörelse och handlingskraft, varav du ständigt måste tvinga dig. Det är dock inte rörelse som är den starkast avgörande faktorn för viktnedgång.

Personerna på löpbandet, som försöker gå ner i vikt genom fysisk aktivitet... Jag ser att de har viljan, men jag vet att deras metod är dålig. Du kämpar i motvind så länge du äter kolhydratrik kost. Kolhydrater ger högt blodsocker som producerar insulin som i sin tur talar om för kroppens celler att lagra fett. Sockerrik energidryck samtidigt som du tränar — tokeri. Dessutom slår kroppen inte över till fettförbränning när det finns glukos via kolhydrater i omlopp. Fasta är därför något folk gör som del av försök till viktnedgång, men om du ändå äter mycket kolhydrater måste du hålla på med komplicerade scheman för att hindra fettlagring och öka förbränningen.

Eller... jag vet inte säkert, annat än att resultatet talar för sig själv. Efter 4 månader och 3 dagar på denna kost har jag gått från 74 kg till 61, med bibehållna muskler. Nej, jag har faktiskt mer muskler nu, och gymträningen är skoj.

Dag 0 till 55 - förlorade 9 kg. sedan en platå på 63 kg runt dag 100, och nu 61 kg dag 126. Lönnfet 42-åring transformeras till en spartansk krigare. Jag har kognitiv dissonans då jag inte känner igen mig själv. Nej! Jag är inte bara smalare, utan jag har fått muskeldefinition på köpet och antagligen ökat i muskler också.

Nej... det är verkligen så... resultatet talar för sig själv. Jag har gjort något rätt här. Jag har inte ansträngt mig nämnvärt. Måttlig aktivitet på gymmet regelbundet. Absolut inte pressat mig själv till obehag på gymmet annat än när det kommer självmant av glädje. Jag har fastat emellanåt; alltså jag har varierat kaloriintaget. Ibland mycket mat, ibland lite. Kompletterat med kosttillskott, vilket alla bör göra oavsett. Aldrig "vattenfasta" utan jag har alltid ett grundlager av näring. Dock är det låg-kolhydrat-kost som är nyckeln (och jag undviker mejeri, men ägg ingår). Det hela hänger på kosten och det faktum att blodsocker styr det hela. Du behöver inga avancerade teorier och kost-scheman. Inga x-y-dieten med klockslag och mängd mat du ska äta. Viktnedgången är inget jag haft som primärt mål, men något jag förutsåg.

Nyckeln är också dopaminsystemet. Du måste vara villig att konfrontera dina ovanor och de känslor de grundar sig i. Ta bort kolhydraterna och du upptäcker diverse beroendemönster du kanske inte var medveten om. Du måste undvika att falla in i kolhydrat-beteende, och då kommer dopaminsystemet att regleras och du kommer lyckas hålla kursen. Låt begären efter socker-kickar och njutnings-mat dö. Rätt njutning är när kroppen får vad den behöver, och naturlig kost är det enda som fyller behoven. Det är en djupare tillfredsställelse som kolhydrat-människor inte upplever, för de suktar efter socker-kickar och föredrar det ruset, och vet kanske inget annat. Hela deras liv har varit sådant. Det är viktigt att vara konsekvent utan undantag. Dock är det ingen metod i mitt fall. Det är en livsstil som ska förfinas varje dag. Kroppen viktreglerar sig själv baserat via en livsstil som grundas i kroppens egenskaper.

Det är ex. inte meningen att vi ska ha blodsockersvängningar så till den grad vi har i dagens samhälle. Det är den biologiska sanningen. Konsekvenser av blodsockersvängningar över tid är också en biologisk sanning. Jag brukade älska att "möla" ett paket Ballerina-kakor, men jag har fått offra det. Jag kan minnas de stunderna med nostalgi. "Tänk om jag kunde få uppleva det igen, bara en till gång..." Du! Passa på att göra sådant nu innan högre makter kallar dig till en ketogen diet, för sedan finns ingen återvändo.

Vi som är kallade återvänder inte.

%a Den här artikeln behöver uppdateras för att kompletteras med nya erfarenheter och tillskott.

%d Denna text innehåller nu två separata artiklar. Städas upp senare. Denna artikel är inte bra.

[toc]

En förteckning över relevanta kosttillskott samt de som är skräp.

Den endogena kosten syftar till att återställa kroppens naturliga funktioner genom att utesluta allt som är främmande för människans ursprungliga livsstil. Den bygger inte på kaloriräkning eller viktminskning, utan på återanpassning till kroppens inre system – energi, hunger, återhämtning och fokus – utan yttre stimuli. Den är ett disciplinerat system, inte ett flexibelt "biohack".

