Dag 230 - Brunt fett och andra aspekter

Bilden till artikeln relaterar symboliskt till vad jag här ska beskriva. Bilden föreställer ett kranium, i vattenfärg, genererad via AI.

En hel del artiklar kring keto håller sig på en generell nivå, liksom att det mest handlar om att byta ut födoämnen och inget mer.

Min ketogena livsstil, som jag kallar endogen livsstil syftar till att kraftfullt verka för att förändra fysiologi, kognition, mentalitet, och perspektiv på världen och sig själv. Med en sådan bred aktiv front blir processen krävande, med många utmanade och intressanta aspekter som knappast låter sig fångas i kortare artiklar av generell karaktär.

Jag ska ge inblick i den riktiga ketogena kampen med hög detaljnivå.

Det är dock inte ketogen kost i någon vanlig bemärkelse jag syftar på, utan endogen livsstil, vilket är mitt sätt att hänvisa till en låg-kolhydrat-kost som placeras inom en livsstil som söker att efterlikna jägare-samlare samhällets livsstil.

Tydligen har jag utvecklat vad som kallas brunt fett. Det är en form av fett som mer effektivt kan producera värme. Detta förvånar och imponerar mig då det är en konkret kroppslig förändring. Tidigare har folk återkommande kommenterat att jag ofta har mycket kläder på den tiden då jag vägde 74 kg, 179 cm lång och hade ett BMI på 23.1.

• Person: "Oj, fryser du Fredrik?".
• Jag: "Ja, faktiskt".

Nej... Det är inte rätt. Jag ska inte behöva leva livet som en omhuldad vekling. Jag ska vara motståndskraftig och frodas i hårda klimat. Varför? Därför att genuin livsglädje uppstår i att uppleva motståndskraft i relation till omgivningen, varav en känsla av harmoni med omgivningen uppstår. Verkligheten är sådan, att om du inte anstränger dig för att möta naturen på dess villkor, så kommer den att ställa till det för dig.

Hur kunde jag frysa så mycket trots att jag hade ett BMI på 23.1? Svaret är att min kropp var vek och inaktiverad på grund av dålig kost och livsstil. Folk antar att kroppsfett gör dig varm. Ja, okej, det kanske gör dig varmare om du från början har dålig kroppslig termoreglering. Jag har dock uppnått en fullständigt överlägsen termoreglering, jämfört med min tidigare fysiologiska konstitution. Jag njuter av att vara ute i 8 grader kust-kyla, gärna kraftig vind så jag kan känna kylan åka in under tröjan.

Det är inte bara så att jag står ut med kylan bättre, men jag rent av njuter av den, och jag söker den. Kylan har för mig blivit en härlig stimulans, som överträffar kaffe och annat. Jag älskar att känna kroppen aktiveras via kylan. Jag känner visserligen kylan, men jag blir aldrig kall. Alltså: kylan går aldrig in i mig, men håller sig på utsidan av kroppen. Jag kan känna blodet strömma här och där.

Mentalt blir det en kontrast då jag ser alla andra gå hukade med tjocka jackor, halsduk och mössa, medan jag går eller cyklar med t-shirt.

Av de många fysiologiska förändringar, är detta en av de som verkligen får mig att tänka till kring kraften bakom denna livsstil samt min verkliga potential. Om min kropp kan förändras så markant på detta sätt, och bli högeffektiv i termoreglering, tänk då på den höga nivå som alla andra fysiologiska och kognitiva förändringar antagligen också ligger på.

Genom att återkommande utsätta mig för kyla, och mer kyla, vilket för övrigt skapar stort välbehag, kommer jag träna kroppen till ännu högre effektivitet. Sannolikt bidrar brunt fett och denna kroppsliga aktivering till god hälsa över tid. (Jag får se till att undersöka det vidare med ChatGPT)

Jag märker att folk känner trygghet i att se att du har kroppsfett och har mycket vatten under huden. Kolhydrater binder vatten, och skapar mer av ett fylligt utseende.

