Antagligen, men ned försiktighet, och med medveten strategi som respekterar endogena principer samtidigt som strategin tar hänsyn till de personliga förutsättningar som du ser som anledning till kompromissen.
Jag har alltid tänkt att kompromisser är okej, och ja, men frågan är hur långt man kan gå.
Jag ska nu prova att resonera kring jordnötssmöret.
Eftersom vi här på denna blogg befinner oss i det heliga landet av ultra-ren kost - och vi nöjer oss inte med något sämre - är vi resolut i vår ståndpunkt att jordnötssmör och baljväxter faktiskt är skadligt för kroppen. Det är en axiom. Det är alltså inte en fråga om ifall jordnötssmör fungerar för dig eller inte. I fundamentalistisk mening hävdar jag att jordnötssmör är dåligt och snarare än att hänvisa till en relativ princip om att "det som fungerar för dig är rätt" så hävdar jag att jordnötssmör inte fungerar för någon överhuvudtaget. Mot bakgrund av att jordnötssmör har dålig effekt oavsett vem som konsumerar det, frågar jag mig: Hur är det möjligt att inte känna av effekten av jordnötssmör?
%c För vanligt folk verkar så kallad nyttig mat vara något som man bara ibland, och med visst motstånd, konsumerar, "för att man borde", eller att komplettera med super-foods för att boosta någon aspekt av sig själv. Det är en underlägsen mentalitet och den endogena aspiranten ser det inte som ett besvär att göra rätt val. Vi vet i vårt hjärta vad som är rätt val, och den endogena aspiranten är en som är kapabel att, efter mer eller mindre ansträgning, välja rätt val. Den endogena aspiranten behöver därför inte lägga energi på att försöka försvara vad som från början är dåliga val och hälsomässigt underlägsna val. Begreppet ultra-ren kost är något som utmanar vanligt folk, eftersom det antyder en ansträngning att förhålla sig till en rad bestämmelser snarare än impulsiva infall. Den endogena aspiranten ser det dock som en frigörelse då vetskapen om skräp-födans inverkan är väl känd, och den endogena aspiranten är väl tillfreds med sina höga ambitioner och krav. Den endogena aspiranten är en sådan som har förmåga att formulera höga krav i det som är viktigt.
Jordnötssmör är oren föda från början. Det är ett faktum. Kroppen är konstruerad på ett sätt som gör baljväxter olämpliga för alla, även om olika individer hanterar det med viss variation. Vi ska också bekänna att även om jordnötssmör känns okej på en glykogenbaserad kost, så betyder det inte att det är hälsosamt och fungerar för de individerna. Skadeeffekten är betydande, men upplevs inte av individen pågrund av glykogenförbränningens tendens att trycka in omega-6 i fettväven istället för att direkt förbränna det. En sådan individ som övergår till ketogen kost i endogen bemnärkelse, ska således uppleva samma bekymmer som jag, förutsatt att kroppen för det mesta är i normalskick, eftersom kroppen är så konstruerad för oss alla.
Kompromissen som jag ska spekulera om här, är som lyder: Ingen kost ska förtäras som bevisligen och uniformt är skadlig för vår mänskliga fysiologi. Även om en kompromiss kan göras genom att dämpa skadan av omega-6 med motsvarande omega-3, så innebär det en ineffektivitet. Du introducerar ett gift i ett system, varav du sedan måste tillföra ett botemedel för att häva skadeeffekten. Det betyder att du genomför två olika handlingar och får medioker effekt, samt riskerar annan skada som du inte är intelligent nog att ha kännedom om. Ett mer effektivt alternativ är att enbart äta rätt produkt från början, och därmed utföra enbart en handling som direkt ger gott resultat, exempelvis äta rökt makrill.
Ska vi då avstå från rökt makrill därför att de innehåller föroreningar från östersjön? Här kan vi väga fördelar mot nakdelar, och hävda att fördelarna överstiger mödan av eventuella motåtgärder. Kan samma argument föras vad gäller jordnötssmör? Kanske, men i skrivandets stund förefaller jordnötssmör innehålla enbart skräp. Möjligtvis kan en enkel metod framställas för skattning av ett livsmedel.
Men, den skadliga effekten av jordnötssmör varierar beroende på person. Faktorer som hur mycket omega-3 du konsumerar som motvikt till dess höga halt omega-6 avgör. Lektinresistens och ensymaktivitet i tarmen avgör också. Trots detta sker en belastning. Den endogena principen är att inte äta något som är till belastning, utan att all mat som konsumeras, ska vara mat som fullt ut stödjer kroppen, så långt det är möjligt i vår att finna sådan kost kultur.