%a Denna text är under utveckling.

%d För relevanta kosttillskott, se här.

Här ska du få en lista på vad man kan och inte kan äta, men först lite bakgrund. Var väl medveten om att den endogena kosten är en del av den endogena livsstilen. Här är bloggens introduktion.

[TOC]

Jag tänkte här skriva varför ketodieten, och i princip alla dieter, inte är önskvärda, och vad som är det enda bättre alternativet. Låt oss börja så, men sedan mynnar texten ut i en ström av vidare tankar, dock viktiga sådana, då endogen livsstil enbart kan förstås i ett vidare sammanhang av ett holistiskt perspektiv som innefattar alla nivåer av människans existens. [fn: Ja, vi kan säga att endogen livsstil innefattar alla nivåer av människans existens, därför att en livshållning som strävar efter optimal hälsa, måste konceptuellt innefatta alla nivåer eller aspekter av människan, då alla nivåer eller aspekter måste förhålla sig till de hälsoval som görs och då automatiskt innefattas i att påverka resultatet, och därför också blir föremål för reflektion, bedömning och utformning.]

Dessa dieter, medan de säkert fungerar som verktyg, kan inte svara mot hela behovet hos den som söker optimal hälsa, därför att optimal hälsa måste inbegripa livsstilens alla dimensioner, och dessa många dieter är oftast bara smala verktyg som svarar mot diverse samtida trender. Den endogena livsstilen står bortom vår kultur och grundar sig i det förmänskliga. Den endogena aspiranten vaknar stegvis till hur vårt moderna samhället, trots att det har lyckats mycket bra med många saker, samtidigt har svikit vårt biologiska ursprung, först och främst via vår kosthållning som är antitetisk vår biologi. [fn: Jag är på dag 92 i min övergång, och vill påstå att vad jag säger är helt korrekt. Jag måste först genomleva detta först under en längre tid. Se detta därför som ett förslag på hur saker och ting möjligtvis kan förhålla sig. För min egen del, personligen, har jag dock hitintills mycket goda upplevelser och mitt nuvarande kunskapsläge ger mig en god fingervisning för min egen del.]

%info Endogen livsstil är ett begrepp jag skapat för en livsstil där ketos och låg kolhydratmängd är centralt. Jag tycker inte något annat begrepp passar. Det finns mer här att läsa, men det är en lång text, så stanna här nu.

Den endogena livsstilen är en helhetslösning som innefattar alla dimensioner av livet, jämfört med t.ex. den så kallade ketodieten som är ett verktyg för ett ändamål och på ett strängt och instrumentellt vis reglerar exempelvis hur mycket fett och protein du ska äta---inte bara kolhydrater. Tyvärr förväntar sig folk en lista med regler och tror att det är hemligheten bakom hälsa. Nåväl, de söker kanske inte hälsa utan enbart viktnedgång---eller tror att blotta viktnedgången är hälsa, vilket det visserligen kanske är, men det finns ännu högre hälsa att uppnå, är jag säker på---och för det ändamålet---viktnedgång---låt folk använda vad som fungerar för dem. [fn: Jag vill tydligt definiera min ståndpunkt men inte vara arrogant i att avfärda andras upplevelser och vad som fungerar för dem, och, enligt den endogena livshållningen är det alltid den egna upplevelsen som avgör, inte någons åsikt, samt att folk ansvarar för att finna sin egen väg och att det är viktigare demonstrera sin livsväg genom resultat.][fn: Dock, om jag väljer en sak över en annan, så avfärdar jag automatiskt det andra alternativet, och här ger jag mina personliga reflektioner kring mitt val] Men, när det kommer till hälsa, då är vi på ett helt annat plan där dessa dieter inte fungerar. Det är helt otänkbart att den förhistoriska människan skulle kasta bort protein därför att det överstiger ett gränsvärde, eller ens bry sig om ett sådant värde. Den förhistoriska människan behövde dessutom inte "gå ner i vikt" därför att livsstilen skapade inte det problemet från början.

