Motstånd mot allt annat

id 109 · Skapad: 2025-10-31 · Ändrad: 2025-12-17 · Diff

Låt mig starta med en kanske svårbegriplig formulering: Omgivande sjukdomsbringande kultur av vårt samtida samhälle som normalerserar en rad destruktiva beteenden - sättet på vilket kost och droger används på vilket har direkt destruktiv bäring på fysiolgin - ter sig oerhört främmande, och rent av vanvettig.

Den ketogena kosten i ett endogent kontext innebär att identifiera och kliva ur den kultur vi formats av och lever i. I grunden tycks det vara en sorts meta-kultur som underligger alla enorma kulturella krafter. Det är alltså inte en fråga om huruvida den här eller den där kulturen är rätt. Vi vet visseligen att vissa kulturer är överlägsna i avseendet lika rättigheter, jämställdhet etc, men med den endogena aspirationen söker vi att gå än djupare än att enbart finna den bästa kulturen. Vi söker de grundmekanismer som ger individen optimal hälsa, och vi ser att vägen till uppvaknande leder bortom kultur, som snarare, via sina många trender och påtryckningar, förvrider begreppet om vad som är hälsosamt.

Modern kultur betraktas i många avseenden som att leda individen till beteenden som förorsakar sjukdom och död. Brist på självinsikt är del i detta, både mental och fysiologisk - individen kan inte känna av kroppsliga signaler som diverse födoämnen faktiskt skapar, och mentalt är den moderna människan avskuren högre förmågor av introspektion och självkännedom i relation till omgivningen, och saknar situationsbaserad medvetenhet, och engagerar sig istället med ett mycket smalt mentalt fokus poå komfort och nöjen.

Endogen livsstil, i motsats till föregående nämnda okloka människan, innebär något särskillt unikt som skiljer och sätter den endogena människan över den okloka människan. Hård omänsklikg diciplin - hård och omänsklig; det anser den moderna människan då den exponeras för den endogena ideologin - i ett utförande av nogrannt utvalda beslut, som relaterar till biologisk sanning, medför ökad kroppskännedom via bättre förmåga att uppleva kroppsliga signaler då uppfattningsförmågan inte blokeras av kraftiga energipåslag via glukos och effekter av inflamationsbringande kost. Hård och omänsklig - det är också så som den endogena aspiranten upplever övergången till endogen livsstil, då svagheten stegvis identifieras och där ut i kamp med det framtida överlägsna jaget som är en realisation av individens sanna potential och som kräver total uppoffring och förkastande av den komfort sökande och självömkande individen som i sådan strävan också vanvårdar sig själv i en stolt arrogans inför biologisk sanning om orsak och verkan.

Det är inte bara en åsikt om att endogen livsstil är hälsosam som leder till polaritet med allt annat. Ett intuitivt motstånd mot allt annat uppstår grundat i direkt kroppskännedom om vad som ger styrka och vad som ger svaghet. När individer omkring betraktas gära val som leder till svaghet, är det klandervärdigt.

Vad som är naturliga behov

Men vi behöver reda ut vad som är naturliga behov.

Vi kan också vända på det och säga att en rad exemplariska och beundransvärda egenskaper lika mycket är del av vår natur, eller snarare att enbart dessa egenskaper är del av vår natur. Allt annat är en snedvridning av vår sanna natur, och inte något vi har från födseln. Istället för att förverkliga vår poitential till enbart exemplariska förmågor, blir vi av många faktorer snedvridna och sedan identifierar vi felaktigt vår snedvridenhet som en inneboende konstant del av oss själva, och fåniga idéer om nödvändig psykologisk motpol uppstår.

Vi som människor innehar inte alls destruktiva, omoraliska, klandervärdiga tendenser som vi förtrycker just för att de är negativa i samhällets ögon. Sådana tendenser uppstår enbart när snedvridning av vår sanna natur får företräde framför realisation av vår sanna potential. Vi behöver därför inte engagera oss med psykologi för att försöka närma oss dessa klandervärdiga tendenser och på något vis förlika oss med dem, eller integrera eller acceptera genom att acceptera att alla goda egenskaper kräver en motpol inom oss, dem vilket då antas medföra frigörelse och leda till genuint självförverkligande. Vi ska istället förkasta alla våra tillkortakommanden som just en snedvridning av vårt sanna tillstånd, och inte på något sätt kompromissa genom att låta dem uppehålla sig i vårt mentala liv och via vårt beteende. Religiöst folk, vad jag sett i vissa fall, har en tendens att förkasta psykologi till fördel för religiös tolkning, vilket i ett sekulärt samhälle kan verka som en outbildad och ett primitivt tillvägagångssätt, men det förefaller mig mer och mer vara så att vår moderna psykologi är just oinformerad om vår sanna natur och ett modernt primitivt försök att hantera vad religion har gjort bättre sedan många årtusenden tillbaka (villket inte alls innebär att all psykologi enbart är dåligt; kom ihåg att vi använder allt som är användbart när det är användbart).

Låt mig presentera ett annat perspektiv: Det är snarare så att vi har en rad beundransvärda egenskaper, som naturligt vill komma till uttryck, men som vi förtrycker genom att inte sträva efter att uppnå dem. Negativa egenskaper som girighet, avundsjuka etc, uppstår i vakumet som avsaknad av beundrandsvärda egenskaper medför, och de beundrandsvärda egenskaperna är frånvarande just för att vi inte utvecklar dem. I andra sidan: Grundperspektivet att vi har medfödda inre skuggsida eller inre negativa tendenser, är felaktigt. Vi har en inneboende potential till godhet, och misslyckande att förverkliga, leva och gestalta den potentialen, är vad som i sin frånvaro skapar möjlighet för negativa tendenser som en effekt av hängivenhet till "minsta motståndets lag".