Dina medmänniskor blir rädda av att se dig minska i vikt. Du behöver utöva medkänsla och signalera att du mår bra. Du måste också se till att faktiskt göra rätt och inte gå in i näringsbrist. Det ska dock inte vara några problem då du nyttjar kosttillskott (ex multivitamin) samt att kosten i sig, i min upplevelse, är mycket näringsmässigt och energimässigt givande.

Den endogena livsstilen gör att du minskar markant i kroppsfett. Vätskan under huden försvinner. Du blir mer vaskulär och smal.

Svält är när kroppen ej får den näring den behöver för optimal funktion. Här är vi intresserade av optimal funktion, och anser att ketogen kost samt fasta och variation av mängd mat över tid är bra.

Jag förlorade vikt enligt följande.

• Dag 0 till 56: Från 74 till 66 kg.
• Från dag 56 till ungefär 100: 66 till 64 kg.
• Från dag 100 till 200: från 64 till 62 kg.

Jag är 179 CM lång. Med 62 kg är mitt BMI 19.4 och jag har normal muskulatur och genomsnittlig benmassa.

Runt dag 90... Du har bara börjat. Runt dag 200 slutade den där tunga känslan i kroppen att försvinna. Jag syftar på den ofta återkommande och obehagliga känslan av att ha sirap i musklerna. Det beror antagligen på att elektrolytbalansen inte är rätt (se över salt, magnesium och kalium, de är mycket viktiga). Men elektrolytbalans som orsak till trötthet verkar främst vara gällande runt dag 20 till 60. Efter dag 60 verkar det mer handla om att kroppen ska ställa om till att generera energi via fett, vilket den inte klarar och istället desperat försöker hitta glykogen som tidigare brukade komma via kolhydrater. Mentalt sett kommer du försöka lura dig själv till att konsumera mer kolhydrater. Jag började exempelvis äta mer mandelsmör (Kung Markatta, med 4.6 g kolhydrater per 100 g). Jag utgår från att de 4.6 grammen är tillgängliga. Jag kunde kanske komma upp i 20 g per dag, vilket är min gräns, och ovanligt då jag siktar på under 10 gram per dag och brukar ligga där (jag har inte räknat allt för noga, men min viktnedgång vittnar om mycket lågt intag av kolhydrater, då det är just kolhydraterna som spikar blodsocker som manar till produktion av insulin som i sin tur signalerar att lagra fett).

Jag besökte en social tillställning och betraktade kakorna som låg framför mig på bordet. Min fantasi kring kakor och bullar är inlevelserik och jag kan med klarhet förnimma känslan av smak och textur. Jag tycker om att känna lukten av kakor och bullar, och fantisera om hur jag mins att de smakar. Fantasierna är så starka att det nästan är som att äta dem på riktigt, med skillnaden mot att jag upplever en uppenbar tomhet då jag blott fantiserar om kakorna och bullarna som jag ser framför mig.

Begär är inget bekymmer, så länge vi får det som vi begär. Då jag studerat diverse andliga världsåskådningar tidigare i livet, är jag väl medveten om hur de placerar just begär en del av orsaken till att vi människor lider, och att den andliga lösningen är att på något vis frigöra sig från begär. Buddhism är mycket tydliga med detta, även om de har olika former syn på exakt hur begär ska tacklas som ett problem, där vissa inriktningar fokuserar mer på ens mentala tillstånd snarare än att faktiskt avstå från allt som är begärligt. Kristendom har liknande liknande idéer och aspirationer.