Till skillnad från den trångsynta och instrumentella ketodieten, så innefattar den endogena kosthållningen perioder av riktig fasta, dvs perioder då du äter mindre, och du varierar också olika födokällor samt mängd över tid. Det är alltså inget försök att uppnå fasta genom något sorts "keto-hack" där du måste äta en viss mängd fett för att trigga ett keto-läge och samtidigt ge dig känslan av att du ändå kan äta efter klockan så som den moderna människan gör. Är inte just det poängen med keto-dieten? Att försätta kroppen i ketos men samtidigt äta så mycket fett att du alltid känner dig mätt. Sluta försöka hitta genvägar. Ät låg mängd kolhydrater och acceptera perioder av upplevelse av mindre mängd mat. När kroppen förbränner fett får den energi därifrån, så varför då bry sig om att äta en viss mängd varje dag. Den endogena människan äter oregelbundet för att simulera perioder av brist på mat och variation på födoämnen. Den endogena människan äter också på känsla, inte efter rutin. Underkasta dig kroppens intelligens. Det är inget annat än den fulaste av arrogans, att försöka tänka ut en smal uppsättning regler för en diet, så som ketodietens 70-80% fett, 10-20% protein, och 5-10% kolhydrater, och och sedan tvinga kroppen till det. Kroppen har anpassat sig till evolutionärt tvång, och om kroppen ges de förutsättningar som den haft under 290 000 år av evolutionärt tryck, innan de senaste 10 000 åren av jordbrukssamhället, då är mitt antagande att kroppen kommer uppnå optimal hälsa och potential. Den endogena livsstilen ger 0-20 gram kolhydrater och du varierar värdena dagligen mestadels slumpvis och cirkulerar fördelningen veckovis eller månadsvis för att skapa cykler. [fn: Jag håller fortfarande på att undersöka värdena, och kan inte säga med full säkerhet, och mer info finns i annan artikel.]

Ketodieten riskerar också att behålla grundproblematiken med beroende-beteende genom att förflytta det från exempelvis kolhydrater till ost och andra mejeriprodukter, som också är en relativt onaturlig produkt som inte åts av förhistoriska människor. Den endogena livsstilen utmanar drastiskt alla de beroende-strukturer som styr dig som person, inklusive de mer subtila beroendena som understödjer mer än du är medveten om. Detta eftersom kolhydrater påverkar dopaminsystemet på ett sätt som skiljer sig markant jämfört med ketogen energi (energi från fett). Endogen kosthållning ändrar dig som individ, då mycket av det som utgör din individualitet bygger på hur ditt dopaminsystem regleras. Dopaminsystemet styr dina värderingar, val och din förmåga till handling, och de aspekterna är underlag för hur du identifierar dig själv. Andra metoder så som ketodieten uppnår kanske en önskad effekt, men de har föga möjlighet att angripa de djupare problemen som underligger beroende-beteenden och du är benägen att upprepa förskjuta beroende-beteendet till något annat, eller att ständigt leva i motstånd till det. I alla fall där ketodieten visst uppnår en positiv effekt i detta avseende, så är den endogena livsstilen överlägset mycket starkare, därför att den är till 100% anpassad för just en total och optimal hälsa, och gör inga kompromisser överhuvudtaget i att försöka vara ett verktyg som attraherar moderna människors mentalitet om att fixa sig själva via en metod som manipulerar kroppen. Tvärt om, vilket ska bli tydligt, är den endogena livshållningen i polaritet med modern mentalitet, som den förövrigt nedvärderar som ynklig, svag och fragil, eftersom den moderna mentaliteten är starkt sammanbunden med dess undermåliga energiform som är glukos, och då ofta glukos i stora och snabba mängder, vilket är underlag alla de kluster av känslor och tankegångar som understödjer beroende-beteende.

Den endogena livsstilen nedvärderar också kolhydratrik kost som består av såkallade "hälsosamma kolhydrater". Detta betyder inte att en sådan kosthållning inte fungerar enligt en annans bedömning, men jämfört med det mål och ideal som den endogena livsstilen definierar, vilket är absolut optimal hälsa, så måste även den mer förnuftiga kolhydrat-dieten förkastas. Den endogena kosthållningen erkänner sig starkt sammankopplad med mentalitet och andra aspekter av sinnet, likaväl som den sträcker sig till den själsliga dimensionen i en närmast övermänsklig upplevelse av förbindelse med kropp, sinne och närmiljö. Kolhydratrik kost klarar inte av att bära individen till dessa nivåer av självförverkligande, och individen förblir mestadels avskiljd i en oändlig labyrint av tankar som inte sällan leder till terapeutens mottagningsrum. Det är enbart med fotfäste på en sådan bortom-mänsklig nivå, som ketogen energi förorsakar, som individen får möjlighet att uppnå riktig styrka när kroppen integrerar den ketogena energin i ett självreglerande system och väcker den biologiska intelligensen som har överlevt minst 300 000 år av evolutionärt tryck. Det finns ingen modern psykologi som kan nå dit.

