Individualism som Nordiskt värde

Sverige behöver mångfald, men inte främst för arbetsmarknadens behov, eller vilka argument som man vanligtvis framför. Mångfald behövs för att bära upp en individualistisk värdegrund.

Individualism är, och ska förbli, ett Nordiskt ideal. Tänk på det faktum att du själv uppskattar vad vi svenskar kallar egentid. Det kan du glömma i ett kollektivistiskt samhälle där släktträffar och familjeobligationer avlöser varandra i oändlighet, och där individens blotta tanke på egentid skulle klassas som fel. Vill du spendera timmar med att äta lunch med din chef efter jobbet, och dessutom betrakta din chef som en förlängning av din familj? Antagligen inte om du är uppvuxen i Norden.

Essensen av Nordisk individualism grenar ut sig till flertalet dimensioner av samhället och dess individers mentalitet. Mot bakgrund av ett samhällsfabrikat som präglas av individualism är individer från andra kulturer inte enbart välkomna, men nödvändiga som rättesnöre för den förrädiska delen av majoritetskulturen som försöker motverka individualism. Med påståendet att individer från andra kulturer är nödvändiga fanbärare av individualism, måste det samtidigt understrykas att dessa individer själva ska vara kapabla individualister, och inte kollektivister som söker att förråda och omkullkasta det Nordisk samhällsstruktur som grundas i individualism, protestantism och Luther.