Medan jag betraktade kakorna framför mig på bordet, insåg jag plötsligt att mina ständiga fantasier kring kakor, som förövrigt enbart triggas då jag exempelvis upplever lukt och syn av dem, är onödiga, eftersom jag ändå inte kommer uppfylla dem, då jag är bestämd i min riktning att hålla mig till den endogena livsstilen som för mig innebär en mycket låg mängd kolhydrater och definitivt utesluter snabba sådana i form av socker. Jag insåg hur mentala bilder, i detta fall kakor, ofta dominerar sinnet och påverkar ens livsstil. I min stund av djupa fantasier kring kakor, frågade jag mig om det finns någon nytta med mentala bilder överhuvudtaget, annat än att fungera som ett redskap vid problemlösning. Jag tror visserligen att vi ska vända blicken inåt, via meditation, men det första lagret av mentala bilder är liksom en förförisk illusion, och individen måste se djupare, eller kanske mer korrekt: ignorera det första lagret av mentala bilder och se bortom det. Det borde finnas en sorts bortom-världslig icke-materiel perception som inte binder individen vid begär, så som kakor och annat gör. Exempelvis: Även självaste idén och längtan om att spela tv-spel, är en mental bild som förför och fängslar individen vid ett begär. Vi behöver inte gå så långt som att säga att begär i sig själv är dåligt, men att istället kritisera begär för vad de centrerar kring. Den endogena livsstilen tycks fokusera individen på begär kring mer praktiska och resultatinriktade aktiviteter.

Nej. Medelåldern var inte 35 år. Många barn dog därför att livsförhållanden var tuffare. Det drar ner medelvärdet. De som överlevde, levde upp till runt 70 om jag mins rätt (förslagsvis: kolla upp via AI).

Enligt mitt resonemang: De var antagligen mer genuint mänskliga och kännande, och mer så än vad moderna människor med vår skeva kultur är. Via denna kosthållning ändras kognitionen från ett linjärt tänkande där du hela tiden är fokuserad på nästa stund av stimulans (nästa fika, nästa kaffe, nästa tv-spel etc). Kognitionen via denna livsstil ändras till att vara närvarande här och nu, vara belåten med det, och till fullo interagera med det som är här och nu, samt prioriterar långsiktiga genuina handlingar och inte kortsiktig stimulans som inte är bundet till produktiva resultat. Den moderna människan kan istället ses som primitiv, på så vis att den moderna människans fulla spektra av mänskliga kvaliteter har fått ge vika för en smal uppsättning förmågor som missbrukas, som via ständiga dopaminpåslag via social media, smakförstärkare, energidryck etc. Det faktum att vi gör stimulans till ett självändamål, och ständigt triggar dopaminpåslag, är som ett primitivt sätt att använda den mänskliga fysiologin och kognitionen på. Vi är teknologiskt utvecklade, men kognitivt primitiva.

Du kan leva efter den endogena principen så som du vill, så länge du kan rationalisera det. Exempelvis kan jag rationalisera produkten grädde då den har vissa ämnen som inte finns i andra fett-sorter. MFGM (Milk Fat Globule Membrane) exempelvis. Jag utesluter mejeriprodukter (inte ägg), då det vanligtvis inte ingick i kosten hos jägare-samlare, men jag kan ändå göra kompromiss med grädde då den har vissa goda egenskaper, lågt kolhydratinnehåll, inte triggar blodsocker. Dock måste jag begränsa det till en gång i veckan och äta relativt lite (kanske max en dl). Jag kan dock inte rationalisera industrioljor som i margarin, och frö-oljor.

Tydligen har jägare-samlare samhällen ätit kost med allt från 5% till 50% kolhydrater. Jag håller mig så lågt som möjligt, men här är det upp till varje individ att finna sin väg. Den endogena livsstilen lägger inte uteslutande betoning på ett mått för mängd kolhydrater, utan involverar många faktorer så som kvalitet på mat och spontan näringsberikad fasta.

Ingen extrem fasta där man helt utesluter näring.

Näringsberikad fasta, där du kanske dricker benbuljong eller helt enkelt bara äter mindre.

Kan varieras med någon enstaka dag utan att äta eller dricka någonting. Inga långa perioder av att helt utesluta mat.

