Inledning

Denna blogg produceras via en självreflekterande rekursiv skrivmetod där jag ständigt omarbetar och förbättrar tidigare texter. Bloggens innehåll är också experimentellt, då jag utforskar något vars fullständiga karaktär - så som det kommer uttrycka sig via mitt framtida jag - fortfarande är främmande för mig själv, då jag öppnar mig för något nytt som inte definieras av den mediokra veka medelmåtta som jag upptäckte att jag var då jag fyllde 40 - i motsats till min annars självgoda självuppfattning.

Bloggen reflekterar mitt initiativ till att etablera maximal handlingskraft och fatta rätt beslut i allt.

Snarare än att vara en 40-årskris, är mitt ett initiativ att maximalt nyttja perioden mellan 40 och 50 till att göra allt rätt, därför att jag har en ständig känsla av att naturen själv är på jakt efter att förgöra mig via misär och sjukdom, om jag förblir fast i det moderna samhällets komfort som söver individen till passivitet, och där individen i sin självgodhet inte tar några initiativ till konfronterande självinsikt, och där enstaka moment av självinsikt inte alls leder till sund handlingskraft att rätta sig, utan utlöser istället förnekelse, själv-ironi, bitterhet, intalad hjälplöshet, felriktad skuldbeläggning eller liknande.

Jag har upptäckt att om jag vill göra en förändring i livet, måste jag bli mentalt tuffare och anstränga mig mycket mer än vad jag tror att jag klarar, därför att mina förväntningar på mig själv, och min kapacitet till handlingskraft, har vittrat så till den grad att dess avsaknad nu formar mina tankar kring vad som ens är möjligt. Mental tuffhet är ibland blott en machoattityd som kritiseras i vårt moderna samhälle - och med all rätta. Det är dock inte vad jag avser med mental tuffhet. Vad jag avser är att fostra de förmågor som naturen själv kräver för att bibehålla sin vitalitet, och åldern kring 40-50 är den period då naturen talar sin sanning till individens intuitiva förmåga, oavsett hur handikappad individen är i förmåga till intuition, eller handlingsförlamad att följa den. Jag tror att en stor mängd människor har en känsla - även om en blott en vag sådan - om vad som är rätt, men de har inte mental kapacitet att se med klarhet, och inte motståndskraft nog att följa den intuitionen till dess oförnekliga sanning, utan förblir i ignorans som motiverar till komfortsökande framför hälsoinitiativ och engagemang - och jag menar att individen, för att lyckas behöver motståndskraft för att stå i motstånd till alla omgivande intryck som lockar i fel riktning, och ofta i riktningen av komfort och stimulans.

Min herkulisk aspiration är inte grundad i en så kallad livskris, där begreppet ofta används i en sarkastisk ton åsyftande män i 40-årsåldern som försöker signalera sin sinande vitalitet via yttre fåfänga attribut. En sådan så kallad livskris, i sådan mening, innebär blott den ärliga insikten om att du inte duger till, följt av ett självgott och hoppfullt initiativ att förändra det, där du tycker dig förtjäna mer i livet än den annalkande dystra mediokra ålderdomen, därför att du älskar dig själv, men där din egen självgodhet döljer det faktum att naturen snart kommer krossa dig då du vänt naturens lagar ryggen till allt för länge genom att exempelvis försummad hälsa - oavsett om du vetat bättre eller inte. Livskris innebär i folkmun att individen försöker återfinna och återuppliva sin ungdomlighet, men samtidigt i en sorts förnekelse av den annalkande bedrövliga ålderdomen som individen intuitivt är varse om men återkommande förnekar.

Vad jag siktar på är något annat - att utvecklas som individ, så som vi är skapade att göra, för att mogna till något långt som är långt mer starkt än min ungdom, vilket innebär att ålderdom medför ökad styrka, medan ålderdom för den mediokra människan som vänder naturen ryggen till och söker komfort snarare än friktion, alltid innebär förlust av vitalitet, styrka, och engagemang.

Endogen livsstil innefattar ketogen kosthållning. Det är en mycket mer strikt variant än allt annat. Det inbegriper bland annat att utmana och åter-balansera dopaminsystemet. Livsväg är ett bättre ord än livsstil, därför att det förstnämnda - livsväg - är något du behöver kvalificera för medan det andra - livsstil - är något du fritt väljer som det behagar.

