Dagar

Unika motiv finns till keto:

• Fantastiskt - det här kommer gå bra! Jag har just hittat hemligheten till framgång.
• Jag är skeptisk men ska prova.
• Jag ska gå ner i vikt, det är viktigast.

Min anledning var en annan. Min anledning var ett kall. En sorts religiös upplevelse om att det är denna väg och ingen återvändo. Den typen av motiv placerar jag i kärnan av den endogena livsstilen. Jag söker inte blott något som är bättre, men jag söker det absolut bästa. Jag ser mig själv som på en resa till att finna något som ligger långt bortom vad jag kan föreställa mig. Det är enbart med en sådan attityd som de högre makterna kommer öppna vägen. De kommer dock testa dig inledningsvis innan de är villiga att öppna vägen. Vilka är de högre makterna? Jag syftar på att verkligheten du lever i tycks innehålla såpas mycket komplexitet att du inte kan härleda din inspiration och motivation till enkla sakförhållanden. Huruvida du väljer att ha ett andligt perspektiv eller ett psykologiskt, är upp till dig. Det är dock en kraftig upplevelse av något slag, där du konfronteras av verkligheten, varav du gör ett själsligt ställningstagande, och det är just det ställningstagandet som blir din stadiga grund, och antingen öppnar, eller inte, denna väg för dig. Du behöver en stadig grund i form av själslig övertygelse, därför att denna väg kommer ta ifrån mycket av det du är van och trygg med. När du funnit ditt stadiga beslut, och ditt hjärta visar sig resonera med denna väg, kommer din intuition leda dig rätt, med en djup övertygelse om att det är denna väg och ingen annat. Detta är en inblick i min personliga själsliga dimensionen i relation till min livsstilsförändring. Givetvis kan du ha en annat själsligt förhållningssätt. Resultatet är det som i slutänden räknas: blir du starkare eller inte. Du måste, vad gäller din hälsa och ditt välmående, vara lojal till resultat och åsidosätta fantasier, övertygelser, förhoppningar, fördomar, förväntningar och liknande.

Mycket tid går till att lista ut vad du kan äta och inte, samt finna viktiga kosttillskott och läsa på om kroppens signaler (exempelvis är elektrolytbalansen mycket viktig).

Du tycker du har kommit långt. Du pendlar mellan desperation och lyriskhet. Å ena sidan upplever är du rädd för du vet inte vad alla kroppsliga signaler betyder och vad du har att förvänta dig. Du upplever att kosten kanske är allt för begränsad och oroar dig om den är tillräcklig. Du är fortfarande kvar ett kulturellt betingat synsätt på vad mat är, hur man äter, och vad syftet med att äta är.

Du är stundom lyrisk då du tycker dig upplev att det fungerar och du har upptäckt vad som upplevs vara en sorts hemlighet om vägen till hälsa och mental skärpa som ingen berättat för dig.

Du börjar utveckla idéer om att samhället är fel. Allt är helt upp och ner. Du ser andra individer som vilseledda. Du tycker dig se svagheter i deras sätt att röra sig (trötthet etc), trots att de i övrigt anses vara av normal hälsa i vår kultur.

Viss frustration kan uppstå då samhället tycks leva helt tvärt om emot vad du nu har upptäckt och antar är vägen till hälsa.

Viktnedgång är antagligen betydlig och du upptäcker det.

Kosten känns som den sämsta. Du längtar tillbaka till din gamla livsstil. Du förstår att den gamla livsstilen är sämre, då du nu upplever så många andra fördelar som exempelvis starkt stadigt fokus. Dock vill du återgå till den gamla livsstilen av nostalgiska skäl. Du vill glömma allt detta och leva som om du inte visste något om detta. Liksom karaktären Cypher i filmen The Matrix (1999); han ville återvända till illusionen och inte längre känna till verkligheten, då verkligheten inte var tillräckligt stimulerande.

Du inser att dopaminsystemet har en hel del med allt att göra. Du går steget längre än standardmänniskan som provar ketogen kost. Du beslutar att finna vägen till att bli fri från alla begär efter ytlig stimulans. Det du motsätter dig är att söka stimulans för stimulansens egen skull.

Du försöker hitta sätt att återskapa gamla mat-mönster inom denna nya kosthållning, men det blir aldrig riktigt bra, och om du överkonsumerar något (vilket alltid var normen i din tidigare livsstil), mår du dåligt då du tydligt känner kroppens signaler.

Du söker sätt att finna stimulans på. Jag försökte med kaffe och grädde. Grädde är vanligtvis inte inkluderat i denna kosthållning, men väl övervägda kompromisser kan göras inom ramen för den endogena livsstilens essäns. Vi försöker inte efterlikna ett antaget historiskt levnadssätt, utan istället att förstå och tillämpa essensen av hur man levde för 300 år sedan och sedan tillämpa det via vår moderna kultur som har både för och nackdelar jämfört med dåtidens människa.