Det är antagligen moderna påfund och inget som grundar sig i verkliga kroppsliga behov.

Runt dag 200 uppstår för mig en brutal hunger. Det är dock inte samma hunger som när kroppen tar skada. Vi vill absolut inte frammana näringsbrist. Objektivt har jag utmärkt energi och musklerna är bättre än tidigare. Hungern handlar inte om näringsbrist. Hungerkänslan jag syftar på är en kroppslig känsla jag ej upplevt förr, kombinerat med psykologiskt obehag därför att det känns främmande.

Jag har inget sug efter kolhydrater, men jag har ständigt återkommande nostalgisk längtan efter kost baserat på kolhydrater. Det som skapar nostalgisk längtan är främst alla kakor, bullar, och allt snacks och godis som erbjuds överallt i vår kultur, som på diverse möten. Jag har aldrig längtat så mycket efter dessa produkter som jag gör nu, men samtidigt finns inget sug där, och därför är det ingen mental kamp att motstå, utan ger blott upphov till en suck och ett något depressivt sinnelag. Varje gång blir jag påmind om fördelarna med min livsstil, och jag har inga svårigheter att fortsätta. Det faktum att jag fortsätter är ett intyg på att kroppen mår bra av kosthållningen, därför att jag skulle aldrig lyckas leva denna livsstil blott på ideologisk basis. Jag förstår att många individer väljer usb-optimala kostupplägg på grund av ideologiska skäl men där kroppen tydligt tar skada, och att dessa individer håller sig kvar på grund av att de har socialt stöd i form av andra likasinnade individer som tror på samma ideologi. Jag anser att individen ska vara mycket försiktig vad gäller socialt stöd, därför att det har en benägenhet att låta populära idéer maskera kroppens signaler. Varje individ måste ha ett rent mentalt utrymme att uppleva kroppsliga signaler via.

Ingen matkoma. Inga kraschar. Inget blodsocker fall. Aldrig någonsin. Jag har samma känsla före, under och efter måltid.

Tidigare kände jag tydligt skillnad mellan hunger, ätande och fullhet. Nu är känslan jämn.

Att äta mer än vad kroppen behöver känns motbjudande och jag avbryter spontant ätandet. Ofta reflekterar jag över att jag tycks behöva mindre mängd mat nu för tiden, och då menar jag såpas lite att jag blir förvånad. Exempelvis tänkte jag en dag att 2 ägg var lite, men när jag ätit 1 ägg upplevde jag att jag inte behövde mer.

All mag jag äter är av kvalitet. Ingen mat är bukfylla. Att äta 300 gram pasta, eller t.o.m. mer, förefaller mig vara absolut vanvett.

Tendensen att överäta försvinner helt. Jag minns knappt känslan av att överäta. Förr i tiden då jag åt så kallad normal kost längtade jag efter att trycka magen full för att få känna den där känslan av att vara mätt. Jag tyckte det var behagligt. En psykologisk svårighet med denna kost är att just den psykologiska komforten - som uppstår via att fylla magen - försvinner.

Att tolka volym som mättnad är dock felaktigt. Kostmässig volym inte motsvarar näringsmässig kvalitet. Att proppa magen full skapar en kraftig fysiologisk känsla av att vara full, men den maskerar kroppens egentliga hunger efter näring. Näringsbrist leder inte sällan till sötsug, då individen felaktigt tolkar näringsbrist som brist på energi, och socker är en snabb väg till energi.

Kroppen är byggd till att signalera följande när kroppens behov av näring är uppnått: välbehag och belåtenhet i den mening att kroppen säger nej till mer mat.

Också så kallad skedbar mat försvinner (skedbar = äta med sked = äta en glassbytta med glass via sked, eller chokladpudding). Vi moderna människor finner en komfort i att just flytta in mat i munnen, och vi vill gärna upprepa det och förlänga den sekvensen. Det beteendet måste försvinna via den endogena livsstilen, vilket också är psykologiskt utmanande då vi av kultur blivit betingade till att uppleva komfort via att upprepande stoppa mat i munnen.

