Högre standard

En högre standard borde innebära att ha en idé om vad som är bättre, agera efter det och stå för det i på så vis att det som strider mot bättre vetande motarbetas.

Det förefaller mig allt mer nödvändigt, för var dag som går, att sluta kompromissa med osanning i dialog med omvärlden i mina försök att vara ödmjuk och tillmötesgående. Sluta vara tillmötesgående med vad som är dåligt och osant. Stå för vad jag själv vet är rätt. Det innebär inte försök att övertyga andra, men att markera ens egna uppfattning i syfte att hålla sinnet rent från det som är osant och söker ditt medhåll; osanning söker ofta medhåll, för det kan inte stå för sig själv, eftersom det är falskt och inte grundat i verkligheten.

Det är inte upp till individen att välja livsstil såvida individen vill ha god hälsa. Det finns bara en väg. Kroppen har många fysiologiska funktioner och samspel som bara fungerar på ett sätt. Idén om valfrihet - vad som fungerar för dig är rätt för dig - ger inte frihet att välja precis vad som helst och kalla det för livskvalitet och påstå att det fungerar. Du avgör inte vad som fungerar via dina åsikter, utan det avgörs via hur väl din kropp och ditt sinne fungerar, vilket är objektivt och inte grundat i åsikt. Individer bedrar sig själva genom att tro att personliga åsikter står över natur samt orsak och verkan. Den endogen livsvägen sätter en högre standard, och hävdar att den svarar mot din naturliga potential, medan personliga åsikter oftare lägger en lägre standard för att anpassa sig efter individens komfort, men där en sådan livsstil i kontrast mot den visar sig uppenbart dålig. Det finns inte två lika bra alternativ till hälsa, eftersom kroppen inte fungerar på två olika sätt. Det finns ett utrymme för variation, inom vilket alternativa metoder kan förekomma, men det tycks mig vara så att många alternativ till livsstil placerar sina påstådda lösningar utanför ramen för hur kroppen fungerar, varav individen ändå vill tro att det fungerar för mig, vilket det inte gör, annat än av för psykologiska skäl. Den endogen livsvägen, accepterar dock inte att livsstil anpassas av psykologiska skäl - so exempelvis det psykologiska behovet av att unna sig i bemärkelsen att äta stor mängd raffinerat socker. I motsats till det kräver den endogen livsstilen att individens mentalitet anpassas efter fysiologisk sanning om vilka förutsättningar som bäst gynnar kroppen, och för det existerar en en ram inom vilken en förhållningssätt kan accepteras, och alla andra förhållningssätt är felaktiga, och inte ett fritt val hos den individ som vill ha hälsa, och åter igen; eftersom alla vill ha hälsa, är det enda bästa valet inte ett fritt val, utan ett krav.

Ett sunt perspektiv är att ohälsa medför lägre livskvalitet, alla upplever denna sanning om de drabbas av ohälsa, och alla vill ha hälsa förutsatt att ohälsa inte är en strategi för att uppnå vad som anses vara andra hälsofördelar - och en sådan strategi grundar sig fortfarande i vilja till hälsa, välstånd och vitalitet.

Den mediokra människan är alltid i en kompromiss med vad som är dåligt, och är säkert ofta kluven i valet mellan gott och ont. Den goda människa vet och gör bättre.

Det är nog av välvilja jag är ödmjuk och tillmötesgående - att ge andra fritt utrymme att uttrycka sina osanningar, eftersom det anses vara hövligt att låta folk få vara som de är, och de identifierar sig med sina osanningar eller sämre resonemang följt av behovet av att uttrycka sådan identiteten utan att bli konfronterade av motsatser. Jag behöver dock ingen sådan personlighet bestående av osanningar, utan ser hällre sanningen och rättar mig själv efter det, men någonstans lägger jag lägre förväntan på andra, som att de inte är intresserade av att orientera sig efter sanning. Jag tror dock att somliga inte är väl kapabla att orientera sig efter sanning - liksom Jesus påpekar den smala vägen som leder till sanning och liv, över den breda enkla vägen som leder till död - , men ska det tas hänsyn till? Sanning är uppenbar och att leva i sanning bör innebära att uppenbart vara sanningsenlig, även om det motsätter sig omgivningen. Osanning I omgivningen får inte ursäktad med omgivningens oförmåga, utan omgivningen måste utmanas till förändring eller undergång. Alternativet är att osanning får större fäste än sanning, vilket leder i det extrema till missär och död, varav självbevarelsedrift hos några få intelligenta individer slutligen utmanar och avslöjar osanning.