Märk väl att oförmågan att se relevansen i att sträva efter optimal hälsa, är en svaghet som föds i sinnet hos den individ som från början inte är klartänkt på grund av glukos och skev kultur, och därmed inte kan förstå självfallenheten i en sådan ambition, utan avfärdar den med ursäkter, idéer om att "unna sig", att "äta lite av varje", att "ha balans" eller att en sådan ambition är extrem. Vad en sådan individ presenterar, är inte någon alternativ bättre strategi för hälsa, utan inget annat än ursäkter för att försumma hälsan till förmån för en illa utvecklad eller skev känsla för vad som är kvalitet och vad som leder till det. Däri föds också en stolthet och en arrogans, däribland att individen ser sig förtjäna optimal hälsa ändå, och i avsaknad av det fostrar en bitterhet, men ser aldrig sig själv som ansvarig utan som ett offer. Men (!) snarare än att kritisera andra individer, ska den endogena människan rannsaka sig själv efter denna kritik, och säkerställa att hen själv inte är sådan. Vad andra gör är upp till dem. Denna sorts skarpa kritik väcks inom den endogena aspiranten stegvis, och blir som en manifestation av evolutionära krafter som ifrågasätter individens många tidigare livsval. Det är i ödmjukhet som individen uppenbaras den rätta vägen. Ambitionen om optimal hälsa---snarare än att vara en extrem, är en naturlig vilja som uppstår när vi är klartänkta, och att alltid sträva efter det bästa är en hyllning av den gåva som är livet.

Jag kräver att du läser detta mot bakgrund av kravet att skapa optimala förutsättningar för hälsa och därmed uppnå din högsta potential. Låt oss säga att du antar utmaningen att granska alla kategorier av livsstilar och metoder, i syfte att finna den bästa för optimal hälsa, och att du faktiskt hittar den bästa livsstilen, då följer det konsekvent att alla andra kategorier av livsstilar är underlägsna. Annars skulle du inte valt en kategori över en annan. [fn: Jag använder begreppet kategori därför att det kan finnas flera snarlika livsstilar som är likvärdigt optimala] Därför kommer denna text medvetet nyttja ett svart-vit perspektiv, där det enbart finns en enda lösning, och den lösningen, för mig, är, antagligen, den endogena livsstilen, som innefattar den endogena kosthållningen. Följaktligen är alla alternativ underlägsna för mig. Detta, inklusive plattityden "man ska äta lite av varje". Låt oss avfärda det direkt genom att säga att 1) vår kultur är full av kost som bäst kategoriseras som skräp, 2) den förmänskliga människan hade inte "lite av varje" i samma mening som den moderna människan har.

Optimal hälsa är ett farligt begrepp i den moderna människans sinne, eftersom begreppet attraherar en manipulativ inställning i det krassa sinnelag som utgör den moderna människan. Den moderna människan betraktar sig själv som en trasig individ som måste manipuleras med diverse trendiga metoder, och gärna analytiska sådana som baseras på siffror och vetenskap. Begreppet optimal hälsa får den moderna människan att tro att här döljer sig en hemlig formel som kan appliceras för att få ett 6-pack, på 5 minuter, eller liknande. Den moderna människan lever i en värld av tankar kring sig själv, frånskuren upplevelsen av kroppen själv, och betraktar kroppen som något som måste åtgärdas som exempelvis via viktnedgång eller muskelökning. Den moderna människan har ingen riktig kontakt med den egna kroppen, och upplever därför inget välbehag i att vara i kroppen, och naturligtvis inte, eftersom den är full av effekten av höga mängder glukos. Därför är begäret efter eskapism via virtuella världar och underhållning högt. Kroppen blir då något som den moderna människan betraktar utifrån genom att tänka kring den istället för att uppleva det som att vara kroppen och uppleva genom den. Därför blir kroppen ständigt något som individen kritiserar med sina tankar och då blir det naturligt att söka metoder för att korrigera och manipulera kroppen. Låt mig förklara närmare: den moderna människan ser och upplever sig själv som sub-optimal, fragil och tillkortakommen, och gör så med all rätta, därför att hen är drabbad av alla de egenskaperna på grund av fel livsstil. Exempel: Den som är i kroppen har genuint självförtroende, medan den som är mentalt frånskild kroppen försöker tänka ut strategier för att framstå med självförtroende.