Den endogena livsvägen är något som väcker en primal kraft bortom vår samtida kultur, som kräver av dig att du ger dig hän en inneboende drivkraft som grundas i din sanna potential, och den drivkraften tycker inte om den svaghet som präglar den moderna komfortsökande stimulans-beroende människan som ständigt måste omhuldas och som skyr friktion och motstånd. Ditt framtida jag är inte överens med dig, och i djupet av din högra hemisfär där symbolik och abstrakta krafter rör sig, finns en gestalt som söker att tillintetgöra dig, och ta din plats, därför att det är egentligen ditt sanna jag som du förtrycker via att söka komfort snarare än friktion.

Den endogena livsvägen medför en extrem hållning - så som att inte konsumera några kolhydrater, men sträcker sig till alla dimensioner av människan, och inte enbart kost. Kosten är dock en utgångspunkt då fysiologi och biokemi har direkt bäring på kognition vilket har bäring på andlighet. [fn: Andlighet kan definieras som det som gör att somliga lyckas där andra misslyckas och där ingen enkel formel eller förklaring entydigt kan härledas.] Naturlig fasta, som utförs med vad som modernt kallas för näringsstöd, vilket egentligen bara innebär att konsumera mycket lite näring under en längre period, är en del av den endogena livshållningen. Lika extrem som den endogena livshållningen kan tyckas vara, så tar den också avstånd från vår samtida kulturs många extremt ointelligenta attityder, idéer och handlingar som skadar kroppen och schanserar och förvanskar sinnet.

Jag vill, istället för att ursäkta tillsynes extrema företeelser inom den endogena livshållningen, istället betona att drivkraften måste vara att vandra via det till synes extrema, och förstå att begreppet extremt blott vittnar om samhällets perspektiv, där samhället definierar normalt utefter ett mediokert medelvärde (snarare än efter genuin ambition att nå och bevara hälsa). Den endogena livsvägen är enbart för dem med kritiskt tänkande som ständigt utvärderar och omvärderar olika beslut för att finna bästa väg.

Den svaga individens enda styrka ligger i att försvara och ursäkta sin egen svaghet. Människan har många sätt att försvara och ursäkta sin svaghet på. Den endogena livsvägen är hård, tuff och kompromisslös, därför att enbart det fostrar individen, både i och till sin sanna potential, vilket medför evig tacksamhet, då individen återföds i styrkan av sin sanna natur, och upplever sann livskvalitet.

Viktigt att betona är att den endogena livsvägen centrerar kring:

1. Hälsa.
2. Resultat.
3. Effektivitet.

En handling som inte effektivt producerar ett hälsosamt och gott resultat, är inte önskvärda och måste avvecklas eller omarbetas. Grundantaganden måste ständigt prövas och omarbetas, varav kravet på kritiskt tänkande är bestående.

Ätstörningar, som exempel, är därför inte acceptabelt då de bryter mot de tre centrala värdena om hälsa, resultat, och effektivitet. Den endogena individen är en som i tar snabbaste vägen till rätt handlingar, och behöver ingen ideologi eller övertygelse för att göra så, utan gör det därför att resultatet talar för sig själv. All form av hälsomässig kompromiss är icke acceptabelt, då den endogena livsvägen bekänner naturens laga om orsak och verkan, samt människans biologiska sanningen om hur kroppen fungerar, som överstående människans lägre drifter. Idéer och tankar som saknar konkreta förankring i kännbart goda resultat går också bort.

Det är lätt att förknippa begreppet extremt med något dåligt, men vad den endogena livsvägen leder till är något extremt bra, annars måste du omarbeta din metod. Den endogena livshållningen friskriver sig ansvaret för människans alla tänkbara dumheter, då den inte talar om vad som är rätt handling, men lämnar det upp till dig, men kräver samtidigt att du utför rätt handling.

Grunden är att du måste arbeta mycket hårdare och mycket mer intelligent än du är van vid, och göra så konstant, utan viloperioder i form av komfort, därför att det finns ingen återvändo. Friktion är din nya komfort. Konstant sublim eufori via direkt handlingskraft är din nya stimulans. Ständig vaksamhet. Ständigt lugn i att inte behöva söka något annat än vad som är här och nu. I metaforisk mening frodas du där andra skulle dö om de begav sig, och du frodas därför att den svaga delen av dig har dött via endogena vägen, varav du har nått källan till din sanna potential, och återvunnit det riktiga och eviga livet. Den endogena vägen kommer därför aldrig att bli populär därför att den är allt för konfronterande, men den kommer alltid att existera som ett alternativ, därför att den grundas i tidlös sanning om vad som ger resultat och vad som inte gör det.