Styrekträning

Nu först efter dag 200 kan jag ärligt säga att jag känner mig genuint stark. Jag har visserligen känt mig stark innan dess, men det har varvats med perioder av upplevelse av trötthet i musklerna, som om jag har sirap i musklerna. Det är en relativt obehaglig känsla. Jag har märkt att om jag blott ser mig som ett passivt offer för den känslan, så består den. Om jag istället fostrar en mentalt tuff och grym mentalitet -ofta upplevd som elak - försvinner självaste tröttheten, och särskilt om jag kombinerar det med fysisk aktivitet. Det är som att kroppen på cellnivå reagerar på mitt mentala sinnestillstånd. Att trotsa den tröttheten, eller svagheten, kräver dock ofta mental tuffhet, varav du rent av måste bli elakt fokuserad, och stundvis är det som att du har en sorts spökkropp av svaghet, som stegvis dör då du fortsätter att trotsa tröttheten. Märk väl: tröttheten försvinner om du trotsar den och det är därför ingen signal på fysiologisk utmattning. Tröttheten som är föremål för diskussion här, har en mental bas och är i kombination med krävande fysiologiska omställningar på grund av den ketogena livsstilen med fokus på jägare-samlare. Du kan inte kompromissa med spökkroppen. Den måste tillintetgöras genom strängt fokus på styrka.

Det är först nu, runt dag 230 som jag genuint känner att jag antagligen kan börja bygga upp mer fysisk styrka via styrketräning. Jag ska dock fokusera på lågintensivt och utan vilodagar, typ 30-40 repetitioner av 1/3 av mitt max. Jag har dock just börjat utforska detta men min intuition pekar åt det hållet.