Den sub-optimala människan har normaliserat sådant som säsongs-sjukdomar, beroende av nässpray, brist på energi, "dåliga dagar", "matkoma", "blodsockerkrasch", "ibs", "sura uppstötningar", "irriterad för har låg energi", diverse krämpor och märkliga sjukdomar, passiv underhållning, att vara bunden till att äta var 4-5 timma. Med rätt livsstil drabbas man inte av dessa åkommor. Den moderna människan förstår inte det, vägrar ransaka sig själv, och köper istället preparat så som nässpray för att kunna manipulera kroppen utifrån så som om kroppen är ett felaktigt objekt som måste lagas med verktyg från utsidan. Vad jag gör är att sätta upp ett högt mål: fullständig friskhet, vitalitet och styrka. Sedan strävar jag efter det målet, och om jag uppnår det kommer jag påstå att jag har uppnått det och att det indikerar att det finns ett samband med min livsstil, och att det konsekvent då också indikerar motsatta livsstilar är underlägsna målet optimal hälsa. Att kalla en spade för en spade.

Jag vägrar att acceptera något lägre än så. Detta är mycket viktigt, och karakteristiskt för mitt tänkande: Jag vägrar acceptera att något som är sub-optimalt inom mig själv---även en sådan trivial företeelse som förkylning---skulle vara utanför mitt ansvar och min kontroll. Normaltillståndet är att vara frisk och inte drabbas av exempelvis säsongs-sjukdomar. Det är säkert förolämpande för många att höra, därför att de ser sig själva som hjälplösa offer för influensa och förkylning och annat, och när jag, via min livssyn, antyder att de själva bär ansvaret för det, uppstår kanske en irriterad förnekelse. [fn: Slutligen är det resultatet över tid som blir den starkaste indikationen på huruvida jag uppnått mitt mål. Om jag misslyckas måste jag ödmjukt undersöka sakförhållanden, och om jag lyckas kommer jag gladeligen berätta om det.]

Eller---varför inte ta ett annat exempel?---konsekvenser av överträning är baserat i idioti, som i sin tur grundar sig ett skevt sinnelag som söker det extrema, vilket i sin tur grundar sig i en skev kultur---ja kulturen är ju skapad av människan och blir inte bättre än dess deltagare---och enligt mig är kolhydratrik kost och annat skräp antagligen en bidragande faktor till att degradera folks sinnelag. Jag misstänker att hjärnans belöningssystem påverkas radikalt olika av en ketogen jämfört med en glykogen energi, och att dopaminsystemet styr vårt synsätt och vad vi strävar efter eller inte. Överträning är idioti eftersom evolutionen har straffat individer till att inte forma sådana aspirationer. I det moderna samhället omhuldas idioti av det skyddsnät av vetenskap och stöd som vår moderna kultur byggt upp, en idioti som då får möjlighet att frodas och som etableras som kulturella trender och traditioner.

När jag nämner "optimal hälsa", understryker jag att det är ett farligt begrepp specifikt för individer som är fast i det moderna synsätt. Det handlar inte först och främst om rätt kosthållning, utan om rätt grundperspektiv. Den moderna människan har fel grundperspektiv, där hen ständigt söker metoder, upplevelser och annat, för att åtgärda en kropp och ett sinne som upplevs som bristfällig och att överstimulera samma kropp och sinne för att livet känns tomt. Den "mjuka vetenskapen" som kallas psykologi, framhäver ofta vårt samtida fenomen om att uppleva en "inre tomhet", vilket, för övrigt, sett från det endogena perspektivet anses angränsar till det absurda. Så kallad "inre tomhet" är ett absurdum, från den endogena livsstilens upplevelse, därför att; istället för att ty sig till sådana betydelselösa upplevelser, har den endogena individen fullt upp med att engagera sig med diverse saker. Det finns helt enkelt inte tid för sådant "trams". Den endogena individen upplever sig ständigt full av mening, energi, handlingskraft och ambition. Den endogena individen, vars energi-system är baserat på ketogen energi, har fysiologiskt alltid en jämn energi, eftersom det är fett som förbränns och beroendet till mat är inte tidsbaserat så som det är för den glykogen-baserade individen som ständigt måste kämpa mot energimässig tomhet. Dålig energi ger en dålig kropp som ger dåliga tankar och dåliga upplevelser och flera sådana individer ger dålig kultur där de av någon anledning främjar och glorifierar allt som gör dem sjuka.