Runt dag 80, och åter runt dag 120, och sedan runt dag 180 försökte jag hitta olika sätt att återskapa skedbar mat - alltså att äta mat med sked. Jag experimenterade med kokos-kräm kombinerat med kakao, gelatin kombinerat med vatten och kakao. Mandelsmör är ytterligare en produkt jag använt för ändamålet. Kroppen kommer dock göra motstånd. Exempelvis kommer en specifik produkt att kännas motbjudande när kroppen fått nog av dess näringsprofil. Exempelvis upplever jag att smaken på mandelsmör eller mandlar ändras om jag äter för mycket. Dock hade jag en nästintill desperat kamp i att försöka finna sätt att återskapa skedar mat.

%w Detta stycke kan vara något åsiktsladdad. Du har blivit varnad :)

Jag betonar ofta ordet underkastelse därför att det är nog den avgörande faktorn: sätt dig själv och vad du tror du vet och vill åt sidan. Låt kroppen visa vägen. Låt dig brytas ner i desperation i att se allt du känner dig bekväm med försvinna (alla trygghetsskapande ovanor du har kring mat), och låt den veka delen av dig själv försvinna i skuggan av något som är överlägset: din sanna potential; en potential som du antagligen aldrig varit medveten om, därför att den kan enbart upplevas via en ren kropp. Du har blott ett minne av din potential, från din barndom, då du fortfarande inte var belastad av kultur och ovana som skadar och håller dig tillbaka. Istället för att kämpa för något meningsfullt, spenderar du ett liv i att kämpa mot de många svårbegripliga konsekvenserna av dålig livsstil och misskött fysiologi. Din tankevärld och din syn på dig själv präglas av ett sinne som grundas i en svag och passiv fysiologi, varav du inte ens kan föreställa dig något bättre än vad du nu upplever, därför att ditt ohälsosamma tillstånd är vad som bidrar till att forma sättet på vilket du tänker, vilka ambitioner du har eller inte har, och hur du förstår dig själv. Exempelvis är det inte naturligt att uppleva depression och att känna motstånd i att ta grundläggande ansvar. Det är en signal på felaktig livsstil, inte på att kroppen i sig är felaktig, men via ett svagt sinnelag formulerar du idéer och tror på teorier om som ursäktar din svaghet, istället för att sanningsenligt konfrontera dig i att du har försummat ditt ansvar, och att depression och annat är en varningssignal på att saker riskerar att bli värre - därför att det är sant då du inte engagerar dig i ditt liv på livets villkor. Istället för att låta dig konfronteras flyr du in i fantasier via underhållning och söker stimulans och komfort via socker och bekvämlighet, och när du ändå ska försöka förändra ditt liv, då mynnar det ut i inget annat än ett tafatt försök att gå till gymmet, men du är så vek och inkapabel att producera energi, att du måste konsumera energidryck för att känna motivation. Via att stressa kroppen med energidryck, försöker du sedan efterleva ett suspekt ideal på gymmet om att styrka bygger på muskelvolym - typ stora biceps - och ignorerar det faktum att styrka bygger på att alla dina djupa fysiologiska funktioner är starka och aktiverade, så som metabolism, hormonproduktion, energiförbränning etc.

Vi är vana i vår kultur att äta vad vi vill och i de mängder vi vill. Via en kolhydratbaserad kost är kroppen dövad och individen är inte medveten om kroppsliga signaler. Via den ketogena kosten upplever individen kroppens signaler snabbt och tydligt, varav kroppen lägger krav på individen att anpassa sig. Exempelvis upplever jag tydligt att kaffe är en belastning, varav jag får se till att anpassa mig oavsett vad jag av kulturell betingelse tycker och vill.

