Underkastelse till lag och ordning medför förtjänad frihet

Jag är nöjd med påståendet i artikelns titel: underkastelse till lag och ordning medför förtjänad frihet. Att göra avkall på diverse kortsiktiga nöjen - exempelvis onödig media och socker-baserad kost - och att anpassa sig till handlingar med långsiktig nytta, innebär en underkastelse, som sedan medför en frihet, då individen upplever genuin gynnsamhet via handlingar som står i nära relation med Lag och Ordning. Lag och Ordning är en eviga sanningen som aldrig kommer ändras, oavsett kulturella idéer och åsikter. Artikelns mest sublima tema är det - vad jag just nämnde - men jag diskuterar i nära relation till mycket konkreta sakförhållanden, därför att utan att understödjas av konkreta sakförhållanden, blir idéerna blott intellektuell stimulans utan praktisk nytta. Stimulans över praktisk nytta är precis det konkreta tema som understödjer artikelns sublima tema om en evig överskridande Lag och Ordning och alltomfattande.

Det ska också nämnas att Lag och Ordning är två begrepp som av författaren ska ges ontologisk tyngd i ett vidare system av författarens idéer, som har utvecklats sedan tidigare och som kommer vidareutvecklas över tid.
[el:
[Jag kommer [återvända till denna artikel och möjligtvis dela upp i flera artiklar och vidareutveckla.

Del av kärnan av den endogena livsvägen är att du inte får som du vill, och du behöver acceptera det. Däri består begreppet underkastelse. Detta har biokemisk grund, på så vis att du utesluter alla stimulanter. Stimulanter kommer i många former: substanser, media, sociala reaktioiner m.m. Nyhetssökande och nyfikenhet för sensationens skull är för mig personligen en av de många stimulanser jag dras till. Ett exempel är informationsberoende, som kanske är ett nytt fenomen i vårt teknologiska informationssamhälle, men som bygger på samma grundmekanism av beroende som utvecklas i relation till en källa för stimulans - ny information fascinerar och skapar en kognitiv stimulans. Ett exempel är att konsumera ett stort antal dokumentärer, vilket upplevs intressant, men inte har någon praktisk nytta för individen i dess närmiljö.

Stimulans är sådant som skapar en känsla av välbehag, utan att ha någon praktisk nytta, och ibland har en rentav destruktiv effekt, så som att undvika nödvändiga aktiviteter för att istället lägga tid på att söka och uppleva stimulans, exempelvis att titta på tv istället för att diska.

En suboptimal lösning, under en särskild förutsättning, är att låta sig stimuleras av en stimulant (a) under tiden man utför en tråkig syssla (b). Ett exempel kan vara att lyssna på en podcast (b) under tiden man diskar (a). Parallel aktivitet av A kombinerat med B är negativt under förutsättning att B fungerar som ett medel att tillföra njutning och välbehag mot bakgrund av en till upplevelsen tråkig syssla A. Individen är mentalt verklighetsfrånvänd och lider av att engagera sig med närmiljön, så som att diska. Individen får ingen känsla av välbehag via att göra en praktiskt gynnsam syssla. Istället får individen en känsla av välbehag genom att utföra en syssla som inte har praktisk nytta. Framställt på detta vis - genom att analysera individens kognitiva predisposition om antingen leda eller njutning i relation till en aktivitet - kan vi se att individen är missriktad i sin utgångspunkt. Hela livet centrerar kring att undvika leda, oavsett dess praktiska nytta, samt ivrigt och desperat söka njutning som inte har praktisk nytta. Modern psykologi har en uppsjö idéer om varför vad jag här klandrar är ett mänskligt behov för upplevelsen av känsla av ett meningsfullt liv. Uttryck som man måste ju att unna sig är den folk-psykologiska förklaringen till samma sak.