Det är nu klarlagt att den moderna människan är benägen att söka metoder att manipulera kroppen med, så som att äta si och så många kolhydrater för att gå ner i vikt. Ja, det fungerar säkert för många, men den endogena livsstilen är inte ett verktyg, utan en målsättning om optimala förutsättningar för hälsa, och ser sig själv därför nödvändigtvis som en livsstil som inbegriper alla dimensioner av livet. Grundtanken är att kroppen är ett självreglerande system, som, när den ges rätt förutsättningar, skapar ett optimalt hälsotillstånd. Därför behövs ingen metod för att specifikt gå ner i vikt. Vad som behövs är en hel livsstilsförändring, och med rätt sådan kommer kroppen själv att reglera vikt och allt annat. Uppnår du inte optimal hälsa så har du inte rätt livsstil. Istället för att fokusera på en enda metod, ska individen fokusera på livsstil, och låta kroppen göra sitt. Individen måste först sluta söka metoder för att åtgärda vad individen själv ser som problem. Ofta söker individen metoder för att manipulera sin kropp i syfte att följa samhällstrender. Individen måste underkasta sig kroppens egna intelligens där kroppen respekteras som ett självreglerande system som sätter allt i ordning om den får rätt förutsättningar.

Den endogena livsstilen går ut på att efterlikna och simulera de förhållanden som den förmänskliga människan in jägare-samlarsamhället levde under. Den endogena livsstilen är benägen att luta sig mot de observationer om att diverse sjukdomar som inte fanns förr, uppstod i övergången till jordbrukssamhället med spannmål och mejeriprodukter. Den endogena livsstilen fokuserar på vad vi vet om perioden innan dess, samt förutsätter att individen utforskar sin egen biologi och absolut inte förväntar sig en färdig lista med instruktioner.

%tip Läs mer om den endogena livsstilen.

[TOC]

%note Denna post använde först begreppet "keto" så som i "ketodiet" men senare kom jag att anse att det egentligen är endogen kost jag har siktet inställt på.

Å ena sidan: Den återkommande tanken är att jag inte rekommenderar detta till någon. Å andra sidan: Ändå är det otänkbart att återgå till mina tidigare kostvanor besteådnde av kolhydratrik kost. Dessa två tillsammans motsägelsefulla fraser existerar samtidigt i min tankevärld och tvisten mellan dessa två tankar vittnar om att mitt dopaminsystem som är betingat av kolhydrater kämpar mot den rena ketogena energin som allt mer får fäste i form av överlägsen mental klarhet och fokus. Det första uttrycket är emotionellt. Jag rekommenderar inte denna kosten till någon, därför att jag upplever en stor tomhet i vardagen då jag inte kan ådra mig njutningen av socker och kolhydrater generellt. Det andra uttrycket---om att den ketogena kosthållningen är överlägsen---är rationellt och grundat i det faktum att fördelarna jag upplever är såpas framträdande att jag rent biologiskt och intiutivt föredrar detta framför det tidigare.

Vad jag förstod tidigt, var att ketogen kosthållning, lågkolhydratkost, innebär en livsstilsförändring. Mitt initiativ till att prova lågkolhydratkost började med avsikten att fasta. Jag förstår väl att vi i vår kultur äter alldeles för mycket, och att magen och kroppen i övrigt sällan får vila. Vedertagen kunskap är att fasta är bra för kroppen, då den får möjlighet att reparera sig själv och sköta underhåll i avsaknad av födoämnen som kräver energi för att brytas ner. Väl på dag två på fastan började jag läsa mer om uråldrig kost, och, tack vare att ChatGPT är så bra på att sammanställa information, insåg jag snabbt att de insulinspikar som kolhydratrik kost skapar, är rena vansinnet, sett ur perspektivet av hur kroppen är byggd att fungera, och hur den har fungerat under 290 000 år av jägare och samlar-samhälle, innan de senaste 10 000 åren av jordbrukssamhälle med spannmål och kolhydrater. Det är också väl etablerat att en rad tidigare icke sedda fysiologiska försämringar skedde i sambandet med införandet av spanmål. Kroppen själv säger dock till vad rätt och fel är. Att "krascha" efter 4 timmar utan mat är något som vi tar som normalt i vår moderna kultur, och vi är slavar under mat-klockan. Det visar på en svaghet som kroppen aldrig var designad för att behöva uppleva, och evolutionärt sätt fungerar ett sådant suboptimalt tillstånd inte under mer tuffa förhållanden där exempelvis fokus måste bibehållas för jakt eller försvar. De långsiktiga konsekvenserna av ett insulin-system som regelbundet är satt ur balans är inte svåra att ha en träffsäker aning om utan att vara beläst inom forskning. Diabetes---sannolikt bara en av riskerna med kolhydratrik kost---är ett faktum i vår kultur. Med diabetes följer sannolikt många andra komplikationer då olika system i kroppen kompenserar för varandra och tär på varandra.

