Minimalism

Ofta när konceptet om minimalism utforskas som del av livsstil, anläggs ett mycket ytligt perspektiv som enbart handlar om antalet fysiska saker. Min artikel ämnar involvera även människans kognition, och med paralell till uråldriga religiösa idéer - som jag dock inte kommer nämna här - blir det klart att minimalism handlar om mycket mer, som exempelvis att eliminera onödiga begär - vilket de flesta kanske inte är intresserade av, då onödiga begär oftast handlar om roliga upplevelser via yttre stimulans, vilket anses vara del av ett meningsfullt liv och där valen av stimulanter underbygger känslan av personlighet. De flesta vill hålla det intakt, men den endogena minimalismen är i motsats till det och blir en sorts asketism som lovar något bätttre. Asketism är dock något som från perspektivet av komfort- och stimulans-sökande individer, alltid tolkas som självförnekelse i den mest negativa bemärkelse - liksom vad tråkigt och obekvämt livet måste bli utan vedertagen komfort och stimulans. Asketismen i detta fall hävdar dock att det jag som individen vill försvara och som bygger på komfort och stimulans är falskt, och lovar som alternativ ett uppvaknande till ett sant jag där individen konsekvent inser att komfort ger svaghet och stimulans-sökande är fängslande, och att individen via stimulans fokuserar på just stimulansen på bekostnad av klarsynthet kring allt annat, men motsatsen till det är styrka och frihet, och där individen är klarsynt i att uppleva sin närmiljö utan att bli så fokuserad på en enstaka kraftig stimulans att annat konsekvent ignoreras och där stimulansen får till följd att krympa individens perspektiv till att passa inom ramen för den känsla som stimulansen provocerar fram, och därmed leda individen till beslut som fattas inom det begränsade utrymmet, till skillnad från ett klarsynt perspektiv som relaterar till företeelser i närmiljön och de känslor som uppstår i samband med dem. (Uppvaknande och insikt sker antagligen stegvis över längre tid på den endogena livsvägen).

Minimalism är frigörelse från sakers belastning, men vi söker vanligtvis saker - inte för att öka vår frihet, men - för att vi tror att det är nödvändigt. Jag finner ofta sådant bland mina saker som jag i efterhand undrar varför jag ens köpte. Ja, varför? För att jag tror att de är nödvändiga och kommer underlätta för mig.

Endogen livsväg innebär dock att:

• göra sig fri från beroendet av många ting utanför sig själv, och främst istället det man redan har på ett intelligent sätt, vad gäller kropp, sinne och saker. Enklare mer ansträngande metoder är att föredra framför diverse specialredskap som måste förvaras, hanteras och underhållas.
• eliminera onödiga begär, varav jag själv återkommande ifrågasätter musikens relevans och antagligen kommer göra mig av med det. Just musik har en tendens att störa sinnet genom att dra ut fokus från här och nu till någon sorts irrelevant upplevelse som sedan färgar perspektivet ur vilket du tolkar tillvaron. Så många gånger har jag varit i ett gott tillstånd, enbart för att få det ändrat till belamrat av diverse tankar - kanske nostalgiska, kanske sorgliga, kanske glada - som jag inte har någon anledning att uppleva. Men - frågar sig läsaren - är en upplevelse inte värd att uppleva för upplevelsens egen skull, och särskilt om den är god. Är inte självaste poängen med livet att uppleva goda upplevelser? Nej, inte som ett självändamål. De ska vara förankrade i närmiljön och dess händelser som har direkt relevans för individen - enbart då blir känslan relevant. Musik och annat skapar känsloupplevelser som är onödiga då de ej relaterar till den nära omgivningen och praktiska ting, och är därför mer distraherande då de färgar individens sätt att relatera till tillvaron, utan att ha saklig grund för sådan förändring. Ett enkelt exempel: En sorglig låt kan ändra sinnestillståndet och skapa lägre motivation för vad som först avsågs göras. Å andra sidan: en sorglig upplevelse i samband med ens närmiljö är mer benägen att leda till relevanta handlingar. Men - frågar sig läsaren nu - kan inte en glad låt skapa energi och motivation, och därmed vara relevant. Nej. Individen ska inte behöva yttre stimulans i form av preparat, musik och liknande för att få energi och motivation, utan ska bemästra sig på så vis att energi skapas naturligt inombords och rätt mentalitet uppstår till följd av individens mentala balans, klarsynthet och i övrigt de tankebanor och attityder som är baserat på en sund kropp. Ett sådant självförsörjande grundläge är målet med övergångsfasen till den endogena livsvägen där ordet endogen betyder just _något som kommer inifrån. Att basera sina handlingar på motivation från musik, är i motsats till det föregående ett exogen då stimulansen, då det inte kommer från individens egna engagemang. Det endogena perspektivet menar på att styrka bygger på individens förmåga att generera egen energi och motivation, och ser beroende och nyttjande av exogena medel som kärnan i en människa som verken känner eller behärskar sig själv i att vara närvarande och engagerad med sin närmiljö. Kolhydrater, kaffe och annat leder dessutom till en mentalitet där individen tycks söka mer av stimulans i form av inte bara mer kaffe och kolhydrater, men också annan typ av stimulans. Likt individen relaterar till kost, relaterar individen också till många andra ting, så som musik. Nu, t.ex., känner jag att det vore gynnsamt med lite musik för avslappning, eller episk musik för motivation. Upplevelsen blir då att musik är våld på sinnet. Genom diverse metoder stimulerar den känslor som jag inte ser något samband med till min närmiljö, och det stör därmed den klarsyn jag har i relation till närmiljön, och stör därmed antagligen min klartänkthet. Istället flyttas fokus till den ofta överdrivet starka känslan som uppstår via diverse musikaliska tekniker för att just stimulera känslor till sådan nivå, vilket då tolkas som "bra musik". Musik upplevs som våld på sinnet särskilt efter en period av avståndstagande från det - du blir ett offer för artistens diverse attityder som musiken vill förmedla. Att dra inspiration från andra människors attityder är antagligen sub-optimalt också, då människan är en fallen varelse, och sant är nog som religionen hänvisar till att det finns något annat mer värdefullt som inte upplevs direkt via de fysiska sinnena. Minimalismen gäller inte enbart saker, men dess princip tar människans varje dimension som utrymme för rensning av det som ur ett endogent perspektiv ses som onaturligt och onödigt.