Du ser påstående om att keto är en fördelning om 0-5% kolhydrater, 15-20% protein och 75-80% fett.

Kosten ser möjligtvis ut så, men du behöver inte bry dig, så länge du efterliknar en kosthållning som jägare-samlare samhället hade (och det fanns olika upplägg). Du kommer naturligt få vad du behöver i rätt mängder och med rätt variation över tid. Se till att grundutbudet av födoämnen är rätt, och kroppen kommer använda det på bästa sätt. Vi i vår kultur vill ofta räkna ut allt som att rätt beräkningar skulle övertyga kroppen om att ett visst kostupplägg är bra, bara för att du tycker att beräkningarna stämmer. Kroppen är mer komplicerad och intelligent och beräkningar tjänar mestadels att vara en uppskattning, så att du kan välja rätt riktning. Fin-justering får du sköta via att lyssna på kroppen.

Viktminskning är inte målet med den endogena livsstilen. Du låter kroppen bestämma själv vilken vikt den vill ha. Folk kommer dock ha åsikter om huruvida du är för smal eller inte. Jag brukar upplysa om att det inte är upp till mig. Jag ger enbart kroppen de förutsättningar som jag bedömer är bäst, och sedan får kroppen göra som den vill. Jag gör en variant av jägare-samlare samhällets livsstil, med ett strängt fokus på låg mängd kolhydrater. Jag påstår inte att det är bäst, men att det är ett projekt jag genomför, där jag försöker sammanställa de bästa förutsättningarna som passar mitt intresse, min kropp och min målsättning. Det är viktigt att inte utgå från att man vet sanningen om vad som är bäst. Var öppen för att du kan ha fel, men var också medveten om när andra personer inte har full insikt i ditt projekt för att kunna bedöma.

Jag blir förvånad över hur lite mat jag tycks behöva. Det är psykologiskt krävande att inte äta, men kroppen mår utmärkt. Fokus är utmärkt. Jag är i alltid fokuserad. Kroppen kan vara trött emellanåt av naturliga skäl, men mental skärpa försvinner aldrig.

Av någon anledning blir man mer skarp och direkt i sitt förhållningssätt. Jag blir det i alla fall. Jag upplever mig ha mycket starkare förmåga att agera rätt när jag vet att något är fel, och opponerar mig direkt eller åtgärdar det snabbt. Det är kanske vad man menar med att ha ryggrad.

En stark vilja till mental renhet uppstår, på så vis att mycket av vår kultur plötsligt känns som mycket dåligt, och ett kraftigt avståndstagande till det blir centralt.

Detta är en återkommande fråga: Har du testat dina blodvärden. Nej. Egentligen är jag inte intresserad. Kroppen signalerar själv. Poängen är att uppnå ett hälsoresultat som bevisar sig själv via direkt upplevelse och resultat, varav blodvärden blir sekundär information. Längre fram kan jag göra ett test för blodvärden för att ändå inte utesluta en informations-vektor, men det kostar också pengar.

Jag kan göra en kompromiss med grädde. Jag utesluter alla mejeriprodukter (ägg är inte mejeri), men grädde kan jag göra ett undantag för, få det har vissa fördelar. Möjligtvis åt jägare-samlare mejeri vid sällsynta tillfällen. Men min tanke är främst att de hade vissa fördelar som vi saknar i modern tid, och att vissa kompromisser kan göras för att dra nytta av moderna fördelar.

Grädde ska jag dock, enligt ChatGPT 5.2 begränsa till max 2 eller 3 dl grädde, till en gång i veckan, där det tas på enbart en och samma dag, och alltså inte sprids ut över veckan.

När jag konsumerade grädde på tom mage kände jag inom någon minut hur gallblåsan började arbeta. Det gav en tryckande, knut-liknande känsla på högra sidan av magen, vilket var kroppens signal om att den fått tillräckligt. Detta hände redan efter cirka 50 gram grädde.

Dessa aspekter nämner jag i förbifarten.