Jag förespråkar istället att individen gör avkall på lycksökande och svälter driften till det, genom att avstå från stimulans. Det betyder konkret att avstå från sådant som binder individens intresse och producerar någon form av njutning, men som inte har praktisk nytta. Genom att bedöma den praktiska nyttan av en aktivitet avskaffas det som ej har praktisk nytta. Njutning avskaffas inte enbart på grund av att det är njutning. Det vore ointelligent, eftersom njutning ofta är en biprodukt av goda praktiska handlingar, och vi är menade att uppleva välbehag när vi gör rätt i relation till natur. Bedömningen av lämplighet av en förekomst av njutning baseras, inte på det faktum att det är njutning, utan på huruvida förekomsten är relaterat till en praktisk nytta. Antagligen behövde folk förr i tiden inte tänka mycket på detta, men i vår kultur har vi så mycket värdelösa ting som lockar vår uppmärksamhet, och social media, exempelvis, grundar sin affärsmodell på att binda din uppmärksamhet till stimulans som saknar effekt i form av praktisk nytta. Den moderna människan som aspirerar att leva sin potential, behöver göra medvetna val och urskilja det onyttiga. Mitt resonemang kan ses finna stöd i religion, exempelvis Buddhism, i the Mahāhatthipadopama Sutta (MN 20):

När en tanke på sensualistisk begär uppstår i sinnet, känner man igen den och erkänner den som ohälsosam. Man överger den och ersätter den med en hälsosam tanke om avhållsamhet (att släppa taget om begäret). När en tanke på illvilja uppstår, överger man den och ersätter den med en tanke om vänlighet. När en tanke på grymhet uppstår, ersätter man den med en tanke om medkänsla.

Jag ska sätta ovanstående referens i sitt sammanhang, men först först beskriva generellt varför den referensen tycks reflektera en essäns som tycks återspeglas i mänskliga kulturer överlag.

Jag vill inte begränsa essensen av ovanstående passage till just Buddhism. Jag tycker mig inom kristendomen se samma grundtanke om att separera gynnsamt från ogynnsamt. Av någon anledning tycks de insikter som kan tänkas underliga tillvägagångssättet reflektera en generell tendens hos människan och inte inom en enstaka kultur. Medan kultur kategoriseras via yttre attribut så som maträtter och sociala förväntningar, tycker jag mig se att vi alla, egentligen enbart tillhör en av två kulturer:

a) Den som söker sensoriska upplevelser för dess egen skull (innefattar även social status m.m), 2) b) Den som inte gör det och istället söker något annat, vilket antyds i den religiösa passagen ovan.

Individen kan också uppleva sig vara i ett dilemma mellan (a) och (b), och det är kanske i det spänningsläget mellan medvetenheten om två starka motpoler - två motpoler om köttet och andligheten, vilket Kristendom för övrigt är bra på att gestalta - som individen fall in i vad som kallas livskris när individen via livsomskakande upplevelser, så som förlust, får plötslig kännedom om förgängligheten i (a).

Det är i nästintill omöjligt att förstå ovanstående passage utan ett specifikt sammanhang. En kontextlös tolkning framställer ovanstående passage som en förnekelse av vad det innebär att leva, då individen tolkar sensualistiska begär och dess uppfyllelse som centralt, och kanske enbart en individ med något sorts trauma i bakgrunden skulle möjligtvis finna mening i att försöka frånvända sig alla sensualistiska begär, då sensualism för den individen relaterar till närmiljön som för individen har varit till besvikelse och kanske rentav hotfull, varav individen dissocierar från den närmiljö som annars ger vardagliga glädjeämnen och underbygger vad som för de flesta upplevs vara ett meningsfullt liv. Ovanstående passage vore attraktiv för en individ med generaliserat ångest syndrom (GAD), och särskilt med inriktning på existentiell ångest, där individen söker trygghet i tankevärlden inom vilken religiösa idéer ger löfte om frigörelse vilket individen ser som nyckeln till frigörelse från det ständiga obehaget av generaliserad ångest, vilket i grunden egentligen inte beror på att sensoriska upplevelser och världen i sig är negativa, men att den generaliserade ångesten beror på att världen för individen i fråga har varit negativ och blivit källa för ångest.

Ovanstående passage ska dock sättas i ett specifikt sammanhang - välj vilket du vill, men här ska jag välja ett som baseras på mitt resonemang kring nyttiga och onyttiga handlingar samt sökandet efter stimulans för dess egen skull. Jag framhåller att den individ som söker stimulans för stimulansens skull, också är:

• Svag: Individen är svag i den specifika bemärkelse att individen enbart med mycket möda och besvär kan genomföra basala gynnsamma handlingar, så som att ta hand om disken. Individen är svag i bemärkelsen att inte effektivt kunna hantera friktion i omgivningen, då inte ens ett initiativ till att diska kan tas utan mycket upplevt besvär.
• Vilsen: Individen är vilsen i att inte förstå relevansen och den långsiktiga nyttan i att välja nyttiga handlingar framför roliga handlingar som är lustfyllda men saknar goda resultat.
• Oengagerad: Individen förväntar sig bli stimulerad utan krav på motansträngning, och tröskeln för vad som upplevs vara godtagbar ansträngning är mycket låg, vilket beror på att individens dopaminsystem har vant sig vid omedelbar och friktionslös stimulans. ^[1]
• Arrogant: En bristande förståelse för att ovanstående är sant, eller snarare en vägran att acceptera det. En bristande förståelse för att lösningen på brist på engagemang och meningskänsla inte består i att finna en annan form av friktionslös stimulans, utan att lösningen består i att acceptera naturens ordning som innebär att individen inte fritt kan välja att underlåta praktisk nytta, utan rentav måste utföra nyttiga handlingar för att svara mot den egna självbevarelsedriften och känslan av att kunna behärska sin närmiljö, vilket är den riktiga källan till känsla av mening i livet. För att nå dit måste individen ofta välja handlingar med långsiktig vinst framför de med kortsiktig.
• Bortskämd: Individen måste underkasta sig en uppsättning handlingar som skapar friktion, men via arrogans tycker sig individen förtjäna goda upplevelser utan ansträngning. Detta utspelar sig på mikronivå via att scrolla på social media eller söka annan stimulans, där individen får en känsla av stimulans utan ansträngning vilket svarar mot individens predisposition av att vara bortskämd, men naturligtvis kan individen inte engagera sig med något annat som inte ger direkt stimulans, och upplever ett förakt gentemot sådant som innebär friktion. Den starka individen, å andra sidan, upplever engagemang, glädje och mening exakt i läget av friktion, därför att dess dopaminsystem är balanserat och hälsosamt och kan finna glädje i aktiviteter som ger långsiktiga resultat.

Formeln är enkel: att utföra meningsfulla handlingar skapar en känsla av mening i livet. Naturen är så beskaffad att den lyder under lagen om orsak och verkan - en viss handling leder till ett visst resultat. Människans biologiska sanning är att kroppen och sinnet lyder under samma lag om orsak och verkan, och är programmerad till att signalera till individen, via fysiologiska och kognitiva processer, hur väl individen förhåller sig till lagen om orsak och verkan, och signalerar via intuition framtidens sannolika utfall givet nuvarande predisposition och närmiljö. Vi förstår således att en sådan sak som depression enbart är en intuition - en intelligent kognitiv signal - om att saker går åt helvete. Ett exempel på det är den man i Indien vars enda ko dog av en sjukdom. Han fann sig därefter deprimerad. Han fick av västerlänningen SSRI preparat, men en kritisk reflektion inom den psykiatriska sfären reflekterade kring att orsaken till hans depression var ytterst naturlig och att lösningen låg att finna i miljömässiga faktorer, inte via preparat. Min misstanke är att all depression är orsakad av ett ofta komplext nätverk av fysisk, social, näringsmässiga, miljömässiga och kulturell faktorer, som alla signalerar om fara. Människan är ett instrument skapat att känna igen fara, men modern kultur, via dålig näring, dålig kultur etc. missanpassar och förstör detta instrument. Signalerna om fara blir missvisande, och vänds sedan mot individen själv via antaganden som att depression är grundat i en inneboende egenskap eller kemisk obalans. Vad jag ser är istället en individ, som av olika skäl, inte lärt sig leva på rätt sätt, där exempelvis dålig livsstil förorsakar kemisk obalans.