Kakor och godis, ostbågar med mera. Sådant kan jag inte äta längre, och det känns som en förlust, och som att den mat jag äter just nu är tråkig och "tom", trots att den är av mycket god kvalitet och variation. Mitt dopaminsystem genomgår en omställning, och först nu inser jag hur mycket av min vardag som centrerade kring stimulanse som fås via kolhydrater---inte nödvändigtvis socker, även om ibland i mitt fall, men kolhydrater generellt sätt. Att tanklöst skopa ur en påse chips eller ostbågar, det är en sorts stimluans jag förknippat med välmående. Nu är allt det borta. Istället har jag ett järn-fokus på att vara aktiv.

Ett järn-fokus är vad jag får, och vad jag har upplevt kontinueligt sedan start. Plötsligt "plöjer" jag igenom saker och ting som jag tidigare skjutit framför mig. Jag vaknar upp på morgonen och det första jag tänker på med engagemang är aktiviteter jag har framför mig. Jag har aldrig upplevt ett sådant starkt, stabilt, och bestående fokus tidigare, inte ens under de bra dagarna på kolhydratrik kost. Den kolhydratrika kostens paradigm---ja! jag säger paradigm---håller dig fången i cykler av matkoma och blodsockerfall---kolhydratrik kost binder dig till enviss livsstil som formar dina värderingar och din syn på världen och dig själv och innbär därmed inte bara en kosthållning utan en hel paradigm. Den ketogena kosten ger dig en bestående energi som inte rubbas av att du inte äter på en dag eller ännu längre. Brottet från kolhydratrik kost innebär ett paradigm-skifte---en fundamentell förändring av värderingar och hur du ser på världen. Plötsligt kommer du i kontakt med en djupare energi av dig själv där du blir mån om hälsa och att vara aktiv och att inte slösa tid på onödig underhållning. Kolhydrater, liksom social media och liknande, delar samma grund, och frodas i samma paradigm där du aldrig känner dig hemma i din egen kropp och ständigt söker stimulans och verklighetsflykt, istället för genuint engagemang med närmiljön. Du, som använder kolhydrater som primärt bränsle, kanske inte ser dig i mörkret av min beskrivning, men jag själv upptäckte, för min egen del, att så var fallet, då jag övergick till den ketogena kosten och plötsligt fick något att jämföra med.

Omställningen till keto beräknas ta 90 dagar, och jag är nu på dag 60. Vi får se. Jag är i dagens läge tvetydig, precis som jag inledningsvis beskrev. Jag saknar de där stunderna då jag njöt av att äta ett helt paket kakor, trots att jag mådde illa efteråt. Å andra sidan har något vaknat inom mig som nu inte kan ignoreras---denna kraft och vilja till genuint engagemang och varande---och medan jag kan längta efter kakor, kanelbullar, kaffe och annat, så har jag en känsla av att stadigt vara och fortsätta i ketogen rikning. Ett genuint engagemang---vad är då ett icke-genuint sådant? Det är hela en kultur och de beteendemönster som främjar snabb stimulans, beroende och annat som är underhållande för stunden, men som, precis så som så många vittnar om---lämnar dig tom på insidan---ungefär som kolhydrater; snabb stimulans och energi, men tom på insidan efter några timmar, och då fruktansvärt tom.

Då jag efterliknar en kosthållning som är mer som jägar och samlar-samhället---en uråldrig kosthållning---undviker jag också kaffe, och alla andra stimulerande medel. Min tanke är att när alla beroenden försvinner, och mat och dryck inte längre förblir centralt,... ja, då dör visseligen den del av oss som finner livets mening i just det,... men då har vi också möjlighet att vakna till något bättre som inte kan nås via genom att fly från verkligheten, men helt tvärt om; genom att konfrontera verkligheten, vilket sker då all onaturlig stimulans tas bort. Men tänk efter! Är det ditt liv inte mer än så; att finna livets mening i mat, dryck, netflix, social media, och liknande?