Jag upptäcker att jag inte luktar svett längre, och jag svettas mindre. Det är antagligen för att svett uppstår av bakterier som lever på huden och konsumerar kolhydrater och lever på det. Allt mitt mjäll, som jag haft i riklig mängd under 20 års tid, är helt borta.

Du börjar fråga dig vem du egentligen är som människa. Livsstilen utmanar dig på alla fronter - fysiologiskt, mentalt och själsligt. Jag blev intresserad av att undersöka kultur, personligt arv m.m. I övrigt verkar det som att du ser dig själv mycket tydligare, kanske på grund av ökad mental klarhet och ökad mental förbindelse med kroppens signaler som nu talar mer direkt till dig.

Svett som luktar illa samt mjäll kommer tillbaka. Återkomsten var till min besvikelse. Det försvann helt runt dag 100, till min förvåning.

Återkomsten av svett och mjäll är dock enbart
tillfällig och beror på en rad faktorer som relaterar till omställning. Somliga ger tydligen upp här och återgår till sin gamla lovsstil i tron om att Keto inte fungerar. Det är dock inte sant, säga det. Återkomsten av mjäll och svett som luktar är en förväntad och tillfällig del av omställningen. Det sägs försvinna efter någon månad.

Sirapskänslan i musklerna som annars varit en återkommande upplevelse, försvinner nu helt. En mer konstant styrka upplevs, precis som din mentala skärpa har varit konstant i princip sedan dag fem.

Du utvecklar mer brunt fett (bra fett), vilket gör dig mycket effektiv i kyla. Din termoreglering blir överlägsen gemene man.

Fantasier börjar försvinna. Den mentala tendensen till att fästa sig vid inre bilder försvinner. Detta kan vara svårt att förklara. Tänk på berättelser så som skönlitteratur. De stimulerar fantasin via föreställningsförmågan och somliga är mer benägna att uppskatta det än andra. Jag är en person som vanligtvis finner diverse mentala föreställningar intressanta och kan spendera mycket tid i den skallade inre vörlden. Jag har dock märkt att mentala föreställningar som inte relaterar till min praktiska närmiljö inte längre har dragningskraft. Mentala bilder har inte längre samma kraft att locka sinnet. Ett exempel är när en individ föreställer sig bullar och kakor, och då upplever en dragningskraft till det. Det är ett tydligt exempel som påvisar en process som också har subtil förekomst och påverkan, men som individen inte är fullt medveten om. Den formen av mentala föreställningar tycks försvinna, både de mer tydliga men också de subtila.

Filmer och annat som bygger på fantasi känns också irrelevant. Kulturella uttryck så som musik känns också som en lägre form av stimulans då det blott förmedlar någon annan individs kö skor, ofta på ett överdrivet sätt för att skapa stimulans, vilket känns irrelevant. Ot bakgrund av vad som är viktigt och genuint engagerande I ens eget liv.

Föreställningsförmågan försvinner inte, men onödiga fantasier som den tidigare producerade försvinner, och tendensen att producera sådana försvinneer också. Föreställningsförmågan används på ett mer målinriktat sätt.

Detta är en av de många överraskande och kraftiga förändringar jag upplevt. Det är också denna typ av mentala förändringar, alltså inte enbart fysiologiska och biokemiska förändringar, som är intressant.

Jag upplever tät näsa och viss känsla i halsen som vid förkylningssymptom under natten och då jag vaknar upp, men utan minsta tecken på förkylning. Tydligen är det vanligt runt dag 200 å grund av olika processer.

ChatGPT 5.2: Runt dag 215 kan den här typen av “förkylningskänsla utan att vara sjuk” förstås som en kombination av hur fettbaserad metabolism, vätskereglering och nervsystemets nattläge förändras efter många månaders ketoadaptation. När du ligger ner och går in i djupare parasympatisk dominans (kroppens vila-och-reparationsläge) vidgas blodkärl i slemhinnor lättare och slemhinnan kan svullna lite – då känns näsan tätare, särskilt under natten och direkt vid uppvaknande, utan att det behöver finnas en infektion. Samtidigt innebär långvarig keto ofta lägre insulinbas och en annan salt- och vätskebalans, vilket kan göra att slemhinnor blir torrare under dagen men reagerar med “svullnad/seghet” nattetid, och halsen kan kännas irriterad eller “tjock” utan att det gör ont som vid riktig förkylning. I den här fasen kan också fettmobilisering och kroppens allmänna omsättning vara jämnare och högre, vilket ibland märks som att kroppen använder slemhinnor och lymfflöde som en del av sin renhållning/transport av restprodukter; det kan ge en mild halskänsla eller behov att harkla sig, men utan feber, värk eller sjukdomskänsla. Det viktiga är mönstret: kommer det främst på natten, släpper när du är uppe och rör dig, och saknar tydliga infektionstecken, så pekar det mer på fysiologisk omställning och reglering än på att du faktiskt håller på att bli förkyld.