Rätt rätt leverne handlar förövrigt inte alls handlar om att njuta och fånga dagen, utan att rätt och slätt göra rätt, och att göra om, göra rätt. Den som upptas av njutning och dess lockelse ska veta att naturens lagar inte tar hänsyn till en sådan mänsklig drift, och en livsstil sprungen ur en sådan drift innebär individens fall - inte enbart i religiös bemärkelse, men också i faktisk bemärkelse. En kompromiss med en sådan drift, är alltid ett avtal med de onda krafter som religionen föreställer sig. Militärväsendet, som lever mycket närmare farofyllda faktorer, har en mycket mer nykter syn, vilket föder tidlös visdom som gäller livet i övrigt: Gör rätt eller bli missgynnad. Bortom vårt sociala skyddsnät av sympati och hjälp, står en ursprunglig naturlig ordning som är lika grym mot avvikelse, som den är belönande vad gäller individens följsamhet till dess lagar, och som inte låter individen helt fritt välja sina handlingar, utan bestraffar dåliga handlingar med misär och död, och belönar goda handlingar med gott resultat. Jag behöver vara ytterst konkret för att fokusera de individer som annars tenderar att passera dessa reflektioner till blotta spekulationer, snarare än att låta sig konfronteras av dem. Exempelvis är diabetes typ 2 en konsekvens av särskilda handlingar, och individen kan inte välja att utföra de handlingarna och samtidigt inte få diabetes typ 2. Individen kan inte äta kakor och förvänta sig att blodsockret inte ska stiga. [fn: Via modern teknologi kan vi förflytta den skadliga konsekvensen av skadliga handlingar, genom att bota symptom, som via tillförsel av insulin. Vi kan således överlista naturen, men samma grundprincip om orsak och verkan existerar fortfarande och det blir ett vågspel där naturen på ett eller annat sätt oftast vinner. Modern teknologi tillåter individen att ignorera vissa konsekvenser som för tidigare generationer var till stor skada. Jag spekulerar dock i att en drift till gränslöshet snarare än bekräftelse av och anpassning till lagar, i sig själv medför en dålig mentalitet som på sikt straffar sig. Disciplin lönar sig över slapphet, där exempelvis intelligens via analytisk förmåga är mer fördelaktigt än att vara ovetande.]

För att återgå: Jag föreslår att all stimulans som eftersökes för stimulansens egen skull, ska undvikas. Jag står någonstans i ett mellanläge. Jag vill å ena sidan dricka kaffe idag, men jag är allt för väl medveten om de många fördelar och den mycket djupare känslan av glädje som uppstår när individen - jag själv - når himmelriket, där driften efter friktionslös njutning inte får fäste, där ondskans kraft och lockelse inte kan existera. Himmelriket är därför en plats som ondskan flyr, därför att där finns en essäns som inte tillgodoser ondskans orientering kring njutning som inte förhåller sig till ordning och lag. Lagen är att hedonism - liksom i fallet Faust - straffar sig, och ondskan är ondskefull, då den förför individen, via ett falskt ljus av njutning, till sådant som egentligen är mörker i bemärkelsen av destruktivitet, mot bakgrund av valet att försumma goda handlingar. Lag och ordning är ett faktum, och ondskan är alltid i motstånd till det. Ondskan är inte oskyldig minoritet som bara råkar ha en annan sorts lag och ordning, och att Lag och Ordning inte är tolerant nog. Ondskan, även om den utger sig för att försöka skapa en annan ordning, har alltid slutligen som mål att bryta ner all sorts Lag och Ordning. Gestalter som Jesus och Buddha, blir representanter för Lag och Ordning, och lovar att om du följer dem, kommer du att förhålla dig till Lag och Ordning, och därmed uppnå genuint goda resultat. Vissa handlingar och attityder, så som uppriktighet och själv-reflektion, vilket exemplifieras av tidigare nämnda gestalter, är del av vad som förhåller sig korrekt till den ursprungliga och eviga Lagen och Ordningen, och lovar dig goda resultat som innefattar alla dimensioner av din existens. Det finns bara en Lag och Ordning. Inom kultur finns det många sätt att ifrågasätta antaganden, vilket också ska göras, men vi ska inte gå in i en argumentation med diverse moderna filosofer, som Jacques Derrida, utan stället möjligtvis konfrontera dem, såvida de nekar, och hävda att även de, trots sin förmåga vända upp och ner på allt, ändå måste anse att fundamentala sanningar sexister, så som att ärlighet och hjälpsamhet är bättre än oärlighet och exploatering. Det finns såklart moraliska dilemman - exempelvis the trolley problem, - men som jag påpekade så sätter vi dem åt sidan, och fokuserar på en fundamental sanning som ingen kan förneka: ärlighet och hjälpsamhet är bättre än oärlighet och exploatering. Om det är sant, betyder et att gestalter som Jesus och Buddha, är sanna på något vis, eftersom de exemplifierar och leder till kännedom kring och omsättning av sanningens idé till sanningens handling. Därtill finns ett flertal andra grundläggande sanningar som inte ärligt kan omkullkastas.

[Jag får lov att återkomma till denna artikel och utveckla vidare].