Omställningen till ketogen kost innebär en helomställning på så vis att det innefattar även den själsliga, eller djupt psykologiska nivån. Jag upplever en tomhet just nu för att jag inte får de kolhydrater mitt dopaminsystem är betingat att förvätna sig. Världen känns tom och dyster i skrivandets stund, men samtidigt har jag en inneboende intuitiv kunskap om att det där bara är struntprat, och jag känner mig snarare vilsen, frustrerad och aggiterad, då jag möter verkligheten som den är, för första gången, utan att mitt perspektiv är påverkat av ständiga begär efter stimulans, så som via kolhydrater och via alla de andra närliggande begären som verkar i samklang med effekten av kolhydraterna på dopaminsystemet. Kolhydratrik kost tycks vara liksom djupa rötter av ogräs som förgrenar sig i ditt undermedvetna och tränger sig upp i alla aspekter av ditt liv och fullständigt dominerar dig och din världssyn. Varför jag, trots min längtan efter kakor, inte kommer återgåt, är att jag nu upplever frihhet. [fn: Var medveten om att jag är på dag 60 och att jag skriver detta under pågående omställning och att jag faktiskt inte vet hur det kommer falla ut. Inledningsvis var jag optimistisk. Jag är fortfarande optimistisk, men just nu verkar dopaminsystemet genomgå en omställning varav längtan efter gamla vanor förstärks. Om det visar sig att jag har fel, så försöker jag mrätta mig efter ny insikt.] [fn: Jag påbörjade övergången till keto fredag 25 april 2025 kl 19:00.] [fn: Jag gick ner 8.8 kg exakt på de första 56 dagarna.]

Innan jag började med Keto designade jag följande. Tanken var att skapa ett skyddsnät för mina matvanor som var något monotona. Dock frångick jag detta protokoll då den ketogena kosten är radikalt annorlunda och inte ger helt andra förutsättningar för kroppen varav jag också ändrade mitt protokoll, till vad som presenterades ovan.

%note Denna post använde först begreppet "keto" så som i "ketodiet" men senare kom jag att anse att det egentligen är endogen kost jag har siktet inställt på.

Här följer det program jag utvecklade under dag 35 (30 maj 2025) av övergångsfasen till ketogen kost. Det finns ingen särskild mening med att det är dag 35 annat. Grundtanken är fortfarande ett program som är heltäckande, men nu mer lågdoserat för att garantera konsistens i näringsintag, men samtidigt låta kroppen i huvudsak hämta näring från kosten.

Detta program är inte skapat med avsikt att täcka upp för brister i keto-dieten, om det finns några sådana. Jag vet inget om dess brister. Generellt sätt har antagligen all kosthållning i praktiken brister, och det är därför jag skapar detta program som ett sorts skyddsnät och för att ge mig själv de optimala förutsättningarna som efterliknar vad jag skulle fått om jag levde under optimala förutsättningar på ett sätt som svarar bäst mot kroppens faktiska behov och potential, vilket då också ställer krav på rörelse, sömn, och livsstil i övrigt. Detta är alltså tänkt att vara del av en redan god livsstil, och inte täcka upp för brister i en dålig sådan. Tanken är att ta något som är bra, och ge bästa förutsättningar för att det ska bli ännu bättre.

Tanken är att lågdosera. Alla tillskott tas bara en tablett/kapsel av.

Till detta hör att jag också dricker mitt mineralvatten som är enda vatten jag dricker. Se denna artikel för info om det.

En kort inledning till området kosttillskott vad gäller mig själv, visar att jag hade dåliga matvanor runt 20-årsåldern och märkte genast god effekt av kosttillskott, exempelvis Zink och Magnesium, som jag antagligen hade brist på vid tillfället. Att kosttillskott har effekt råder det ingen tvekan om. Konsten är att använda dem rätt. Nu, 20 år senare, använder jag kosttillskott för att efterlikna det näringsintag som vore optimalt om jag levde i en optimal miljö efter hur vi är designade att leva och vad vi fysiologiskt gynnas mest av att äta. Medan det kostvanor är upp till var och en, är det ingen tvekan om att det finns ämnen och sätt att äta på som är missgynsamma, och konsekvent finns det också ett förhållningssätt som objektivt sätt är överlägset det förstnämnda.

Den moderna människans livsstil är i många avseenden bristfällig och frånskild naturens avsikt, men vi moderna människor har också mycket goda ting som kan kompensera för det samt även kompensera för brister de antagligen hade för tusentals år sedan. Exempel: Eftersom du inte går barfota i stor utsträckning, som dina förfäder gjorde, får du inte i dig N-Acetylcystein (NAC), men det kan du kompensera för med kosttillskott.

Tanken med min förbrukning av kosttillskott är att undvika snabbar och onaturliga effekter genom höga och onaturliga koncentrationer. Istället tar jag kosttillskott på ett långsiktigt och låg-doserat sätt, för att undvika överlappning, överdosering och att kroppen vänjer sig. Tillskottet ska komplettera, inte ersätta.